Assyriska inkasserade sin första förlust när Syrianska ”gästade” arenan. Ett mycket tafatt försvarsspel bäddade för både 0-1 och 0-2 innan Assyriska insåg allvaret. Tyvärr något sent då Assyriska inte kom närmare än ett reduceringsmål.

Det hetaste derbyt i Södertälje avgjordes ikväll i de gulrödas favör. Syrianska gjorde två mål och Assyriska gjorde ett. Så enkelt är det. Man skulle kunna tala om de missade målchanserna, eller möjligen alla förödande felbeslut i offensiven, som med facit i hand blev avgörande. Mest avgörande för resultatet var ändå försvarsspelet. Syrianska fick Dinko Felic att se ut som en spelare för högre divisioner. Assyriska var medvetet om att Felic var en bra targetplayer, men att han skulle vara snabbare än Assyriskas försvarare var nog en gåta för Peter Lenell. Men det är väl det som händer när man tillåter Felic få all tid i världen för att kunna vända om och fördela bollarna.

Just Felic var annars mannen för dagen i Syrianska. Med ett mål och en assist avgjorde han matchen. Första målet, redan efter fyra minuter, fick han nicka in helt omarkerad i straffområdet. Vid det andra målet utnyttjade Felic ett misstag av Pierre Bengtsson och serverade Michel Aldemir som påpassligt dök upp vid första stolpen och nickade in bollen. Som tränare Lenell sa, efter matchen, var det konstigt att släppa in två nickmål med så starka huvudspelare som Assyriska har. Lenell tog för övrigt ett, för mig, märkligt beslut när han valde att byta ut mittbacken Lamin Conateh redan efter 20 minuter. Conateh hade just dragit på sig en, för tränaren, onödig varning och med den blivit avstängd i nästa match. Bytet var en tydlig markering mot Conateh, som dels verkade övertänd och riskerade att bli utvisad. Istället fick Filip Bergman välbehövlig speltid inför matchen mot Boden.

Att Lenell inte var riktigt nöjd med spelet måste vara kvällens underdrift. Sällan har jag sett Assyriska spela så många långa bollar under en och samma match. Möjligen en taktisk ändring, vilket faktiskt också konfunderade motståndarnas tränare. Trots detta hade Assyriska kontroll på händelserna. Assyriska hade faktiskt bättre statistik på allt offensivt, utom på det som verkligen betyder något. Förutom en ribbträff minns jag två chanser i andra halvlek som kunde och borde ha resulterat. Tompuus distansskott som dök ner vid bortre stolpen, men som Syrianskas målvakt Alexander Valentini tippade till hörna med fingertopparna. Men framför allt minns jag Haddads klack till Lumnica som kom fri, bara några meter, framför mål men där Valentini gjorde en världsklass parad och lyckade freda sitt mål även denna gång.

I söndags kvitterade Östlundh i absolut sista sekunderna mot Väsby, men marginalerna var inte med Assyriska den här gången. Det är, som jag nämnde ovan, de enkla spelreglerna som gäller. Gör minst ett mål mer än motståndarna. För övrigt kan jag säga att den gamla klyschan stämmer. Motivation slår tydligen klass. Resultatet betyder att Peter Lenell har en tuff uppgift att, efter denna urladdning, få spelarna på rätt köl igen. Det gäller att komma ihåg att detta var en match på vägen mot det slutgiltiga målet, Superettan. För trots att Syrianska firade som om man vunnit självaste Champions League, är det faktiskt tjugo matcher som återstår.

Laget:
Stojan Lukic – Martin Lorentzon, Pierre Bengtsson, Lamin Conateh  (23 Filip Bergman), Tony Mahr – Eddie Moussa  (65 Göran Marklund), Dennis Östlundh , Andi Toompuu (76 Charles Sampson), Aziz Corr-Nyang – Xhevdet Lumnica, Andreas Haddad  .