Tillitsbristen: assyrierna ser inte kurdiskt styre som neutralt
Här finns en dimension som ofta tappas bort i internationell rapportering: assyrier i regionen bär redan en erfarenhet av att kurdiska maktstrukturer inte alltid har behandlat dem som jämlika parter.
Irak 2014: avväpning – och sedan reträtt
En ofta återgiven assyrisk berättelse från Nineveslätten i Irak är att lokala assyriska samhällen pressades att lämna ifrån sig vapen och att peshmerga senare drog sig tillbaka när IS närmade sig, utan att lokalbefolkningen varnades i tid. Det är inte en detalj ur historien. Det är ett minne som påverkar hur assyrier i nordöstra Syrien tolkar varje ord om “säkerhetsarrangemang”.
Skolorna i Gozarto: läroplanen som gräns
Ett annat sår handlar om utbildning och språk. I nordöstra Syrien har den autonoma administrationen tidigare stängt eller hotat stänga assyriska/kristna privatskolor som vägrat anta administrationens läroplan eller licenssystem, enligt rapporter från bland annat Syrian Justice and Accountability Centre (STJ) och Assyrian Policy Institute.
Syria Direct har även nyligen beskrivit hur privatskolor som undervisat enligt Damaskus läroplan stängdes under hösten 2025 och hur förhandlingar med kyrkor lett till att vissa kristna skolor öppnats igen – men att skolfrågan fortfarande är en politisk stridslinje.
För assyrier är det svårt att se en framtid i “självstyret” om självstyret samtidigt vill definiera vad våra barn får läsa, på vilket språk – och med vilken identitet i marginalen.
Lokala övergrepp: när vardagens friktion blir hot
Huyada har tidigare rapporterat om en assyrisk man i Qamishli, Nineb Oshana, som kidnappades av maskerade YPG-milismän efter att ha vägrat följa instruktioner kopplade till självadministrationens påbud. Oavsett hur enskilda fall utvecklas, bidrar sådana händelser till att göra misstron konkret och kroppslig – den sitter i vägen till jobbet, inte i ett policydokument.
Därför blir dagens “integration” existentiell
När Reuters beskriver en fasvis sammanslagning av strukturer och när AP beskriver en ordning där staten tar plats vid institutionerna medan lokala styrkor behåller greppet om mycket av säkerheten, hör assyrier inte bara ordet “stabilisering”. De hör en möjlighet till ny marginalisering, från två håll samtidigt.
-
Vilken läroplan och vilken licens ska assyriska skolor omfattas av – och vem garanterar att de inte stängs igen?
-
Vem ansvarar för minoriteters rättsskydd om lokala aktörer och statliga aktörer skyller på varandra?
-
Hur ska en minoritet lita på “skydd” när erfarenheten från det kurdiska maktstyret och förräderiet mot minoriteter fortfarande lever kvar?
I Gozarto och för assyrierna handlar framtiden inte om vem som syns på kartan – utan om vem som garanterar skolan, språket och tryggheten när nästa kris kommer.
