Från fotbollsplaner i Göteborg, via sin debut i IFK Göteborg, till världens största scen har hans steg bara blivit större. Den här gången hela vägen till världsmästerskapet, VM.

Idag fick vi på Huyada möjligheten att intervjua Kevin Yakob, en assyrisk spelare, från Göteborg, som i dagsläget växlar mellan att spela i en klubb i Aarhus (AFG) i Danmark och landslaget i Irak. Vi får en djupare förståelse för vad denna resa egentligen betyder för honom, och vad det innebär att bära ett assyriskt påbrå och representera det inför världen, med läktare fyllda av människor med spända förväntningar.

“Det känns otroligt att få spela i VM. Det har varit ett personligt mål länge och jag är väldigt stolt”, säger den unge spelaren. År efter år har assyrier kämpat med förföljelse på grund av sin etnicitet. Nu får det assyriska arvet ta plats på den öppna scenen, med världen som publik.

Efter en intensiv återhämtning har Yakob tagit sig tillbaka till planen efter en knäskada. För många hade resan kunnat stanna där. För honom blev det i stället en källa till styrka, en ännu starkare drivkraft framåt, en vändpunkt.

“Att vara borta i över två år, med all ovisshet och det tvivel som följde, var väldigt tufft. Men lyckligtvis är jag tillbaka nu och får leva min dröm igen”, säger han. Man kan nästan känna hans längtan efter att få spela igen.

Efter flytten från Göteborg till Aarhus blev övergången förvånansvärt smidig, mycket tack vare gemenskapen.

“Jag har träffat många assyrier här och blivit en del av communityn. Jag spenderar mycket tid med dem, vilket har gjort att Aarhus känns som mitt andra hem”, berättar han med värme.

Hur har det känts där hemma?

“Min familj och släkt är otroligt glada och stolta. Jag har känt deras stöd sedan dag ett, och det hade inte varit möjligt utan dem.” Det blir snabbt tydligt hur nära han står sin familj.

Med en korsbandsskada, en flytt från familjen och flera andra utmaningar längs vägen ville vi förstå vad som driver honom framåt.

“Det som pushar mig är mina personliga mål och viljan att bli så bra som jag kan bli. Och att göra människorna runt mig stolta och ge glädje tillbaka till dem.”

Med bilden av hur de tre assyriska spelarna bar den assyriska flaggan i TV-rutan var vi tvungna att få ord på hur känslan var på planen när de avgörande målen i playoffmatcherna kom.

“Det var väldigt skönt att få ett tidigt mål. Känslan efter det andra målet går knappt att beskriva. Samtidigt visste vi att det var långt kvar och att slutet skulle bli jobbigt.”

Han fortsätter om stödet från läktarna: “Stödet översteg alla förväntningar, vi visste inte vad som skulle vänta men det kändes som att hela arenan var fylld med irakier och mexikaner som hejade på oss.”

Vi kunde nästan visualisera känslan i bild och med den bilden kvar i sikte frågade vi Yakob om han hade några sista ord han skulle vilja säga till er som nu läser denna artikel.

“Jag hoppas att vi kan sprida förståelsen för vilka assyrier är och vad vår historia innebär. Jag hoppas att alla fortsätter stötta som de redan har gjort, och att vi i landslaget kan göra er stolta.” Med de orden avslutade vi intervjun.

Till er som läser vill vi i redaktionen skicka med något viktigt. Viljan leder till handling, men det är kontinuiteten som bygger en framgångssaga. Låt berättelser som denna inspirera er att fortsätta framåt. Oavsett hur många gånger vi faller, är det i att resa sig igen som vi formas.

All lycka till Rebin Sulaka, Frans Putros, Aimar Sher, Peter Gewargis och Kevin Yakob. Ni har redan gjort assyrier stolta, nu ser vi fram emot att följa er fortsatta resa.