Vid derbyt i september gjorde SVT Södertälje ett inslag där man bland annat talade med fans på bägge sidor. Dessa var naturligtvis segervissa inför matchen. En anhängare till Syrianska förklarade att de minsann ska visa vem som är storebror.
Vem som är storebror avgörs dock inte pÃ¥ fotbollsplanen. Storebror är den som är äldre. SÃ¥ enkelt är det. Assyriska FF grundades Ã¥r 1974. Syrianska FC grundades Ã¥r 1977 (som Suryoyo Sportklubb). Man behöver inte vara nÃ¥gon Einstein för att se vem som är äldre – och därmed storebror.
Sen är det en annan sak att det inte alltid är storebror som är bäst. Men när det gäller vem som är bäst finns det också en objektiv måttstock. Eller som det heter i fotbollsvärlden: Tabellen ljuger inte. Bäst är alltså den som är bäst placerad i tabellen. Jämför man två lag är det lag som ligger före i tabellen det bättre. Man kan gilla det eller ogilla det men så är det.
Eftersom AFF grundades tidigare fick laget ett försprång före SFC. Ända fram till och med säsongen 2009 var Assyriska det bättre laget. Ofta spelade Assyriska i en högre division än Syrianska. När bägge lagen var i samma serie var Assyriska vid säsongens slut bättre placerad.
Det här ändrade år 2010, då Syrianska var bättre, vann Superettan och avancerade till Allsvenskan. Under tre säsonger spelade sedan Syrianska i en högre serie än Assyriska. Ifjol var båda lagen igen i samma serie och Syrianska var bättre, det vill säga hade en bättre tabellplacering när säsongen var slut.
Under fem år, 2010-2014, var alltså lillebror bättre än storebror. För oss som håller på Assyriska var detta inte så muntert, men faktum är faktum.
I år är vi tillbaka i det gamla, storebror regerar. Assyriska var bättre i de inbördes matcherna och också bättre i serien. AFF blev fyra på 47 poäng, SFC sjua på 43 poäng.
Som anhängare till Assyriska kan man förstås tänka att nu är ordningen återställd och vi är tillbaka i en era då AFF inte bara är äldst utan också bäst i stan. Så kan det naturligtvis vara. Eller så kan det vara på ett helt annat sätt. Ingen av oss vet hur det går nästa år. Och det är det som är charmen med fotboll. Ingen, eller i varje fall väldigt få, trodde ifjol att IFK Norrköping skulle bli årets svenska mästare.
Så nu drar vi andan ett tag, nöjer oss med att se Barcelona, Bayern München och PSG på TV. Och i april brakar det loss igen. Ny säsong, nya derbyn, ny kamp om vem som är bäst i stan.
