I rapporten From Aid to Trade presenterar Movement for New Assyria en genomtänkt strategi för att bryta biståndsberoendet hos assyrier. I stället för att låta bistånd vara det primära verktyget, föreslår rapporten en övergång till gemensamma investeringar och handel – en ekonomisk omställning som ska ge bestående förändring och förbättring.

Rapporten framhåller att den främsta drivkraften bakom massmigrationen inte alltid är våld eller förföljelse, utan ofta ekonomisk utslagning. Som exempel lyfts Turabdin, där många lämnat sina hem för större städer i Turkiet i hopp om arbete och bättre försörjning. Detta visar tydligt att brist på ekonomiska möjligheter, snarare än enbart konflikter, är det som driver människor bort från sina hemländer.

Som lösning presenterar rapporten ett system med tre kärnkomponenter: den betrodda mellanhanden, investeraren och företagsägaren.
Mellanhanden – exempelvis en etablerad organisation i diasporan – kopplar samman investerare med entreprenörer i assyriska områden och skapar trygghet och struktur i processen.
Investeraren bidrar med kapital, antingen genom aktieägande, lån eller intäktsdelning.
Företagsägaren använder resurserna för att utveckla verksamheten och skapa arbetstillfällen. Modellen omfattar flera investeringsinstrument, däribland equity-baserade investeringar, ränte- eller räntefria lån samt intäktsbaserade avtal där investeraren får en andel av omsättningen i utbyte mot kapital.

Ett tydligt exempel på modellens potential är Gozarto-regionen i Syrien. Efter att investeringslagar infördes 1991 gick assyrier, både i diaspora och på plats, samman och investerade i gemensamt ägda företag. Resultatet blev nya arbetstillfällen, en stärkt lokal ekonomi och en märkbar minskning av utflyttningen. Satsningar som Izla Tours, Ishtar-konserver och Akkad Aluminium bidrog till att förvandla regionen till ett ekonomiskt centrum – och detta uppnåddes genom investeringar snarare än bistånd.

Rapporten avslutas med en tydlig uppmaning: det är dags att agera. Genom att samla assyriernas globala resurser och rikta dem till investeringar i hemlandet kan både nationen och individen vinna. Kombinationen av patriotism och egen ekonomisk nytta kan frigöra långt mer kapital än traditionella donationer, och därmed skapa en hållbar väg bort från beroendet av bistånd och massmigration.