Anna Melle berättar om hur assyriska journalister, särskilt kvinnorna, bär sitt folks röst vidare. På Journalisternas dag lyfter hon fram ordets kraft – och vikten av att även kvinnors berättelser får ta plats i historien om ett folk som aldrig tystnat.

Assyrierna firar journalisternas dag – en påminnelse om ordets kraft och ansvar
I en tid präglad av globala förändringar, teknologisk utveckling och ökad medvetenhet om urfolkens rättigheter, står det assyriska folket fortfarande inför en kamp som alltför länge förbisetts. Kampen för överlevnad, erkännande och rättvisa fortsätter – inte minst genom de röster som för ordet vidare: våra journalister och skribenter.

Assyriska journalister spelar en avgörande roll i att dokumentera, synliggöra och bevara vårt folks historia, kulturarv och nutida verklighet. Genom att skriva, rapportera och publicera berättelser om vår gemensamma identitet håller de liv i ett arv som annars riskerar att tystna.

Historisk bakgrund och nuläge
Assyrierna är ett av världens äldsta folk, med rötter i det forna Mesopotamien – dagens Irak, Syrien, Turkiet och Iran. Vår historia sträcker sig över 4000 år och omfattar epoker av storhet, men också djup tragedi. Folkmordet Seyfo 1915, förföljelser och systematiska övergrepp under 1900-talet och fram till idag har tvingat stora delar av vårt folk i exil.

I Mellanösterns länder lever fortfarande hundratusentals assyrier utan erkänd status som urfolk och utan grundläggande mänskliga rättigheter. De är ofta marginaliserade, diskriminerade och saknar representation i politiska och kulturella sammanhang.

Samtidigt har den assyriska diasporan vuxit fram som en livsviktig del av vår överlevnad. I Europa, Nordamerika och Australien finns ett starkt engagemang för att bevara språk, kultur och traditioner. Men trots gemensamma rötter är vi splittrade i namn, organisationer och identiteter – assyrier, syrianer, araméer och kaldéer. Denna splittring försvagar vår kollektiva röst gentemot internationella institutioner som FN och EU, och gör det svårare att kräva erkännande som ett enat folk.

Journalisternas uppdrag: att bära sanningen vidare
Assyriska journalisters uppdrag handlar inte bara om att rapportera – det handlar om att bevara, utbilda och inspirera. Genom skrivandet förs kunskapen om vår historia, vårt språk och vårt kulturarv vidare till kommande generationer. Det handlar om att sprida fakta, motverka historielöshet och skapa förståelse för assyriernas situation i världen idag.

Journalistiken är ett kraftfullt verktyg i kampen för rättvisa. Genom ordet kan tystade berättelser bli hörda, och orättvisor avslöjas. Men journalistikens uppgift är också att stärka vår egen inre sammanhållning – att belysa våra framgångar, vår konst, våra kvinnor, vår ungdom och våra framtidshopp.

Jämställdhet i ordets tjänst
När assyriska organisationer i diasporan uppmärksammar Assyriska Journalisternas Dag genom föreläsningar, bokmässor och seminarier, är det ett viktigt tillfälle att reflektera över vem som ges plats vid talarstolen. Traditionellt har dessa sammanhang ofta dominerats av manliga journalister.

Det är därför nödvändigt att föreningar och arrangörer utgår från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Kvinnliga journalister, författare och forskare måste också få utrymme att tala, dela erfarenheter och inspirera nästa generation. Deras perspektiv är lika värdefulla och nödvändiga för att förstå helheten i vårt folks berättelse.

Vår historia är inte bara männens historia – den är också kvinnornas. Kvinnor har burit traditionen vidare, bevarat språket i hemmen, uppfostrat barn i exil, och skrivit i skuggan av en ofta manligt dominerad offentlighet. Det är dags att ge deras röster samma tyngd och synlighet.

Mot framtiden – med en enad röst
Vi assyrier har förlorat mycket genom historien – länder, språk, rättigheter – men vi har aldrig förlorat vår själ. Genom att skriva, tala och berätta vidare kan vi stärka vår gemensamma identitet och säkerställa att vår historia inte förvanskas eller glöms bort.

För att vårt folk ska erkännas som urfolk i Mellanöstern, och för att våra rättigheter ska respekteras, måste vi tala med en enad röst och i den rösten ska både män och kvinnor höras.

Journalisternas ord är mer än nyheter – de är broar mellan generationer, mellan diaspora och hemland, mellan det förflutna och framtiden. Låt oss därför värna och uppmuntra det fria, modiga och jämställda ordet i det assyriska samhället.