Under fem dagar maratonfirar assyrierna Edo-rabo, den stora högtiden, påsken. Ingen i församlingen behöver känna sig ensam eller bortglömd. Däremot glöms allt gammalt groll. Den assyriska traditionen inbjuder till kärlek , gemenskap och en sinnenas fest, där man begår årets största måltid. Påsken är färger, dofter, mat och musik. Och så förstås – den magiska siboron.

Det finns en stämning av högtidlighet och glad förväntan hos de församlingsmedlemmar som tidigt på påskdagsmorgonen infunnit sig i Sankt Jacobs kyrka i Södertälje. Framför altaret officierar biskopen själv tillsammans med fader Gabriel Barqasho, som är präst i kyrkan, och flera diakoner. Allt följer en bestämd ritual, fastställd en gång på hög central nivå hos patriarken i Damaskus. I assyriernas hemland firade man förr påskhögtiden dygnet runt med bön och kyrkobesök även på natten, men den traditionen har försvunnit på de flesta håll.

Gudstjänstspråket är äldre assyriska, som antas ha varit Jesus modersmål. Alla förstår väl inte allt, men det som sägs översätts delvis till ett vardagligare språk av prästerna. Många av de äldre kvinnorna följer med i vackra böcker i psalmboksformat, sjunger och ber igenom hela den fyra timmar långa gudstjänsten, som ackompanjeras av rökelsekarets spröda klockor.

Kvinnorna, som nästan alla bär blommönstrade spetshuvuddukar, sitter på ena sidan av salen, männen på den andra. Under hela ceremonin, där flickkören i vinröda kåpor av och till faller in med skön sång, kommer och går de vuxna och fladdrar finklädda barn omkring. Åskådare blir omtänksamt omhändertagna. De får liksom övriga ett emblem som föreställer Jesu uppståndelse att fästa på jackuppslaget och anvisas platser, där de ska kunna se bra. Bredvid sin mamma Hanna sitter sexåriga Jonathan, som gärna vill trycka ner en medhavd keps över den nyklippta skulten. Idag blir den önskningen inte uppfylld.

Under den fyra timmar långa gudstjänsten har fler och fler strömmat till. Kyrkan är nu fylld till bristningsgränsen och dörrarna öppnas ut mot den soliga vårmorgonen. När gudstjänsten är slut går biskopen runt bland de församlade, som alla vill kyssa eller åtminstone röra vid den gyllene bibeln och guldkorset han bär på.

Vid utgången bjuds det på godsaker och färgade ägg.
– Spetsen på ägget ska man enligt traditionen stöta mot någons annans äggtopp, berättar Nuri Kino, 37 år och frilansjournalist. Den, vars ägg då går sönder, måste ge sitt ägg till vinnaren. På så vis kunde man i nödtider få en extra matranson – eller gå miste om ett välbehövligt ägg.

På kyrkbacken ligger glädje och förväntan i vårvinden. Fastan är slut och nu stundar årets största måltid.
– Men påskfirandet började egentligen redan för femtio dagar sedan, då fastan inleddes, berättar Nuri Kino vidare.

Det är en dag i Stilla Veckan, som föregår påsken, och vi sitter på ett kafé i Stockholm. Enligt Nuri Kino fastar många numera bara under en vecka i början och slutet av perioden. Man får då inte äta animalisk föda som ägg, kött och mjölkprodukter. Däremot äter man fisk..

Hunnen så långt i berättandet får Nuri Kino sällskap av ett gäng assyriska studenter. De är upptagna men tar sig ändå tid att med stolthet och glädje berätta om sitt folks stora högtid. Ninsun Özmen förklarar, att det verkliga firandet inleds tidigt på torsdagsmorgonen i kyrkan och fortsätter med eftermiddagsbönen, då biskopen och prästerna tvättar diakonernas fötter likson Jesus en gång lärjungarnas.

Kyrkan ligger mitt i byn, både bokstavligt och bildligt för assyrierna i Södertälje. Men hemmet och familjen är det andra stora navet i deras liv. I flera veckor har man städat, och lagat mat inför påsken. Släktingar långväga ifrån strömmar till och under de här dagarna får den muntliga traditionen ett uppsving. De äldre i släkten berättar för de unga om gångna tider. Åldersgränser verkar vara ett okänt begrepp. Hela tiden är barnen delaktiga och med i allt.

– Det är den goda pedagogiken, säger Nuri Kino. Att låta barnen känna glädjen och gemenskapen med den egna familjen och folkgruppen.

