Socialdemokraterna har bedrivit det största sveket mot det assyriska folket genom att bryta mot löftet att erkänna Seyfo som ett folkmord. Det här får inte accepteras och det är nu den assyriska rörelsen måste visa sin styrka, uppmanar insändarskribenten.

Assyrier som folkgrupp brukar nämnas i positiva ordalag som en välintegrerad grupp som har lyckats framgångsrikt inom flera samhällsområden samtidigt som vi varit måna om att inte tappa våra rötter och identitet vilket vi kan se resultatet av olika föreningars och kyrkors aktiviteter. Det kan vi tacka den assyriska rörelsen för.

Politiskt har majoriteten av assyrier har röstat för socialdemokraterna, dels för att den assyriska rörelsen inledningsvis i diasporan var relativ socialistisk men också för att de första företrädarna som lyckats kom från socialdemokraterna. Frågan vi behöver ställa oss är vad det har lett för resultat. Visst, frågor som berör assyrier har lyfts fram och ökat medvetenheten av vår existens och de tragedier vi har blivit utsatta för och fortfarande blir utsatta för. Vi kan dessutom kunna peka på fall då vissa assyrier har fängslats i Assyrien eller markkonfiskeringar som har kunnat lösas helt eller delvis tack vare det politiska engagemanget som vi har i framförallt Sverige. Den kanske största framgången är Riksdagens erkännande av Seyfo vilket vi kan tacka politiker med assyrisk och armenisk bakgrund för men även andra politiker som har god relation med personer från samma folkgrupp. Problemet är att det har stannat i ett beslut utan att någon regeringsmakt har gjort utrikespolitik av det eftersom den anses kontroversiell och känslig. Här har den assyriska rörelsen tyvärr inte lyckats men förhoppningarna har varit stora med den nya regeringen, ledd av socialdemokraterna som sagt sig stå för assyriernas sida när det kommer till kampen för rättvisa i vårt hemland. Denna kamp visade sig vara inget annat än ett tomt vallöfte.

Erkännandet av Palestina används oftast som ett exempel som är minst lika kontroversiell men som regeringen genomfört. Vi kan alla spekulera i vad det beror på. För mig var det ganska uppenbart att det berodde på motkraven som Arabiska förbundet ställde och som Socialdemokraterna ställde upp på för att Sverige skulle få stöd i valet till FN:s Säkerhetsråd. Att beslutet var välkalkylerat är det ingen fråga om, likaså frågan om att ratificera Riksdagens erkännande av Seyfo och hur det negativt skulle påverka Sveriges relation till Turkiet.

Vi som assyrier kan kanske inte erbjuda lika starka handelsrelationer men vad vi däremot kan och enligt mig är minst lika viktigt är våra röster. Det hävdas att vi är drygt hundratusen, det vill säga över 1 procent av den svenska befolkningen. Det är en maktfaktor men då gäller det att den används. Den 9 september är det val i Sverige och den assyriska rörelsen har nu en chans att visa sin styrka. Om vi nu säger att Seyfo-frågan är bland det viktigaste frågan är det nu vi ska visa vad vi går för, inte bara mot Socialdemokraterna utan alla partier som välkomnas till våra kyrkor och föreningar. Det är nu vi måste markera direkt mot Socialdemokraterna och indirekt mot övriga partier att vi inte är en folkgrupp att leka med, att de inte ska komma till vår högborg med tron att de kan ljuga oss rakt i ansiktet för att sedan helt strunta i frågor som vi värderar högt. Jag hävdar inte att allianspartierna eller en annan regeringskonstellation kommer att driva frågan framåt men den assyriska rörelsen måste visa sin styrka om vi ska bli tagna på allvar. Låt det kännas, och låt andra partier fatta att våra tragedier är inget de kan utnyttja och att vi är kompromisslösa när det kommer till svek.