Slutreplik av Zekiye Cansu till Michael Merdoyos insändare: ”Att stå till är inte att bevara”
Tack, Michael Merdoyo, för din slutreplik och för ett respektfullt meningsutbyte i en viktig fråga för vårt folk.
Vi är överens om målet: att Assyriska/suryoyo ska leva vidare i diasporan. Vi delar också uppfattningen att undervisning, digitala verktyg och fler satsningar på språket är avgörande.
Vår skiljelinje gäller skriftsystemet. Du ser ett latinskt skriftsystem som ett kompletterande verktyg för att öka tillgängligheten. Jag delar inte den uppfattningen. Jag anser i stället att språkets framtid bäst säkras genom att stärka användningen av vårt historiska alfabet i både utbildning och moderna digitala sammanhang.
För mig handlar tillgänglighet inte om att införa ett nytt skriftsystem, utan om att göra det befintliga alfabetet mer tillgängligt för nästa generation.
Jag ser en risk att ett parallellt latinskt skriftsystem i praktiken kan minska användningen av vårt historiska alfabet över tid, även om avsikten är att stärka språket.
Vårt ansvar är både att stärka språket här och nu och att bevara den skriftliga kontinuitet som binder samman generationer.
I slutändan avgörs språkets framtid inte av nya skriftsystem, utan av hur vi väl lyckas föra vidare det alfabet som burit vårt språk genom historien.
Med denna text väljer Huyada att sätta punkt i debatten för denna gång
