Kyrkans uppdrag är att forma lärjungar – inte bara förvalta en organisation

För många assyrier i diasporan har kyrkan varit mer än en plats för gudstjänst.

Den har varit vårt hem.

Där har våra barn döpts, våra nära och kära begravts, våra familjer samlats och vår tro, vårt språk och vår identitet bevarats genom generationer. När mycket annat har gått förlorat har kyrkan varit en plats där hoppet levt vidare.

Våra föräldrar och farföräldrar bar med sig tron genom svåra tider. De byggde inte bara kyrkor av sten. De byggde gemenskaper av tro, kärlek och uppoffring.

Just därför behöver vi idag våga ställa en viktig fråga:

Hur bygger vi en kyrka som nästa generation inte bara ärver – utan också vill leva i?

Jag skriver detta inte för att kritisera kyrkan.

Jag skriver detta därför att jag älskar kyrkan.

Jag tror på kyrkans uppdrag och jag tror på dess framtid. Men kärleken till kyrkan innebär också att vi ibland måste våga ställa svåra frågor. Jag vet att många människor bär på liknande tankar och samma längtan, men kanske inte alltid finner modet att uttrycka dem.

En levande kyrka behöver människor som talar – inte av ilska, utan av kärlek och ansvar.

Vad är egentligen kyrkan?

När vi läser och förstår Bibeln blir svaret tydligt.

Kyrkan är inte först och främst en byggnad.

Den är inte bara en organisation.

Den är inte heller en sluten krets av människor.

Kyrkan är Kristi kropp.

Aposteln Paulus skriver:

”Ni är Kristi kropp och var för sig delar av den.”

(1 Korinthierbrevet 12:27) Detta är inte bara en vacker bild.

Det är kyrkans identitet.

Om kyrkan är Kristi kropp betyder det att varje människa har ett värde, en plats och en uppgift. Ingen är oviktig. Ingen är överflödig. Ingen ska behöva känna att den inte hör hemma.

Bibeln påminner oss:

”Gud gör inte skillnad på människor.”

(Romarbrevet 2:11)

Därför måste detta också känneteckna våra församlingar.

Människors värde får aldrig avgöras av ekonomi, familjebakgrund, medlemskap, social ställning eller hur länge någon har varit en del av kyrkan.

Den som kommer till kyrkan för första gången ska mötas med samma kärlek som den som har varit där hela sitt liv.

Den som söker Gud ska mötas med öppna dörrar.

Den som tvivlar ska få ställa sina frågor.

Den som har fallit ska mötas av nåd och möjlighet till en ny början.

För kyrkan är inte en plats där vissa människor hör hemma mer än andra.

Kyrkan är en gemenskap där människor får växa tillsammans.

Från söndagens gudstjänst till ett gemensamt liv

När vi läser om den första kristna församlingen i Apostlagärningarna ser vi en kyrka där människor inte bara samlades till gudstjänst.

De bad tillsammans.

De åt tillsammans.

De delade sina liv.

De tog ansvar för varandra.

Kyrkan var inte bara en plats de besökte.

Kyrkan var en gemenskap de levde i.

Det är en viktig påminnelse också för oss idag.

Kyrkans uppdrag kan aldrig reduceras till några timmar på söndagen. Tron formas också genom relationer, samtal, bön, undervisning, tjänande och omsorg.

Det är då evangeliet blir synligt.

Vårt arv och vår framtid

I diasporan har kyrkan haft en särskild betydelse.

När våra geografiska rötter har blivit svagare har kyrkan varit en plats där våra barn kunnat möta sitt språk, sin historia och sin tro.

Men vi måste våga fråga oss:

Har vi lyckats ge detta arv vidare?

Våra barn och ungdomar lever i en annan värld än tidigare generationer. De behöver inte bara höra att kyrkan är viktig.

De behöver känna att kyrkan är deras hem.

Barnen är inte bara framtidens kyrka.

De är kyrkan redan idag.

Ungdomarna är inte bara deltagare i verksamheter.

De är Kristi kropp tillsammans med oss.

Om nästa generation inte finner gemenskap, mening och ansvar i kyrkan riskerar vi att förlora mer än medlemmar. Vi riskerar att förlora möjligheten att föra tron vidare.

Kyrkans verkliga rikedom

Vi behöver också fråga oss vad kyrkans största rikedom egentligen är.

Är det våra byggnader?

Våra ekonomiska resurser?

Våra organisationer?

Allt detta kan vara viktigt och behöver förvaltas ansvarsfullt.

Men det är inte kyrkans hjärta.

Kyrkans största rikedom är människorna.

Pengar är ett verktyg.

Byggnader är ett verktyg.

Organisationer är ett verktyg.

Målet är alltid Kristus och människorna.

En kyrka kan ha stora resurser men ändå bli fattig om kärleken, gemenskapen och barmhärtigheten försvinner.

Men en kyrka som präglas av nåd, enkelhet, tjänande och kärlek kan fortsätta bära hopp genom alla tider.

Ledarskap som tjänande

Jesus visar oss vilken sorts kyrka vi är kallade att vara.

Han valde inte bara de mäktiga och inflytelserika. Han kallade fiskare, tullindrivare och människor som andra hade förbisett.

Han sade:

”Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare.”

(Markusevangeliet 10:43)

Detta är en påminnelse om att ledarskap i kyrkan handlar om mer än ansvar och beslut.

Det handlar om tjänande.

Det handlar om ödmjukhet.

Det handlar om att hjälpa andra att växa.

Det handlar om att bygga människor – inte bara organisationer.

En kyrka som visar Kristus

Kyrkans omsorg om människor är inte ett sidoprojekt.

Det är en del av kyrkans identitet.

När vi ser den ensamme.

När vi hjälper den behövande.

När vi lyssnar på den sörjande.

När vi förlåter varandra.

När vi bär varandras bördor.

Då blir evangeliet synligt.

Jag längtar efter en kyrka där människor inte bara kommer för att delta i en gudstjänst, utan där de finner ett hem.

En kyrka där barn får växa upp i trygghet.

En kyrka där ungdomar får upptäcka sina gåvor.

En kyrka där äldre får dela sin vishet.

En kyrka där familjer finner gemenskap.

En kyrka där varje människa känner sig sedd, älskad och behövd.

Jag tror att vår kyrka har en framtid.

Vi har en rik tro.

Vi har en stark historia.

Vi har människor som älskar kyrkan.

Frågan är inte om Gud har gett oss något att bygga vidare på.

Frågan är hur vi förvaltar det vi har fått.

Kyrkans framtid avgörs inte bara av hur väl vi bevarar våra byggnader.

Den avgörs av hur väl vi formar människor som vill följa Kristus.

Våra förfäder bar kyrkan genom svåra tider.

Nu är det vår tur att bygga en kyrka där nästa generation vill höra hemma.

”Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden upp till honom som är huvudet, Kristus. Genom honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop…”

(Efesierbrevet 4:15–16)

”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Johannesevangeliet 13:34–35)

Athra Besamme

Teologistudent och engagerad i kyrkligt arbete