Svante Lundgren från Assyriska Riksförbundet deltog nyligen i en workshop om historiska ursäkter som hölls i Derry, Nordirland.

Workshopen handlade om historiska ursäkter (Historical Apologies), det vill säga om att stater ber om ursäkt för något som de är ansvariga för i sin historia. Det hela är ett projekt som fyra forskare vid olika universitet i Storbritannien leder. Till den här workshopen hade man inbjudit ett antal personer som är engagerade i olika fall av historiska ursäkter. Vi var omkring 20 personer sammanlagt, hälften forskare och hälften aktivister. Vi diskuterade bland annat följande frågor: Vilken betydelse har tidpunkten för en historisk ursäkt? Förändrar en ursäkt den ”officiella” berättelsen om händelsen ifråga? Är uppriktigheten i en ursäkt beroende av att den berörda staten också vidtar speciella åtgärder?

Vilka fall av historiska ursäkter diskuterades?

Det handlade om tre fall. 1) Den brittiska slavhandeln. Britterna var ansvariga för att omkring tre miljoner afrikaner transporterades som slavar till Karibien. Denna slavhandel förbjöds år 1807 och i samband med tvåhundraårsminnet år 2007 uttryckte premiärminister Tony Blair djup sorg (deep sorrow) över Storbritanniens ”skamfulla” inblandning i slavhandeln. Han bad dock inte om ursäkt för detta. 2) Den så kallade blodiga söndagen i Nordirland då 13 fredliga demonstranter i Derry sköts ihjäl av brittiska soldater. År 2010 bad premiärminister David Cameron å den brittiska regeringens vägnar om ursäkt av de dödades familjer. 3) Det osmanska folkmordet på armenier, assyrier och greker. Som bekant har den turkiska regeringen varken erkänt eller bett om ursäkt för det.

Varför hölls workshopen i Derry?

Just för att den blodiga söndagen (Bloody Sunday) ägde rum där. Det var den 30 januari 1972 som tusentals katolska republikaner deltog i en demonstration mot den brittiska arméns vana att arrestera demonstranter och hålla dem fängslade i långa tider utan rättegång. Helt oprovocerat började brittiska soldater skjuta på demonstranterna. Tretton personer dog genast, en avled senare på sjukhus av sina skador.

I vår workshop deltog två personer som var med i demonstrationståget och såg mänskor omkring sig träffas av kulor. En annan deltagare i workshopen har varit blind sedan han var tio år. Han blev träffad av en brittisk soldats kula. Trots dessa erfarenheter är alla de här personerna idag aktivt engagerade i arbete för fred och försoning.

Varför var Assyriska Riksförbundet inbjudet att delta?

En av de ansvariga för projektet är Dr. Arman Sarvarian, en armenier verksam vid University of Exeter i England. För honom är det viktigt att inte göra det som vanligtvis kallas det armeniska folkmordet till något som bara gäller armenierna. I stället vill han att det också ska omfatta assyrierna och grekerna. Han önskade därför ha deltagande i denna workshop från dessa grupper. Han försökte få kontakt med Assyriska riksförbundet i Tyskland med misslyckades. Med oss i Assyriska Riksförbundet i Sverige fick han kontakt och vi kunde sända en deltagare.

Det är en stor ära för vårt riksförbund att ha fått delta i denna workshop. Av deltagarna var det endast tre personer som inte kom från Storbritannien: två armenier från Bryssel respektive Istanbul och jag från Södertälje.

Får vi läsa mer om det här på Hujådå?

Ja, inspirerad av workshopens diskussioner ska jag skriva ner mina reflektioner kring det här med ursäkt, förlåtelse och rättvisa.