Protester i Nohadra 2026

Den 6 juli hölls en fredlig protest i Nohadra, Duhok, mot ytterligare kurdiska intrång på vår mark, denna gång i byn Kashkawa, Nahla. Protester som sker först efter att alla möjligheter inom lagens ramar har uttömts. Det här är ingen ny dispyt, redan 2016 fick byborna i Kashkawa nog, och vände sig till domstolen som dömde till assyriernas favör. Hur hjälper det om lagen inte upprätthålls av regeringen? Hur stärks förtroendet när ursprungsbefolkningen inte får sin röst hörd eller när flertalet kontrollpunkter, på vägar som leder till Duhok, används för att stoppa assyriernas närvaro bland protesterna? Hur stoppas den uppkrypande, rysande känslan av det som verkar finna sina rötter i Sydafrikas apartheid (1913 Natives Land Act Centenary)?

Assyrier på plats jobbar inom lagens rätt för att vår identitet ska leva kvar och inte suddas ut, och det måste vi i diasporan också göra. Vi får inte förminska händelserna. Det finns liknelser att hitta i tidigare etniska rensningar vi utstått, samt det som politiskt pågått och ännu pågår mot assyrier. Pengar som hamnar i andras händer gör oss ingen nytta, oftare tvärtom. Vi behöver själva organisera oss och stötta assyrierna som bor kvar, så att de kan fortsätta stå upp som de gjorde den 6 juli.

Vad kan vi i Sverige göra? Det korta svaret; allt inom lagens rätt.

Vi behöver alltså genom tre punkter genomföra detta – sprida information om problemen, kravställa stöd från svenska staten, men viktigast av allt; jobba för vårt självförsörjande.

För två år sedan valde dåvarande bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell och nuvarande regering att avsluta utvecklingsbiståndet till Irak. Biståndsprojekt som ansetts vara spretiga samt saknat ordentlig uppföljning. Grunden till beslutet är, enligt Forsell, att “det är ett land med enorma ekonomiska resurser som rimligen borde kunna ta ansvar för sin egen befolkning”. Rimligtvis bör landet kunna jobba för utveckling, säkerhet och behov för hela befolkningen – men verkligheten har vi sett är långt därifrån.

Över två biljoner (2 000 000 000 000) USD har stulits sedan 2003 enligt Middle East Monitor. Tydligt ser vi att Forsell har rätt i sin analys; pengar finns. Den viktiga frågan vi behöver ställa oss själva är hur mycket av dessa resurser som har landat till nytta för ursprungsbefolkningen, de assyrier och dess mark som ständigt är i hot? Svaret vet vi tyvärr – otillräckligt.

Vad kan vi förvänta oss av assyrier i diasporan?

När vi saknar tydliga handlingar från våra politiska och kyrkliga aktörer spelar vi, folket, och våra välgörenhetsorganisationer en allt viktigare roll. Assyrian aid society och Assyrier utan gränser har sedan tidigare gått in i samarbete för att stötta denna vision av självförsörjande. Ett arbete som under flertalet år bedrivits för upprustning av skolbyggnader, skolmaterial samt stärkande av vår infrastruktur med mera.

Hayesprojektet önskas nu följas upp med ett projekt där assyrierna får möjligheten att på egen hand skydda denna mark med stängsel, för att markera att denna typ av markintrång inte tolereras, utan möts av ett tydligt och konsekvent agerande. För denna typ av projekt är AASS och AUG mer än tacksamma ifall läsaren av denna text väljer att skänka en gåva, så att vi visar för våra kurdiska grannar att vår rätt, identitet och mark inte är till salu!

 

Var kan vi vända oss?

Vill man bidra till detta viktiga arbete hänvisar vi till dessa välgörenhetsorganisationer:

Assyrian Aid Society

 

Assyrier utan gränser