I sin nya barnbok ”Inanna och Enki – Om världens första bibliotek” tar Evelin Yacoub Gazrawi med de allra yngsta läsarna till kung Ashurbanipals Nineve och lertavlornas värld. Boken föds ur en saknad hon själv burit med sig sedan barndomen – bristen på berättelser där assyrisk historia fick ta plats. ”Jag ville skapa något som jag själv hade velat hitta i en bokhylla som barn”, säger hon till Huyada.

Evelin Yacoub Gazrawi är född och uppvuxen i Sverige. Intresset för det assyriska kulturarvet har följt henne genom livet – redan som gymnasieelev skrev hon sitt gymnasiearbete om assyrisk barnlitteratur. Frågan hon då ställde sig har hon aldrig riktigt släppt: varför finns det så få enkla, tillgängliga barnböcker om vår historia och vårt ursprung?

Som lärare i svenska och engelska har hon sett vad igenkänning kan göra för barn. Den insikten, kombinerad med rollen som förälder, blev till slut startskottet för boken.

– Som barn och senare som förälder saknade jag enkla och tillgängliga berättelser för barn där vår historia och vårt ursprung fick ta plats, säger hon.

Två syskon som guide in i historien

I boken möter vi syskonen Inanna och Enki, som sitter i morfars trädgård och lyssnar på hans berättelser – den här gången om kung Ashurbanipal, det forntida Nineve och världens första bibliotek. Namnen är inget slumpmässigt val utan hämtade direkt ur den assyriska mytologin.

– Jag ville att namnen skulle bära med sig en koppling till Mesopotamien redan från början, förklarar Evelin. Min bok förklarar inte innebörden av namnen, men det kanske väcker en nyfikenhet hos barnen att vilja veta vad de betyder och var de kommer ifrån.

Genom att låta två barn vara berättelsens huvudpersoner ville hon också skapa en ingång för läsaren själv.

– Jag tyckte om att låta barnen bli en del av berättelsen. Genom syskonen kan läsaren upptäcka historien tillsammans med dem, ställa frågor och vara nyfiken.

Varför just en bilderbok

Evelin är övertygad om att läslust och kulturell identitet grundläggs tidigt, och att formatet spelar roll för vad som når fram.

– Om vi vill att barn ska få ett intresse för sitt kulturarv behöver vi också berätta om det på ett sätt som är tillgängligt och lustfyllt. Jag ville väcka den där första känslan av: oj, det här är en del av min historia. Jag vill veta mer.

Hon menar att en bilderbok kan göra något som en faktabok för vuxna inte kan – möta barnet utan krav på förkunskap.

– Barn behöver inte kunna historiska begrepp. De kan möta berättelsen genom bilder, karaktärer och fantasi. För ett assyriskt barn kan det vara betydelsefullt att se sitt kulturarv representerat i en bok. Det säger något viktigt: min historia hör också hemma här.

Samtidigt understryker hon att boken inte är skriven enbart för assyriska barn.

– Jag hoppas att andra barn också ska kunna upptäcka en historia de kanske aldrig tidigare mött.

Hon berättar om ett tillfälle när hon frågade sina gymnasieelever om de visste något om världens första bibliotek.

– Det blev helt tyst. Jag fick ta 15 minuter av lektionen att gå igenom historien, eftersom de inte hade någon aning.

Balansen mellan fakta och fantasi

Att komprimera Mesopotamiens och Assyriens väldiga historia till något en treåring kan ta till sig har enligt Evelin varit en av de största utmaningarna i arbetet.

– Boken är inte tänkt att vara en historiebok i traditionell mening. Den är till viss del fiktiv och ska vara en första dörr in till historien. Jag har valt ut konkreta saker som barn kan förstå och bli fascinerade av: lertavlor, kilskrift, Nineve och Ashurbanipals bibliotek.

Målet är inte att barnet ska kunna allt efter en läsning, säger hon, utan att väcka frågor – vad var Nineve, hur skrev man på lertavlor, vem var Ashurbanipal. Allt står heller inte i boken.

– Här är det upp till föräldrarna att ta reda på det tillsammans med barnen.

Den pedagogiska ambitionen går hand i hand med en vägran att förenkla för mycket.

