För att markera hundraårsminnet av Seyfo publicerar Hujådå svenska assyriers berättelser om sin familjs öde under folkmordet. I det andra avsnittet berättar Gabriel Keryakos om sin farfars erfarenheter.

Min farfar, Elia Keryakos, föddes i byn Beth Kasto (Be Qusyone) i Turabdin år 1905. Elia överlevde folkmordet 1915. En kurdisk byhövding i Be Qusyone varnade byborna för det planerade folkmordet. Han bad alla assyrier i byn att ta sin tillflykt till de större byarna för att söka skydd då han inte skulle kunna förhindra de turkiska och kurdiska soldaterna från att begå folkmord på assyrierna.

Elia flydde med sin familj till byn Hah. Under flykten dog hans bror. Hah undkom inte attackerna från kurdiska soldater och Elia miste sina föräldrar och större delen av släkten som hade tagit sin tillflykt till byn. Elia bevittnade det hemska folkmordet och berättade om att jorden färgades röd av allt blod från de döda. Han berättade att det låg döda människor överallt, både barn och vuxna. Han berättade att kvinnor och barn som var vackra blev bortrövade. Många blev våldtagna framför sina anhöriga.

Själv flydde han från Hah och hamnade hos en kurdisk familj. Elia hade inget annat val än att stanna kvar i flera år som fåraherde åt den kurdiska familjen. Han berättade om slavlika förhållanden. När Elia var 15 år och tillräckligt stark så flydde han till sin hemby, där han stannade kvar tills han var 17-18 år. Han var i mönstringsåldern och var därför rädd för att bli inkallad till militären. Han hade hört hur hemskt de turkiska soldaterna behandlade assyrier. Han var en stolt troende man som inte skulle kunna klara av en sådan behandling. När de turkiska soldaterna väl dök upp framför Elias hem växlade han snabbt några ord med sin kusin Sarkis på assyriska. Elia och Sarkis såg att det bara var två soldater och de bestämdes sig därför för att överrumpla dem. De tog soldaternas vapen och band deras händer och fötter. Elia och Sarkis tog med sig mat och vatten och med de kläder de hade på sig flydde de Be Qusyone. Elia flydde till Syrien och slog sig ner i en by nära den turkiska gränsen. Den hette Malla Abbas; idag heter den Assadie.

Elias kusin Sarkis ville inte bo i ett muslimskt land och därför tog han sin tillflykt till Grekland och därefter förlorade Elia och Sarkis kontakten med varandra. Elia kom till Sverige år 1992 och levde sin sista tid i Mjölby. Elia förlorade nästan hela sin släkt under och efter folkmordet. Han hade en bror som överlevde folkmordet och resten av släktens öde är okänt.

 

Gabriel Keryakos