Följande artikel är skriven av John Kaninya och fritt översatt till svenska av Huyadas redakion
Användningen av termen ”minoritet” för att beskriva assyrier i Turkiet och senare i Irak är djupt kopplad till de politiska och nationalistiska agendorna i dessa länder, särskilt under 1900-talet. Även om assyrier utan tvekan är ursprungsbefolkningen i landet mellan de två floderna (Mesopotamien), användes termen ”minoritet” för att underminera deras närvaro, förneka deras historiska rättigheter och marginalisera deras inflytande i det moderna Mellanösterns politiska och sociala utveckling. De historiska och politiska krafter som formade dessa nationalstaters tillkomst påverkade direkt hur assyrier betraktades – och hur de etiketterades – som ”minoriteter”.
Osmanska rikets fall och det moderna Turkiets uppkomst
Efter det osmanska rikets kollaps i slutet av första världskriget inledde den nya turkiska republiken, under ledning av Mustafa Kemal Atatürk, ett aggressivt nationsbyggande. Atatürk och andra nationalistiska ledare ville skapa en enhetlig turkisk identitet som skulle förena befolkningen under ett modernt, sekulärt och homogent nationellt projekt. I denna process förpassades icke-turkiska etniska och religiösa grupper – däribland assyrier – ofta till statusen som ”minoriteter” eller till och med ”främlingar”, trots deras historiska närvaro i regionen.
För assyrier blev termen ”minoritet” ett verktyg som användes för att både förenkla och radera deras komplexa, mångtusenåriga identitet. Den turkiska nationalismens uppgång syftade till att identifiera staten med turkisk etnisk och språklig dominans. Denna politiska agenda krävde systematisk uteslutning av ursprungsfolk som assyrierna, som hade djupa historiska band till landet långt före Turkiets grundande. Genom att stämpla assyrier som ”minoriteter” kunde staten effektivt sudda ut deras betydelse som ett av regionens grundläggande folk.
Dessutom kombinerades denna etikett ofta med aggressiva politiska åtgärder såsom tvångsassimilering, markkonfiskering och kulturell utplåning. Assyrier, tillsammans med armenier och greker, utsattes för förföljelse, massakrer och fördrivning – händelser som kulminerade i det assyriska folkmordet (även känt som Seyfo) under de sista åren av det osmanska riket. Att kalla assyrier för en ”minoritet” i den turkiska kontexten var därför ett sätt att tysta eventuella krav på deras förfäders land och deras roll i regionens historia.
Irak och ”minoritetsetiketten”
Etableringen av det moderna Irak efter första världskriget, under brittiskt mandat, bidrog också till att rama in assyrier som ”minoriteter” i sitt eget hemland. Irak var en multietnisk stat, hem för araber, kurder, turkmener och assyrier. Men skapandet av en ny arabisk majoritetsnation lämnade litet utrymme för ursprungsfolk som assyrierna att hävda sina politiska, kulturella eller territoriella rättigheter.
Efter Iraks självständighet 1932 blev assyrier – som hade varit avgörande för Iraks politiska och sociala utveckling – i ökande grad förpassade till samhällets periferi. Under början av 1900-talet spelade assyrier en viktig roll i utvecklingen av Iraks infrastruktur, utbildning och militär. Men uppkomsten av arabisk nationalism på 1920- och 30-talen ledde till ett målmedvetet försök att konsolidera en arabisk identitet på bekostnad av andra grupper.
På 1940- och 50-talen klassificerades assyrier som en ”minoritet” – ett begrepp som användes för att minska deras roll i Iraks nationsbyggande. Detta var en del av en bredare trend i Mellanöstern där nationella gränser, satta efter kolonialmakternas godtycke, ofta marginaliserade ursprungsfolk till förmån för nya, dominerande etniska eller religiösa grupper. Termen ”minoritet” användes för att dölja assyriernas uråldriga band till Mesopotamien och i stället framställa dem som underordnade och sekundära.
Den irakiska regeringen, särskilt under Saddam Hussein, förstärkte ytterligare assyriernas marginalisering genom att använda termen ”minoritet” som grund för diskriminerande lagar, politik och statligt våld. Assyrierna fördrevs inte bara fysiskt från sina förfäders områden genom arabiseringspolitik, utan deras kulturella identitet underminerades också genom systematisk assimilering in i arabisk identitet.
”Minoritet” som politiskt kontrollverktyg
I både Turkiet och Irak användes termen ”minoritet” med ett strategiskt syfte: att begränsa assyriernas politiska makt, rättigheter och erkännande. Det var en del av en större ansträngning att centralisera makt hos majoritetsbefolkningen och skapa en mer enhetlig nationell identitet. Det handlade inte bara om antalet individer – utan var ett medvetet politiskt drag för att minska assyriernas inflytande och legitimitet.
Genom att kalla assyrier för ”minoriteter” förstärkte både Turkiet och Irak uppfattningen att dessa grupper var sekundära i förhållande till den dominerande nationella berättelsen. De framställdes som något mindre än fullvärdiga deltagare i landets kulturella, politiska och ekonomiska liv. Denna uppfattning förstärktes ytterligare genom lagar och policyer som marginaliserade assyrierna, nekade dem utbildning på sitt eget språk, rätten till självstyre och möjligheten att bevara sitt kulturarv.
Termen ”minoritet” var särskilt skadlig eftersom den ignorerade assyriernas djupa historiska och kulturella koppling till Mesopotamiens land. Den osynliggjorde också den centrala roll assyrierna spelat i regionens forntida civilisationer och dess moderna utveckling. I praktiken framställdes de som inkräktare i sitt eget hemland.
Att återta berättelsen
Att använda termen ”minoritet” för att beskriva assyrier i Turkiet och Irak reducerar inte bara deras betydelse, utan bidrar också till att radera deras rättmätiga plats i Mesopotamiens historia. Assyrier är inte bara en mindre grupp inom en större nation; de är ursprungsbefolkningen, med ett djupt kulturellt, religiöst och historiskt arv som sträcker sig över flera tusen år.
I takt med att assyrier fortsätter att kämpa för sina rättigheter, erkännande och överlevnad, är det avgörande att utmana användningen av termen ”minoritet” i denna kontext. Även om det har varit en bekväm etikett för nationalistiska agendor, speglar det inte den sanna komplexiteten i assyriernas identitet. Att återta berättelsen om det assyriska folket innebär att erkänna deras bidrag till världens civilisationer och deras roll som ett av Mellanösterns grundläggande folk.
Assyrier bör inte ses som en ”minoritet” – de bör erkännas för vad de verkligen är: det ursprungliga folket i landet mellan de två floderna.
Dr. John Kaninya är en assyrier från Irak. Han är biträdande professor vid Defense Language Institute Foreign Language Center i Monterey, Kalifornien, samt lingvist och pedagog med över två decenniers erfarenhet av språkundervisning, kursutveckling och kulturell intelligens. Han doktorerade i pedagogiskt ledarskap vid University of Arizona 2020, med specialisering i arabisk dialektologi och andraspråksinlärning.
