I denna insändare reflekterar Özcan Kaldoyo över händelserna i Midyat år 1915 och hur dessa har skildrats i olika källor. Han belyser skillnader i historiska berättelser och riktar kritik mot vissa tolkningar som enligt honom förvanskar den assyriska historien.

 

Den 22 juni 1915 gjorde militären en razzia mot Midyat tidigt på morgonen. De framstående assyrisk-syrianska ledarna hjälpte militären att komma in i alla hus
för att söka efter vapen. De uppmanade folket att öppna sina dörrar, trots att många var rädda för att släppa in militären. Samma dag greps männen i den kända protestantiska familjen Hirmiz. Militären grep även andra kaldéer (katolskt-kristna) och armenier som hade lyckats fly från dödsdeportationerna. Den syrisk-ortodoxa klanledaren Hanne Sefer ska, enligt vissa källor, ha samarbetat med myndigheterna för att bli av med Hirmiz-familjen. Detta beskrivs i två olika böcker: den ena skriven av den syrisk-katolske prästen Ishaq Armale, och den andra av den syrisk-ortodoxe prästen Sleyman Hinno.

Det finns gott om källor som bekräftar dessa uppgifter, och många berättar hur Galle Hirmiz var en av folkets verkliga hjältar. Men än idag finns det personer som ifrågasätter dessa hjältar och i stället lyfter fram dem som enligt vissa källor förrådde sitt eget folk. En av dem är Emanuel Poli, som intervjuades av YouTube-kanalen Shemsho-media den 21 september 2025. I intervjun framförde han följande berättelse:

”Sefer-familjen organiserade assyrier-syrianerna i Turabdin för att kriga mot den kurdiske härskaren Bedirkhan. Bedirkhan ville driva in skatter som han inte hade rätt till. Sefer-familjen lyckades befria alla byar, och endast Mor Gabriel-klostret var fortfarande ockuperat. Militären ville använda kanoner för att befria klostret, men Hanne Sefer motsatte sig detta eftersom platsen var helig. Han belönades senare av sultanen för sitt mod.”

Denna version av historien står dock i strid med flera historiska fakta. Exempelvis fanns ingen Bedirkhan vid den tidpunkt som nämns — Bedirkhan deporterades redan 1847 för massakrerna på de nestorianska assyrierna i Hakkari och skickades till Kreta, inte till Malta. Dessutom visar tillgängliga uppgifter att Hanne Sefer var född 1859, vilket gör det osannolikt att han skulle ha haft någon aktiv roll i händelser som påstås ha inträffat långt tidigare. Det är viktigt att vi förhåller oss kritiskt till alla berättelser om vår historia. Fakta måste stå i centrum, inte personliga tolkningar eller mytbildningar.

Jag har tidigare försökt belysa dessa felaktigheter i olika sammanhang och välkomnar alltid en öppen och respektfull diskussion om vår gemensamma historia. Tyvärr verkar inte Emanuel Poli villig att mötas i en öppen debatt om de verkliga händelserna i Midyat under Seyfo.

Özcan Kaldoyo

Redaktionell notis: De åsikter och tolkningar som framförs i denna text är insändarens egna. Redaktionen för Huyada delar inte nödvändigtvis dessa och ansvarar inte för deras innehåll.