För att markera hundraårsminnet av Seyfo publicerar Hujådå svenska assyriers berättelser om vad som hände deras familj under folkmordet. I det sjätte avsnittet berättar Fikri Baydono, 79 år, från Södertälje.

Jag har hört min pappa och mina farbröder berätta om vad som hände familjen, som bodde i Midyat. Det hade börjat gå rykten om vad som hände de kristna och assyrierna var rädda. Därför tog min farfar, Melke Baydono, sina barn och sin brors barn med sig till byn Aynwardo, där många assyrier hade samlats i skydd av byns gynnsamma läge på en kulle med en kyrka som var en mindre fästning.

Farfar lämnade barnen där och återvände tillsammans med sin bror till Midyat för att försöka få med sig en del förnödenheter därifrån. Medan de var där begav sig hans 15-årige brorson Jakob iväg med en kvinna från Aynwardo till Midyat. När de närmade sig staden grep militären Jakob och förde honom med sig. När farfar fick höra det gick han till militärens högkvarter för att få reda på hur det stod till med pojken. När han kom dit kunde ha inte ta sig in men han hörde hur Jakob ropade på hjälp då han blev slagen.

Farfar blev så arg att han kokade av hämndbegär. Han beslöt då att döda en kurd som hette Yussuf och som hade utmärkt sig i förföljelserna av de kristna. Han gick till byggnaden där denne bodde och frågade någon var Yussuf befann sig. Sen gick han in och dödade Yussuf med kniv. Efter det återvände han hem och hämtade sin bror. De tog med sig vad de kunde bära och begav sig till Aynwardo.

Farfar Melke var modig och deltog i striderna om Aynwardo. Han stupade också där då han en dag fick en kula i huvudet. När familjen fick dödsbudet började de alla gråta. Den som kom med budet sade då kallt: ”Så här kommer det att gå med oss alla, vi ska alla dö.” Min pappa var då nio år gammal.

Så illa gick det inte. Aynwardo stod emot belägringen och de flesta assyrier som hade förskansat sig där klarade sig. Så också min familj utom farfar, Jakob som dödades i fångenskap och hans mor som bröts ner av det beskedet och avled.

 

Berättat för Svante Lundgren