Allt betydelsefullt som hänt kan inte tas med i en kort historik, skriver Svante Lundgren som svar på kritiken varför vissa händelser inte finns med i hans bok om assyriernas femtio år i Sverige.

Det är bra att min bok om assyriernas femtio år i Sverige väcker diskussion. Fehmi Barkarmo är missnöjd för att en rad händelser som han själv upplever som viktiga inte behandlas i den. Jag förstår honom och jag är också benägen att på åtminstone någon punkt ge honom rätt. Seyfo Centers verksamhet och ceremonin i riksdagen med Berzan Boti kunde mycket väl ha nämnts i min bok.

Men det gäller att förstå vad för slags bok det handlar om. Assyrierna femtio år i Sverige gör inga anspråk på att vara den slutgiltiga sanningen om folkgruppens historia i Sverige. Det är fråga om en kort översikt där jag tecknar de stora linjerna och skriver utifrån vissa perspektiv. Mitt perspektiv är inte det enda. Det är nödvändigtvis inte det bästa. Men det är ett perspektiv. Jag ser gärna att Fehmi och andra svensk-assyrier skriver utgående från sina erfarenheter av tiden i Sverige. Och jag hoppas att det en dag ges ut en ingående vetenskaplig undersökning som går på djupet så att mycket sådant som jag inte alls uppmärksammat kan tas med.

På en punkt har dock Fehmi fel. Han antyder att jag tigit om vissa händelser och organisationer på grund av ”en negativ inställning från vissa håll”. Jag har ingen negativ inställning till de av Fehmi nämnda organisationerna och ingen som har det har försökt påverka mitt arbete.

Jag skulle inte heller kalla raggarbråket för en enbart lokal händelse. Det fick efterverkningar till och med i FN-skyskrapan i New York.