Lyssna på artikeln på svenska

I centrala Turkiet har arkeologer grävt fram ett 3 800 år gammalt lagerhus. Sexton stora krukor, nedsänkta i en brant sluttning. Byggnaden tillhör den period som turkisk arkeologi själv kallar den assyriska handelskolonitiden – ett kapitel i vår historia som handlar mindre om kungar och krig, och mer om åsnor, kontrakt och brev hem.

Nyheten kom den 12 augusti och gick nästan obemärkt förbi i den assyriska offentligheten. Vid Hattuşa i Çorumprovinsen har man hittat ett stort lager- och handelskomplex daterat till omkring 1800–1750 f.Kr. Fyndet gjordes på Büyükkales nordvästra sluttning, mellan det som långt senare skulle bli hettiternas kungapalats och det stora templet. Utgrävningarna leds av Tysklands arkeologiska institut med professor Andreas Schachner som grävledare.

Sexton stora förvaringskrukor har hittills frilagts, nedsänkta i en backe som terrasserats och trappats för att bära byggnaden. Ett omfattande arbete.

Staden hette Hattush då

Platsen är i dag känd som hettiternas huvudstad. Men fyndet ligger före hettiterna. Vid den här tiden hette staden Hattush, och i dess nedre stadsdel fanns en koloni av assyriska köpmän. Schachner har beskrivit det som att man nu tycks ha träffat på just handels- och lagringscentrumet i dåtidens Hattush. Redan på 1960-talet grävdes en liknande byggnad fram ungefär trettio meter nordost om det nya schaktet; tillsammans kan de utgöra delar av ett betydligt större kommersiellt kvarter.

Vad krukorna innehöll vet ingen ännu. Ett jordskred krossade byggnaden och slog av kärlens övre delar, som senare fylldes av lera, sten och grus. Nu samlas jord från bottnarna in för botanisk analys – finns frön kvar kan man avgöra om det rörde sig om spannmål, baljväxter eller annat.

Nätverket mellan Assur och Anatolien

Från omkring 1950 f.Kr. och två sekler framåt byggde köpmän från Assur upp ett handelsnätverk över hela Anatolien. Det mest kända centrumet låg vid Kanesh, dagens Kültepe utanför Kayseri. Därifrån opererade man genom större handelsbosättningar, karum, och mindre stationer kallade wabartum. Hattush var en av städerna i systemet.

Ordet karum betyder kaj eller hamn – karavanernas ankomstplats, en hamn utan hav mitt inne på den anatoliska högplatån. In i Anatolien kom tenn och textilier av hög kvalitet, ut gick silver och guld. Tennet var avgörande: legerat med koppar blev det brons.

Här finns det som borde intressera assyriska läsare mest. Vid Kanesh har omkring 23 000 kilskriftstavlor hittats, och de handlar inte om erövringar. De handlar om lån, kontrakt, tvister, testamenten och äktenskapsavtal – och om brev mellan köpmän i Anatolien och deras familjer hemma i Assur. Materialet anses vara en av de största samlingar privata texter som påträffats i Mellanöstern. Det var dessa köpmän som förde skriften till Anatolien.

Vad som blev kvar

Omkring 1700 f.Kr. brändes Hattush ner av Anitta, kung av Kussara, som enligt sin egen inskrift lät så ogräs över ruinerna och förbannade den som någonsin skulle återuppbygga staden. Förbannelsen höll inte länge. Handelsnätverket ebbade ut vid ungefär samma tid.

Kvar blev krukorna i backen. Och kvar blev, i turkisk-arkeologisk terminologi, benämningen på hela epoken: Asur Ticaret Kolonileri Çağı, den assyriska handelskolonitiden.

Utgrävningarna fortsätter västerut. Sexton krukor kan i vissas ögon låta som en liten sak, men fyndet visar något mycket större – att den assyriska närvaron och dess avtryck nådde längre än kartan över imperiet antyder.