Han är avstängd i söndagens match mot Degerfors. Dennis Östlundh tror ändå att det kommer att gå vägen, om alla gör det jobb som krävs. Hujådå har tagit pulsen på Assyriskas spelmotor inför slutspurten.

Två raka förluster för Assyriska kan betyda allt från sparkade tränare till folksamling i Assyriskas kansli. Det enda som det inte kan betyda är att det skulle gå obemärkt förbi. Med fem omgångar kvar av Superettan hoppas jag att det skall betyda att lagledning och spelare knyter näven i fickan och bestämmer sig för att ge allt och lite till.

Efter att ha sett torsdagens och fredagens träning kan jag i allafall konstatera att intensiteten i träningarna har ökat några procent. Åtminstone kan jag säga att jag aldrig sett så många glidtacklingar under tvåmålspelet på hela året. Jag bestämde mig för att ta en liten pratstund med Dennis Östlundh för att kolla pulsen på laget inför matchen mot Degerfors. Det var dessutom Östlundh som bad mig återkomma när det spelats tjugofem omgångar, när snacket om Allsvenskan smög sig på första gången.

Det var på tåget hem från Göteborg efter att Assyriska besegrat Örgryte i åttonde omgången. Assyriska hade just besegrat Öis med 4-0, men du tyckte att det var för tidigt. Nu har det gått tjugofem omgångar. Vad säger du?

– Jag ser ljust på saken. Vi har varit i toppen hela säsongen, och känslan blir att ”det här måste vi klara”. Hade någon innan säsongen sagt att vi skulle ligga tvåa och med allting i egna händer hade alla tagit det. Frågan är om vi är beredda att offra allt och verkligen göra jobbet, för det är det som kommer att krävas. För många kanske inte den här chansen kommer igen.

Vad hände senast mot Åtvidaberg?
– Nu ska man komma ihåg att ingen spelar dåligt med flit, men det kändes som om många hade en dålig dag samtidigt. Sen kan man inte sticka under stolen med att vi hade problem med underlaget. Åtvidaberg behärskade planen mycket bättre. Sen tycker jag att om man försöker se matchen med objektiva ögon så var det inte så illa som man först kände. Vi skapade ändå några riktigt farliga chanser. Vill det sig väl kan man sno med sig någon poäng hem, något oförtjänt. Problemet är att vi känner att vi spelade långt under egen kapacitet.

Du är avstängd och sitter på läktaren mot Degerfors. Jag kan tänka mig att det inte känns helt rätt?
– Nä, det är ju nu man vill vara med. När det verkligen gäller. Det kommer att bli riktigt nervöst. Att sitta på läktaren, med bara fem matcher kvar, känns inte kul alls. Det är nästan att jag vill sitta hemma, men det går inte.

Du missade fem matcher på grund av ditt knä efter hemmamötet mot Häcken. Påverkar knäskadan dig på något sätt?
– Nja, det är möjligt att det påverkar på ett omedvetet plan. Men fysiskt sett är det läkt. Det är inget som ska hämma mitt spel.

Under den period som du var skadad tycker jag att spelet havererade emellanåt. Vem tycker du påminner mest om din spelstil i Assyriska?
– Svår fråga tycker jag. Jag tror inte det finns någon med riktigt samma spelstil, men det är svårt att säga. Det är möjligt att Marklund är närmast, i det offensiva spelet i alla fall. Men vi ska klara av situationen oavsett.

Det har varit lite väl mycket ”stolpe ut” och Assyriska har fått jobba klart hårdare för att trycka in bollen senaste matcherna. Men du har tidigare sagt till mig att du inte tror på tur och otur. Betyder det att Assyriska blivit sämre på att göra mål?
– Jag tycker att det har varit så hela säsongen. Vi har behövt skapa för många målchanser än antalet mål relativt sett. Då kan man inte gömma sig bakom ursäkter som otur. Betyder det att det är tur när det väl blir mål?

Skulle det funka att spela med mindre meriterade spelare med vilja istället för bättre spelare på papperet i det här pressade läget?
– Ja, så borde det vara. Man kan bara få rutin genom att spela. Det är så jag tror att Micke och Edmond tänkt överlag. Sen kan det hjälpa om man varit med tidigare och upplevt vissa moment i matcher tidigare, det måste man också förstå. Men överlag bör bästa spelarna för dagen spela helt enkelt. Oavsett ålder eller meriter tycker jag.

Vem tycker du har utvecklats mest i år av de egna produkterna, och tagit största steget mot första elvan i dina ögon?
– Störst utveckling tycker jag att Narsai [Shaba, red.anm] har haft. Han visade i våras att han klarar av den här nivån. Innan säsongen var han kanske inte direkt tänkt att spela så mycket, men gjorde det riktigt bra.

Vad tycker du om årets upplaga av Assyriska jämfört med anno 2004?
– Generellt kan jag säga att vi har en mer rutinerad trupp. Det är den stora skillnaden. Sen går det inte direkt att jämföra spelare för spelare. Det är för svårt att jämföra och analysera spelarnas egenskaper.

Kan du tänka dig en roll i Assyriska efter spelarkarriären?
– Ja, det beror på vad det skulle vara förstås.

Tränare?
– Hmm…Ja, om förutsättningarna är de rätta. Men det är ingenting jag ens funderar på i nuläget.

Som avslutning ställer jag en fråga som säkert flertalet supportrar funderar på medan de stirrar på tabellen. Kommer Assyriska att ro båten i hamn?
– Det tror jag absolut! Det går inte att gå omkring och tro på något annat. Om alla gör det jobb som krävs går vi upp.

Vill du hälsa något till läsarna och supportrarna?
– Jag vill passa på att tacka för tiden fram till nu. Tack för det fantastiska stöd som vi har fått både hemma i Södertälje och på bortaplan. Stödet lyfter oss verkligen och allt blir roligare. Ett stort tack!

Efter intervjun konstaterade vi att vi skulle synas på läktaren på söndag. Tyvärr. Och det var exakt så han själv uttryckte det. Han skulle verkligen behövas mot Degerfors. Men jag hoppas att spelarna är så revanschsugna att avsaknaden av Östlundh inte kommer att synas så mycket som jag fruktar. Med rätt manskap på planen kan det gå vägen ändå.