– Fredagen är sorgens dag, berättar Ninsun Özmen. De som kan tar ledigt från arbetet och klockan sex på kvällen går alla i kyrkan. Svartklädda. Fyra män bär en svart kista, som symboliserar Jesu lidande och död på korset. Innan den blomstersmyckade kistan bärs in gör man en golgatavandring runt kyrkan. Alla rör vid kistan och många tar också med en blomma från den. Blommorna är heliga liksom det vigvatten alla dricker av. En del tar med sig lite av det vigda vattnet hem. Det innehåller bland annat pressade rosenblad och vinäger. Det är beskt men anses kunna bota sjukdomar.

– Under lördagen lägger man sista handen vid förberedelserna inför påskdagen, högtidsdagen med den stora måltiden, som sätter punkt för fastan. Man har bakat, lagat mat och färgat ägg med hjälp av gula och röda lökskal.

Sedan fastan inleddes har man burit ett tvinnat armband runt handleden. Rött och vitt är färgerna i denna ” siboro ”, och de symboliserar blodet och själen, det fysiska och det mentala. Outtalade önskningar är intvinnade i varje siboro.

Denna lördag bränns de rödvita banden under grytan med risgrynsgröten eller i den brinnande veken av ett heligt ljus, och förhoppningsvis går heta önskningar så småningom i uppfyllelse. Men nu inväntar man först den stora högtidsdagen.

Påskdagen är inte bara en glädje- och uppståndelsedag utan också en försoningsdag. Det kärleksbudskap som biskop och präster förkunnar inför den finklädda församlingen i Sankt Jacobs kyrka innebär bland annat, att allt gammalt groll nu är glömt, att alla, som har varit osams nu är vänner.

Samuel Jacob är en av diakonerna, som gör altartjänst denna söndag. Han berättar, att ingen får känna sig ensam och bortglömd nu. Prästerna har under hela påsken besökt fattiga och sjuka, männen och pojkarna skall denna eftermiddag besöka alla familjer, och ikväll och många dagar framåt kommer telefonerna att gå varma mellan assyrier i olika delar av världen.

– Och dem man inte träffar i folkmyllret i och utanför kyrkan eller i hemmen träffar man garanterat på Assyriska Föreningens stora fest på kvällen, säger Samuel Jacob, som kom till Sverige redan 1974 .

Samuel Jacob bekräftar också, att det assyriska påskfirandet är en sinnenas fest. Efter söndagens gudstjänst väntar nu i hemmen dukade, dignande bord, som doftar av lammbringor fyllda med ris, köttfärs och kryddor. Där finns också fyllda kycklingar, skinka med vitlök, olika marinerade och inlagda rätter, tolv kilo risgrynsgröt per familj, couscous och sallader.

Samuel dröjer med välbehag vid ” taboulen ”, en sallad av gurka, tomater, persilja, lök och grovkornigt vete. Och vid dryckerna: vin och ” daughe ”, som är en vatten- och yoghurtblandning. Men vinet blir aldrig detsamma som i hemlandet, enligt Samuel Jacob.

– I Turkiet som jag kommer ifrån, säger han, var druvorna svarta och vita. Druvsaften från de svarta hälldes i speciella krukor av lera och fick sedan koka i solen. Sedan fyllde man på med mer saft, allteftersom vinet i krukan dunstade och så småningom bildades en fast massa av druvsaft. Detta koncentrat späddes, då processen var färdig, med så mycket vatten, som man önskade och avnjöts därefter.

Påskdagen är en segerns och glädjens dag i den assyrisk-ortodoxa kyrkan. Efter gudstjänsten, där man firat Jesu uppståndelse, efter påskmåltiden i hemmen och kvällens glada fest i Assyriska Föreningen kommer ännu en dag fylld av gemenskap och omtanke. Inte bara med de levande, utan nu också med de döda.

– Det är en dag av lugn och ro, säger Samuel Jacob

Under denna dag kommer alla assyrier att besöka sina anhörigas gravar. Man har med sig bröd, ägg, ost, choklad och andra godsaker och fortsätter firandet på kyrkogården, så att även de avlidna får vara med. Och prästerna går runt till alla gravarna.

– Vi helgar de avlidnas minne, säger en av studenterna. En eftermiddag i Stilla veckan mitt i bilbrus och stadssorl har de lyckats förmedla en skimrande skärva av sitt folks traditioner.

En dörr har öppnats till en annan kristen kultur, både lik och olik vår egen. En dörr har öppnats för dem som satt omkring och lyssnade. Inte bara till det assyrisk-ortodoxa påskfirandet, utan till alla svenska assyrier.