De flesta var rörande överens om matchbilden i seriefinalen mellan Assyriska och Örgryte. Assyriska var det bättre laget, men kammade hem noll poäng. Även om jag också håller med, kunde jag inte bortse från att jag saknade minst en av lagets två gambiska landslagsmän.
På presskonferensen efter matchen sade Örgrytes tränare, Janne Carlsson, att hans lag hade kommit undan med blotta förskräckelsen och att han gärna ser att Assyriska följer med upp till allsvenskan. Michael Borgqvist fortsatte, något mindre nöjd naturligtvis, med att beskriva samma matchbild som Carlsson målade upp.
De verkade ha köpt sin pensel från samma butik. Båda tränarna lade upp samma bild på bordet. Det var en jämn första halvlek, med något övertag för Assyriska. I andra halvleken borde Assyriska minst ha åstadkommit en kvittering.
Så långt håller jag med båda tränarna. Chanser saknades inte. Två stolpträffar av Göran Marklund. Ett friläge för Xhevdet Llumnica fint framspelad av Martin Åslund. Alex fina räd, där han förvisso kunde ha passat både till höger eller vänster där två fria medspelare sprang, men där han skapade ett ypperligt skottläge åt sig själv. Tyvärr verkar han ha lättare att hitta krysset från tjugofem meter än från ett fritt skottläge rakt framifrån från straffområdeslinjen.
Det här var en match mot laget som leder serien. Örgryte vann och verkar ha ett och ett halvt ben i allsvenskan. Men Assyriska visade att man är bättre än serieledarna sett över två matcher. Faktum är att Assyriska var bättre mot Örgryte i Södertälje än när bägge lagen möttes i Göteborg trots att Assyriska vann den matchen med hela 4-0. Den stora skillnaden stavas effektivitet.
En annan skillnad är att mittlåset i den matchen var Lamin Conateh och Fredrik Samuelsson. Då var Samuelsson lika stabil som vanligt, medan Conateh gjorde en av sina bästa insatser i den assyriskatröjan. Conateh var hungrigare än en utsvulten hyena och tillät inte någon av Örgrytes spelare att komma rättvänd. Men det var då. Den här gången fanns han på läktaren och kunde bara titta på hur Örgrytes Alexander Mellqvist hade all tid i världen på att sikta in sig och avlossa det avgörande skottet.
Det är inte så att de spelare som var på plan inte gjorde bra ifrån sig. Assyriska var bättre och borde ha vunnit matchen. Men eftersom det är målen som räknas blir det ändå utrymme för kritik. Varför får inte en av lagets starkaste mittbackar plats på bänken? Speciellt mot det motstånd där han gjort sin bästa insats för säsongen.
En annan fråga är varför det inte fanns några yttermittfältare på bänken? Speciellt när Aziz Corr-Nyang är en av superettans mest irrationella spelare. På frågan om Conateh och Corr-Nyang var trötta efter landslagsresan eller om de var skadade svarade ”Borken” kort; ”Alla spelare är tillgängliga för spel”. Med andra ord tycker Borgqvist och Edmond Lutaj att Conateh och Corr-Nyang inte platsar i en sextonmannatrupp.
I mina ögon är det tjänstefel att inte ha med de två i truppen. Där finns tillräckligt med spetskompetens för att de ensamma ska kunna avgöra en match. I viss mån kan det vara svårare för Conateh att slå in sig i mittlåset, nu när alla mittbackar är tillgängliga. Men hur man kan ta ut en trupp utan ”Azizou”, när det inte finns alternativ på bänken? Det är en gåta som söker sitt svar.
Till sist vill jag säga…
.. att alex var grym offensivt, och motsatsen defensivt.
.. att Martin Lorentzon bör kontrakteras på livstid.
.. att Fredrik Samuelsson, uppenbarligen, inte var hundraprocent återställd från sin skada.
.. att Dennis Östlundh måste kliva fram ännu mer när hettan stiger. Östlundh kunde ändå ha blivit segerorganisatör om Marklund haft siktet inställt.
.. att kantspelarna, Stefan Batan och Eddie Moussa, började bra men försvann allt mer. Speciellt Moussa var trött, medan Batan orkade något mer och kom igen i slutet av matchen.
.. att Åslunds är stark som en oxe och har en hjärna som fungerar i normal hastighet, men att vändningarna går i slowmotion.
.. att Llumnica ännu inte återfått sin snabbhet.
.. att Assyriska bör träna avslut kommande vecka.
.. att det är konstigt att Marklund gått från att vara nästintill helig till att bli ifrågasatt på ett par veckor. Om hans avslut hade gått en centimeter åt ”rätt” håll, hade han fortsatt att vara ”Ashur” i folkmun. Hur många avslut hade Dinho?
Martin Lorentzon
Dennis Östlundh
Göran Marklund
Relaterade artiklar
