På Förintelsens minnesdag, lördagen den 27 januari, hölls många känsloladdade tal runt om i landet. Temat var att vi aldrig får glömma det hemska som hänt. Riksdagsledamoten Fredrik Malm (fp) betonade vikten av att inte isolera denna minnesdag till den judiska förintelsen utan att vi även måste minnas andra viktiga händelser, som t e x folkmordet på assyrierna.

Så här skriver Malm i sitt tal:

 ”Vi har alla ett ansvar att hålla minnet vid liv. Men minnet får inte isoleras till just Förintelsen. Då finns en stor risk att det blir statiskt, att människor upplever att detta var denna tragedi får en särställning i vår historia som tränger undan andra viktiga händelser som vi också måste ta upp för diskussion.

 Adolf Hitler sägs ha yttrat orden: ”vem minns armenierna?” Han syftade på det folkmord som ägde rum under det första världskriget på omkring en miljon armenier och en halv miljon assyrier/syrianer och kaldéer i dagens Turkiet. Folkmordet på de kristna 1914 till 1918 är fortfarande ett öppet sår. Det förnekas ännu av Turkiet och arkiven är inte öppna. Vi har ett ansvar för att även denna fråga blir belyst.

 Förintelsens regissörer de ställdes inför rätta i Nürnberg. Varje vrå av nazismens dunkla rum har granskats och de dokumenterade vittnesmålen kan radas i kilometer. Det är detta angreppssätt eftervärlden måste anamma inför varje hänsynslös befolkningsslakt som skett. Men vad händer? Jo, Orhan Pamuk drogs inför domstol i Istanbul för följande mening uttalad i en schweizisk dagstidning: ”Över en miljon armenier har dödats här och 30 000 kurder, men det är bara jag som vågar tala om det”. Och Hrant Dink han skjöts på öppen gata i Istanbul förra veckan. Samtidigt fortsätter förnekelsen.

 De första kyrkorna byggdes Mesopotamien, landet mellan de två floderna. Detta område töms idag på kristna, över hälften av assyrierna i Irak har tvingats på flykt undan våldet. Med en normal befolkningsutveckling skulle assyrierna/syrianerna i Turkiet vara mellan tio och tjugo miljoner idag. Men det var före folkmordet ”Svärdets år” 1914. Idag finns bara några tusen kvar.”

Här kan ni läsa hela talet.