Översatt till svenska av Huyada. Originalartikeln publicerad på AINA.org.
Återöppningen av Egyptiska museet står som en kraftfull symbol för kulturell återfödelse och nationell stolthet. Egypten, en av världens äldsta civilisationer, har länge förstått att bevarandet av dess arv inte bara är en handling av minne – det är en handling av självbekräftelse. Genom varsam restaurering av artefakter, firandet av forntida konst och forskarnas engagemang har Egypten visat världen att kulturell kontinuitet är grunden för nationell identitet. Detta museum är därför inte bara en byggnad fylld med reliker; det är en levande bro som förbinder det förflutna med nuet och påminner varje besökare om att civilisationer aldrig dör så länge deras minne hålls levande.
För assyrierna i dagens Irak bär denna monumentala händelse på djupa lärdomar och inspiration. Egyptens exempel visar hur en nation kan återuppväcka sin forna glans genom kraften i kulturarvets bevarande och folkbildning. Precis som faraonernas gravar och hieroglyfer återupplivades för att berätta historien om Egyptens storhet, kan ruinerna av Nineve, Ashur och Nimrud åter tala, om deras arv skyddas, firas och förs vidare till de yngre generationerna. Det assyriska arvet – dess bibliotek, konst, språk och tro – förtjänar att stå stolt i museer, skolor och det offentliga rummet som en hörnsten i Mesopotamiens gemensamma identitet.
Assyriens framtid i Irak beror dock på mer än beundran – den kräver handling. Inrättandet av ett assyriskt Nationalmuseum eller återupplivandet av befintliga assyriska kulturcentrum skulle vara konkreta steg mot att återta sin rättmätiga plats i den irakiska civilisationens berättelse. Genom arkeologi, språklig återupplivning och historisk dokumentation skulle Irak kunna hedra alla sina forntida rötter och säkerställa att den assyriska berättelsen inte behandlas som en avslutad del av historien, utan som ett pågående kapitel av motståndskraft och bidrag. Kulturell inkludering är ingen lyx; det är en nödvändighet för den moraliska och intellektuella läkning som en nation, länge sargad av krig och försummelse, så väl behöver.
Det Egyptiska museet lär oss också värdet av globalt samarbete. Egyptens framgång kom genom internationella partnerskap, akademiska utbyten och kulturarvsturism. På samma sätt kan bevarandet av det assyriska arvet i Irak blomstra genom samarbete med UNESCO, universitet i världen och den assyriska diasporan. När världen åter ser lamassu-statyerna stå vid portarna till Nineve, när barn i Irak lär sig att världens första bibliotek byggdes av deras förfäder, då kommer de att börja inse den universella betydelsen av Assyriens återfödelse – en som tillhör inte bara assyrierna, utan hela mänskligheten.
I slutändan är öppnandet av Egyptiska museet mer än en kulturell milstolpe – det är en spegel som reflekterar vad Irak kan åstadkomma om landet omfamnar hela sitt forntida arv. Den assyriska identiteten, länge begravd under tidens sand och modern likgiltighet, väntar på sin renässans. Liksom Egypten återerövrade sin faraoniska stolthet kan även Assyrien resa sig igen som en symbol för visdom, konst och tro – en civilisation återfödd inom en modern nation, som lyser vägen från det förgångnas ruiner till framtidens löfte.
Dr. John Kaninya är en assyrier från Irak. Han är biträdande professor vid Defense Language Institute Foreign Language Center och arabisk lingvist och pedagog med över två decenniers erfarenhet av språkundervisning, läroplansutveckling och utbildning inom kulturell förståelse. Han doktorerade i Educational Leadership vid University of Arizona år 2020, där han specialiserade sig på arabisk dialektologi och andraspråksinlärning.
