Pensionärspartiets överklagan till länsrätten som slutligen ledde till att Seyfo-monumentet tillfälligt läggs ner är ingenting som den assyriska rörelsen ska oroa sig över. Att assyriska och syrianska organisationer överhuvudtaget har en dialog och talar om Seyfo är tillräckligt i sig. Länsrättens dom kan vara det lilla bakslag som kan stärka dialogen och bli en stor framgång för vårt folk.
På åttiotalet tillhörde dialoger mellan de olika föreningarna en illusion eller åtminstone en avlägsen fantasi. Sen har fotbollen på senare tid också bidragit till detta. Men nu är vi där, vi talar med varandra. ”Det räcker inte”, kan några tycka, vi använder ju trots allt fortfarande olika benämningar när vi talar om etnicitet. Där kan jag instämma i det andra, men inte när det gäller frågan om dialogen räcker i sig. Första steget mot försoning är att se den andre så som den är. Vi har sett varandra och vi har till och med tagit nästa steg, man talar med varandra och detta är vad teorin kräver för en försoning.
Nu finns det naturligtvis mycket kvar att göra i praktiken och när det gäller att enas, en omöjlighet enligt många och väldigt svårt enligt andra. Jag känner igen mig själv i den senare gruppen av människor. Rom byggdes inte på en dag, brukar det heta. Visst är det en klyscha, men en rimlig sådan.
Att uppförandet av Seyfo-monumentet skjutits fram ska inte räcka föra att hålla oss nere, det krävs mer än så. Vi är trots allt assyrier och har genomlevt värre saker. Seyfo tog livet av en del av oss, men dödade inte sanningen. Låt istället assyriska och syrianska organisationer och kyrkor demonstrera tillsammans. Låt detta pyttelilla bakslag ena oss under ytterligare en aspekt, förutom vad som ska stå på Seyfo-monumentet. Låt oss använda oss av våra demokratiska rättigheter genom att anordna en demonstration – tillsammans. Låt inte Turkiet förtrycka oss ända in i 2000-talet och ända här borta i Sverige, dit vi flytt just på grund av det som Turkiet symboliserar.
Vi ska inte räkna med att detta monument eller ett eventuellt enande ska ske smärtfritt. Det finns mer än internationella motståndare. Detta är inte konspiration utan allmänt känt och har bevisats gång på gång. Senast var samtalet till pensionärspartiet, som vid denna artikels författande fortfarande inte dementerats från turkiskt håll. Vi lever ännu och våra idéer och strävanden kan ni inte döda. Sanningen har en viss egenskap. Den är evig, den dör inte.