Att lägga en grundsten för ett minnesmärke över Simele-massakern av aktörer som historiskt bär ansvar för själva massakern är inte en handling av försoning – det är en handling av moraliskt våld. Det representerar ett medvetet försök att tillskansa sig assyriskt lidande samtidigt som man berövar det dess sanning, ansvar och rättvisa.

Simele-massakern 1933 var inte en abstrakt tragedi, och inte heller en ömsesidig konflikt. Det var en systematisk massaker på det ursprungliga assyriska folket, genomförd av den irakiska armén med stöd av beväpnade kurdiska stamelement. Tusentals obeväpnade assyriska civila dödades, dussintals byar förstördes och ett helt folk tvångsfördrevs från sina förfäders marker. Detta brott står som ett av de tidigaste dokumenterade fallen av etnisk rensning i det moderna Mellanöstern.

Att hedra ett sådant brott utan att erkänna dess förövare – eller ännu värre, att låta samma politiska strukturer och deras arvtagare kontrollera berättelsen – är en förolämpning mot de döda och ett svek mot de levande.

Ett våldsmönster – inte en isolerad händelse

Simele-massakern var ingen isolerad händelse. År 1969 massakrerades assyrier i byn Soria, denna gång av styrkor med koppling till kurdiska miliser, vilket tydligt visar ett återkommande mönster av våld, fråntagande och straffrihet. Dessa händelser binds samman av en gemensam linje och agenda: den systematiska inriktningen på att eliminera, fördriva eller assimilera assyrier från deras hemland i norra Irak.

I dag fortsätter detta mönster under ny politisk benämning. Under den så kallade Kurdistans regionala regering (KRG) utsätts assyrier för markkonfiskering, demografiska förändringar, politisk marginalisering och hot – ofta genom ombud och påtvingad tystnad. Det som har förändrats är inte verkligheten på marken, utan förnekandets sofistikation.

Minnesarbete utan ansvar är historisk stöld

Ett minnesmärke som inte namnger den irakiska staten, den irakiska armén och samarbetande kurdiska styrkor som ansvariga för Simele-massakern är inget minnesmärke – det är historisk revisionism. Det förvandlar offer till symboler samtidigt som förövarna frikänns. Det gör folkmord till en neutral tragedi, frikopplad från makt, politik och avsikt.

Än mer oroande är deltagandet av assyriska personer som har allierat sig med dominerande politiska makter i utbyte mot erkännande, skydd eller personligt inflytande. När religiösa eller samhälleliga ledare ger legitimitet åt sådana projekt representerar de inte försoning – de möjliggör utplåning.

Ingen kyrklig auktoritet, ingen politisk utnämning och ingen utifrån konstruerad ”kristen representant” har den moraliska rätten att legitimera omskrivningen av assyrisk historia. Simele kan inte tvättas ren genom ceremonier, stenar eller tal tömda på sanning.

Det assyriska folket behöver inget tillstånd för att minnas

Det assyriska folket är inte gäster i sitt eget hemland, och inte heller mottagare av någons välvilja. De är ett ursprungsfolk i Mesopotamien, med en obruten närvaro som sträcker sig över årtusenden. Deras minne, identitet och martyrer kräver ingen bekräftelse från de system som försökte – och fortfarande försöker – avlägsna dem.

Sann åminnelse kräver:

  • Ett tydligt erkännande av förövarna
  • Erkännande av assyrier som ett ursprungsfolk
  • Ansvarstagande för historiska och pågående brott
  • Ett slut på markstöld och demografisk manipulation
  • Oberoende assyrisk representation, fri från tvång

Allt mindre än detta är inte minne – det är medskyldighet.

Slutsats

Ett minnesmärke byggt på förnekelse är en andra massaker – denna gång av minne, sanning och rättvisa. Det assyriska folket avvisar symboliska gester som döljer ansvar och normaliserar förtryck. Simele är inte en delad tragedi; det är ett dokumenterat brott. Och brott kan inte hedras av dem som vägrar konfrontera sin roll i att begå dem.

Historien kommer inte att skrivas om av grundstenar.
Den kommer att minnas av dem som vägrar glömma.

Namrood Shiba är assyrisk politisk analytiker.

Artikeln publicerades ursprungligen på AINA.org och har översatts till svenska av Huyadas redaktion