Om kvinnor kunde vara män skulle ingen laga mat, ta hand om barnen, tvätta eller städa hemma. Det är vad många kvinnor skulle säga, och det är tragiskt. Bara tanken på att ett hem skulle falla om kvinnorna var som männen är sorgligt för det kan vara sant.

Många säger att männen arbetar hårdare fysiskt, men hur mäter man kvinnans styrka? Styrkan som får det stora familjehjulet att ständigt rulla? Ett osynligt hjul som får vardagen att flyta på, men som inte är lika synligt som när en man lyfter en möbel eller påsar med mat.

Men vems ansvar är det att synliggöra kvinnan och hjulet?

Vi är bra på att mäta och väga och försöka komma fram till vem som gör vad och vem som gör mest. En evig tävling. Men man glömmer att det viktigaste är att någon faktiskt gör något istället för att bara prata om vad man gör. Man glömmer också att det krävs mer än en kvinna för att synas. Det krävs ett samhälle.

När en kvinna hämtar barnen på dagis får hon inget beröm. När hon går på föräldramöten för hon ingen klapp på axeln. När hon leker med barnen på lekplatsen höjer hon inga ögonbryn. Det gör däremot männen.

De får så mycket beröm för minsta engagemang i sina barns liv – något som borde vara självklart.

Det handlar om förväntningar. Om en man får komplimanger för att han går på föräldramöten borde han skämmas. Han borde fundera på vad det betyder. Det betyder att ingen förväntar sig att han ska vara en far – inte nödvändigtvis en bra far, men en far i den enklaste benämningen.

Det är ju en förolämpning. Det skulle många kvinnor tycka om någon sa att det är så roligt att se dem hämta barnen på dagis. Då är man en dålig mamma, men inte en dålig pappa. Underligt.

Samma sak gäller för en kvinna som inte håller ett rent hem eller tvättar barnens kläder. Då är hon en dålig mamma. Men om en man gjorde samma sak skulle man inte se vad han inte gör utan vad han faktiskt gör.

”Ja, men han är ju så duktig med barnen; han lagar mat åt dem och gör läxor med dem…”

Ännu en förolämpning. Ska en förälder få beröm för att man gör sitt jobb som en förälder? Får en jurist beröm för att denne gör sitt jobb, eller får man beröm för att man gör ett bra jobb?

Någonstans tappar vi perspektivet. Någonstans ser vi inte motorn bakom familjehjulet. Om alla kvinnor strejkade kanske man kunde uppnå ett jämställt samhälle.

Då skulle man tvingas se kvinnan.