– Jag vill vara historiskt korrekt, men jag vill inte att barnet ska känna att det läser en lärobok. Det har också varit viktigt för mig att inte underskatta barn. Bara för att målgruppen är liten betyder det inte att vi måste förenkla allt. Vi kan introducera svåra och spännande saker på ett enkelt sätt.

Stolthet och en bro mellan två världar

För Evelin handlar boken lika mycket om känsla som om fakta. Hon vill att Ashurbanipals bibliotek ska ge assyriska barn i diasporan något att känna stolthet inför.

– Stolthet behöver inte handla om att säga att något är bättre än något annat. Det kan handla om att känna att det är en del av en själv.

Hon ser också ett gap som många barn i diasporan brottas med – avståndet mellan historien man möter hemma och den man möter i skolan.

– För barn som växer upp i diasporan kan det ibland vara långt mellan de två. Jag vill försöka skapa en bro mellan dem.

Varför svenska – och vad hon hoppas kommer sen

Att boken skrivits på svenska var, förklarar Evelin, ett medvetet val snarare än en självklarhet.

– Jag skrev den på svenska eftersom det är det språk många assyriska barn i Sverige möter mest i sin vardag och i skolan. Jag ville att boken skulle vara lättillgänglig för barn som kanske inte kan läsa på assyriska ännu.

Samtidigt är hon tydlig med att språkfrågan inte är avgjord i och med det.

– Vi ska inte glömma att språket är en viktig del av vårt kulturarv, och jag tycker vi ska prata assyriska med våra barn. Min förhoppning är att boken en dag ska kunna finnas på fler språk.

Valet av svenska öppnar samtidigt boken för en bredare läsekrets – något Evelin ser som en lika viktig del av syftet.

– Jag vill inte att den assyriska historien bara ska finnas inom den assyriska gruppen. Vår historia är en del av allas historia. Om ett svenskt barn läser boken och för första gången hör om Nineve, kilskrift eller Ashurbanipal och blir nyfiket, då har boken redan gjort något viktigt.

Ett samtal vid köksbordet

Frågar man Evelin vad hon egentligen hoppas att en förälder och ett barn ska sitta kvar med efter läsningen, är svaret enkelt: nyfikenhet.

– Kanske börjar samtalet med boken och fortsätter sedan vid köksbordet. Kanske frågar barnet vad en lertavla är eller varför människor skrev med kilskrift. Det är precis det jag vill uppnå. Jag hoppas också att assyriska föräldrar känner att de fått ytterligare ett verktyg för att prata med sina barn om deras historia och ursprung.

Boken är skriven för alla, men föddes ur ett mycket personligt behov.

– Den föddes ur ett behov jag själv upplevde som barn och sedan som assyrisk förälder. Mina barn har ändå varit lite bortskämda – jag har berättat mina sagor om assyrisk historia för dem medan de växte upp. Jag ville skapa en bok som en assyrisk familj kan känna igen sig i och vara stolt över, men som samtidigt är helt öppen för alla andra barn och familjer.

Och Inanna och Enkis resa är inte nödvändigtvis över.

– Jag ser definitivt möjligheten att de får fortsätta upptäcka historien tillsammans med läsaren. Det finns så otroligt mycket att berätta om Mesopotamien och den assyriska historien. Den här första boken handlar om världens första bibliotek, men den kan förhoppningsvis bli början på många fler berättelser. Jag har redan en idé!

”Vi behöver ge våra barn berättelser att växa upp med”

Till sist vänder sig Evelin direkt till Huyadas läsare med en förhoppning som sträcker sig längre än den egna boken.

– Jag hoppas att boken kan bidra till något större än bara en enskild berättelse. Jag hoppas att vi börjar skapa fler böcker för våra barn – böcker av olika slag där de kan möta sitt språk, sin historia och sitt kulturarv. Vi behöver ge våra barn berättelser att växa upp med.

Det är, säger hon, precis det hon själv saknade under sin egen uppväxt.

– En bok som fick mig att känna att min historia också var värd att berätta.

”Inanna och Enki – Om världens första bibliotek” ges ut av Lava Förlag och finns att köpa på bland annat adlibris.