Helgens manifestation var betydelsefull ur flera aspekter. För första gången på säkert närmare 30 år var namnfrågan inte huvudsaken. Antalet deltagare visar att kyrkan, som enande och samlande kraft, fortfarande har stor betydelse.

Vi går mot jul, en tid för både eftertanke och reflektion. Julen är tiden då man särskilt ägnar sig åt sådant som är viktigt här i livet som sina nära och kära; inte bara genom inslagna paket, utan också i ord och handling. Julen är också försoningens tid då ovänner blir sams och meningsskiljaktigheter läggs åt sidan för viktigare syften.

Helgens stödmanifestation för Mor Gabriels kloster var ett praktexempel på just detta – att det omöjliga kan bli möjligt. Då samlades nämligen tusentals människor, oavsett benämning, för att visa sin avsky mot den rättsprocess som inletts mot klostret.

Tre kurdiska byfogdars girighet har med turkiska åklagarväsendes goda minne dragit Mor Gabriel klostret inför rätta. De ifrågasätter klostrets rätt till marken omkring klostret som har tillhört syrisk ortodoxa kyrkan sedan klostret grundades år 397 e.Kr.

Det mest anmärkningsvärda är att byfogdarna i sin stämningsansökan mot klostret, inte bara ifrågasätter rätten till markområdet utan de ifrågasätter också klostrets rätt att bedriva undervisning på syriska och i kristendom – en rätt som de har utövat i närmare 1612 år.

Stämningsansökan innehåller en tiopunktlista med anklagelser från byfogdarna där en punkt handlar om rätten till markområdet. Övriga punkter handlar om klostrets rätt att undervisa elever och ”missionera” i området, som fogdarna uttrycker sig. Bland annat påpekar byfogdarna att det finns studenter i klostret som läser syriska och som missionerar kristendomen och som turkiska myndigheterna inte har kontroll över. I tydliga ordalag ifrågasätter de assyrier/syrianernas rätt att utöva sitt språk och sin religion trots att det i Turkiet formellt sett råder religionsfrihet.

Det är än mer anmärkningsvärt att åklagarväsendet, trots det, ens tar upp dessa punkter till förhandling i en domstol, vilket de bevisligen kommer att göra enligt förhandlingsunderlaget.

Turkiska myndigheter spelar här ett farligt dubbelspel – å ena sidan vill man inte stöta sig med lokala ledare i området för att inte äventyra några röster i det förestående val som äger rum i mars nästa år, och därför håller byfogdarna om ryggen.

Å andra sidan strävar man efter ett EU-medlemskap och därför försöker ge sken av att de slår vakt om minoriteters rättigheter. I kontakten med assyriska/syrianska företrädare säger de att rättsprocessen bara är formalia, och att de inte ska ta rättsprocessen på så stort alvar. ”Klostret har ju dokumentation som visar dess äganderätt till markområdet, så oroa er inte. Det är bara en rättsprocess som måste genomföras eftersom det finns en formell stämningsansökan”, sa guvernören i Mardin för att lugna riksdagsmannen Yilmaz Kerimo, då denne kontaktade honom i frågan.

Men det är inte första gången som vårt folk blir svikna och lämnade i sticket då vi behövt omvärldens hjälp som mest.

Rättegången är inte bara ett hot mot den spillra assyrier/syrianer som lever i området utan också ett hot mot de mänskliga rättigheterna. Därför var det viktigt att gå man ur huse och visa att vi inte accepterar brott mot de mänskliga rättigheterna. Denna rättegång är inte enbart mot Mor Gabriel klostret, utan också mot varje enskild assyrier/syrian i världen.

Förutom att Mor Gabriel klostret har ett viktigt kulturhistoriskt värde har det även ett ännu viktigare symboliskt värde för hundratusentals assyriers/syrianers samhörighet med området. Därför är det inte enbart ett par företrädare för ett kloster som i dag står inför rätta utan en bit av oss alla står på spel i denna rättegång.

Helgens manifestation var betydelsefull ur flera aspekter. För första gången på säkert närmare 30 år var namnfrågan inte huvudsaken. Antalet deltagare visar att kyrkan, som enande och samlande kraft, fortfarande har stor betydelse.

Manifestationen hade också ett stort symboliskt värde för att stärka ungdomarnas självkänsla och identitet. Ett stort tack till alla er som grävde ner era yxor och istället bidrog till att göra det omöjliga möjligt.