I artikeln “Erasing Assyrians: The Kurdish Nationalist Project”, publicerad i Modern Diplomacy den 13 juni 2025, beskriver författaren Ashuriena Abraham en djupt oroande verklighet: hur det assyriska folket systematiskt fördrivs, osynliggörs och förtrycks i sitt eget historiska hemland. Trots att assyrierna är ett urfolk med över 6 775 års historia och bland världens första kristna folkgrupp, pågår deras utplåning i detta nu, men ofta i tystnad och utan internationell uppmärksamhet.

Abraham argumenterar för att detta inte är en naturlig process av migration eller assimilering, utan en medveten strategi av utradering – kulturellt, politiskt och fysiskt. Assyrier förnekas sin identitet och kallas i stället för ”irakiska kristna”, ”syriska kristna”, ”arameer” eller ”kaldéer”, medan termen ”assyrier” aktivt undviks. Historien förvrängs, deras kulturarv vandaliseras, och deras närvaro i regionen undermineras genom politiska manipulationer, markstölder och förnekad representation.

Ett centralt tema i artikeln är det militära svek assyrierna utsatts för – särskilt under ISIS framfart. Abraham beskriver hur den kurdiska Peshmerga-milisen, trots tidigare löften om skydd, drog sig tillbaka från assyriska områden innan ISIS attackerade, vilket resulterade i att hela samhällen lämnades oskyddade och utsattes för massakrer. Detta mönster av svek återkommer, menar hon, även i Syrien där assyriska skolor och kyrkor hamnat i skottlinjen eller ockuperats av kurdiskledda styrkor.

Artikeln pekar också på en systematisk strategi för markkonfiskering, där över 90 rättsfall rörande assyrisk mark ännu inte lett till återbördande, trots juridiska domslut till folkets fördel. I vissa fall fabriceras falska ägandebevis, och de som protesterar riskerar att fängslas, misshandlas och tvingas medverka i propagandavideor där de offentligt tackar sina förtryckare.

Författaren tar också upp våld mot kvinnor och hur kvinnokroppar används som verktyg i ett bredare förtryck. Prostitution och sexuella trakasserier tillåts och uppmuntras i assyriska områden som Ankawa, vilket sedan används för att moraliskt smutskasta kristna. I ännu mer brutala fall tvingas barn födda efter våldtäkt av ISIS-krigare att registreras som muslimer enligt irakisk lag, även om modern är kristen – något Abraham beskriver som ett juridiskt verktyg för folkmord och demografisk krigföring.

Hon belyser även hur kurdiska nationalistiska grupper som “Hawpa”, med öppet neo-nazistisk ideologi, får officiellt erkännande inom det kurdiska självstyret (KRG). Samtidigt pågår i skolorna en glorifiering av personer som begått massakrer mot assyrier, vilket ses som en form av historisk indoktrinering och kulturell radering.

Slutligen kritiserar Abraham västvärldens roll, där internationella aktörer, inklusive USA och Israel, stödjer kurdiska självstyresprojekt utan att erkänna det pågående övergreppet mot assyrier. Medan västerländska delegationer deltar i religiösa evenemang i Erbil som symbolhandlingar för pluralism, möts verkliga assyriska röster av tystnad, censur och hot.

Artikeln avslutas med en skarp varning: om omvärlden inte agerar för att skydda assyriernas rätt till självstyre – särskilt genom att implementera Iraks artikel 125 i Nineveh och stödja assyriskt självstyre i Hasakeh, Syrien – riskerar hela denna uråldriga civilisation att raderas från sitt historiska hemland. Det är inte ett utdöende, menar Abraham, utan en aktiv och medveten utplåning.