För första gången sedan Assads fall har Syrien ett fulltaligt parlament – och bland de 70 ledamöter som president Ahmad al-Sharaa utsett finns en välkänd assyrisk röst: Gabriel Moushe Gawrieh, politisk ansvarig för Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO). Utnämningen offentliggjordes i dag, den 1 juli 2026.
Med detta är det syriska folkrådets (Majlis al-Sha’ab) första sammansättning efter Baath-regimens fall äntligen komplett. Två tredjedelar av de 210 platserna, 140 stycken, har under det senaste året valts fram genom indirekta val i olika provinser, medan den återstående tredjedelen – 70 ledamöter – utsetts direkt av presidenten enligt den konstitutionella deklarationen. Tanken med den presidentliga kvoten har varit att kompensera för grupper som annars riskerat att stå utan representation, sedan valprocessen visat sig ge ett tunt genomslag för både kvinnor och kristna minoriteter. Bland namnen i dekretet, uppläst av valkommissionens ordförande Mohammed Taha al-Ahmad, återfinns nu Gabriel Moushe.
För den som följt assyriernas politiska kamp i Syrien är namnet inget nytt. Gabriel Moushe föddes 1962 i Qamishli, utbildade sig till lantbruksingenjör vid Aleppos universitet och blev under 2000-talet en av de ledande gestalterna inom ADO – det äldsta assyriska politiska partiet i Syrien, grundat redan 1957.
I december 2013 greps Moushe av den syriska säkerhetstjänsten i Qamishli och satt fängslad i två och ett halvt år, en frihetsberövning som fördömdes av assyriska organisationer, människorättsgrupper och flera länder, däribland USA. Han frigavs 2016 och har sedan dess fortsatt att företräda ADO.
Frågan är förstås vad ett enda mandat i en 210 personer stor församling faktiskt kan uträtta – särskilt i ljuset av att assyriska byar i Khabur-området fortsatt lever i osäkerhet, att assyriskan utelämnas från nya myndighetsskyltar i Hasakeh och att kyrkor och gravar attackerats upprepade gånger det senaste året. Men efter över hundra år av att ha stått utanför de rum där Syriens framtid formas, är själva närvaron i sig en påminnelse om att assyrierna inte tänker låta sig göras osynliga i det nya Syrien.
