Hur vetenskapliga var kyrkofäderna och hur trovärdig är deras syn på folkgruppens etnicitet? Del tre i den populära artikelserien tar en närmare titt på bakgrunden till kyrkofädernas texter och hur dessa utnyttjas i ett anti-assyriskt syfte.
I syfte att rättfärdiga förnekelsen av sin etniska identitet har syrianska företrädare försökt hitta historiska argument. De har därför vänt sig till gamla texter från kyrkofäderna. Genom att visa att kyrkofäderna inte erkände en assyrisk identitet vill syrianer stärka sina argument och rättfärdiga distansieringen till den assyriska identiteten.
Den bevarade äldre assyriska litteraturen är nästan helt uteslutande skriven av munkar, biskopar och patriarker. Detta beror delvis på att få utanför kyrkan kunde läsa och skriva förr i tiden. Men det beror också på att texter från kyrkofäder kopierades och bevarades i kloster och kyrkor för att det var ”kyrkans litteratur”.
Alla kyrkofäder trodde på den gammaltestamentliga historieskrivningen med fadern Sem som får sönerna Assur, Arpaksad, Lud och Aram och att dessa sedan bildar olika folkgrupper och så vidare i enlighet med första Moseboken i gamla testamentet. I de texter som finns bevarade där en kyrkofader uttalar sig om den egna folkgruppens identitet utgår han alltid från beskrivningen i gamla testamentet. Att som en kyrkans man inte tro på gamla testamentets berättelse var lika med hädelse och något helt otänkbart. Detta var alltså kyrkofädernas utgångspunkt på vilken de uttalade sig om den egna befolkningens etnicitet. Detta är också nyckeln till att förstå kyrkofädernas uttalanden i sitt rätta sammanhang, något som den typiska syrianen inte är beredd att göra.
Vi vet idag med hjälp av otaliga arkeologiska bevis att beskrivningen i gamla testamentet av hur Mellanöstern befolkades och hur olika folkgrupper föddes inte har någonting med verkligheten att göra. Människor levde i Mellanöstern minst 100 tusen år före gamla testamentet skrevs ner. Det finns ett överflöd av bevis på olika kulturer som uppstod i området flera tusen år innan skriftkonsten utvecklades. De äldsta funna bosättningarna i Mellanöstern är cirka 10 000 år gamla och skapades i samband med att människan blev bofast och lärde sig tämja djur och odla säd.
Historieskrivningen i gamla testamentet har alltså inget med verkligheten att göra utan måste ses som ett försök av författarna att skapa en direkt och obruten länk mellan guds skapelse av världen och deras egen samtid. Detta var nödvändigt för att ge deras religion mening och logik.
Redan här kan man egentligen avfärda all hänvisning till kyrkofädernas texter i den pågående debatten om folkgruppens etnicitet. Biskoparnas och patriarkernas uttalanden om den egna folkgruppens identitet vilar inte på objektivitet eller på vetenskapliga undersökningar utan på den gammaltestamentliga världssyn de matades med sedan de var barn och som de sedan i sin tur lärde ut till människorna från predikstolarna. Ur ett syrianskt perspektiv är dock allt detta nonsens och endast ett illvilligt försök att misskreditera högst ansedda historiska personer. I kommentarer, artiklar och andra framträdanden kan man skymta den syrianska synen på kyrkofäderna. Den röda tråden är en total avsaknad av kritiskt tänkande. Citat från olika kyrkofäder radas upp som konkreta bevis på folkgruppens etniska identitet utan något som helst försök att tolka texterna i sitt rätta sammanhang. Respekten för det kyrkligt knutna är sådan att det inte får ifrågasättas. För den typiska syrianen är texter från en biskop eller patriark från antiken vetenskapligt korrekta. Men kyrkofäderna var naturligtvis inga vetenskapsmän. Vetenskapligt tänkande baserat på källkritik, experiment och fysiska bevis är något relativt nytt i människans historia. Fram till för cirka tvåhundra år sedan var människornas tänkande i stor utsträckning höljt i mysticism, bokstavlig tro och vidskepelse.
Mattias Shemun
Nästa del i artikelserien publiceras inom några dagar.
Meddelande från redaktionen: Observera att den som postar en serie kommentarer inte får något publicerat. Har du mer att säga än vad som ryms i kommentarfältet rekommenderar vi att du skickar en insändare istället.
