Tack, Michael Merdoyo, för din replik på min debattartikel. Jag uppskattar att vi kan föra en respektfull diskussion om en fråga som är avgörande för vårt folks framtid. Vi delar samma mål: att Assyriska/suryoyo ska leva vidare. Men vi drar olika slutsatser om vägen dit.

Du menar att ett gemensamt latinskt alfabet är ett nödvändigt verktyg för att rädda språket i diasporan. Jag menar att lösningen inte är att ge det latinska alfabetet en större roll, utan att stärka användningen av vårt eget alfabet och göra det mer tillgängligt för nästa generation.

Du skriver att det största hotet är att allt färre talar språket. Där är vi överens. Men svaret på det kan inte vara att vi successivt minskar användningen av vårt eget skriftsystem. I stället bör fokus ligga på att förbättra undervisningen i Assyriska/Suryoyo genom fler modersmålslärare, moderna läromedel, digitala verktyg, barnböcker och kulturella satsningar där alfabetet används naturligt.

Vi har i dag tekniska möjligheter som tidigare generationer saknade. Appar, sociala medier och digital undervisning gör det fullt möjligt att stärka både språk och skrift samtidigt.

Att vi lever i diaspora är ett faktum. Men det betyder inte att vi måste anpassa bort delar av vårt kulturarv. Tvärtom ökar ansvaret på oss att bevara det vi har kvar. Vårt alfabet är inte bara ett skrivsätt, utan en direkt länk till vår historia, våra kyrkliga texter och vår litteratur.

Jag delar inte uppfattningen att ett latinskt alfabet är en nödvändig väg för språkets överlevnad. Historien visar snarare att när ett ursprungligt skriftsystem trängs undan i vardaglig användning, riskerar det gradvis att försvinna ur nästa generationers liv.

Det största hotet mot Assyriska/Suryoyo är inte brist på latinska verktyg, utan brist på strukturer som stärker vårt eget alfabet i praktiken.

Därför behöver vi inte välja mellan språk och skrift. Vi behöver stärka båda samtidigt. Ett språk lever genom sina talare, men det bär också sitt minne genom sin skrift. Förlorar vi det ena riskerar vi att försvaga det andra.

Jag hoppas att den här debatten leder till fler konkreta satsningar för att stärka undervisningen i Assyriska/Suryoyo och säkerställa att både språket och alfabetet förs vidare till kommande generationer.