Erfarenheterna har visat att pengar och makt har styrt dawronoye-gruppens ledning, som med tiden har förvandlats till en sekt som bekämpar assyriska rörelsen. Nu när assyriska medier som Assyria TV avslöjar sektens dubbelspel, skyndar fortfarande en del etablerade personer till deras försvar. Detta får inte ske, skriver insändaren Gabriel Kurt Haninke.

Vid en kort tillbakablick på assyriska rörelsens historia, kan vi konstatera att i mitten av 1970 talet etablerade sig Assyriska demokratiska organisationen, ADO, i Sverige och vi som var unga och omedvetna om vår etniska identitet tog till oss budskapet med entusiasm. Den assyriska rörelsen i Sverige blev så pass dynamisk att den vann fotfäste bland assyrierna i Sverige, vilket också påverkade våra bröder i andra europeiska länder som Tyskland, Holland, Österrike, Frankrike, Schweiz och andra länder att gå i samma spår. Rörelsen började tala i politiska termer vilket fick kyrkans ledning att reagera och bekämpa oss med full styrka. Detta var för att blidka Baath-regimerna i Syrien och Irak men även Turkiet. Dessutom var kyrkan van vid att vara ensam representant för folket även i världsliga frågor.

I takt med att kyrkans motstånd ökade, blev assyriska rörelsen mer och mer fast besluten att inte låta sig skrämmas och böjde sig inte för några påtryckningar. Men plötsligt hände en sak som fick rörelsen att skaka från grunden: Syriska Baathpartiet skickade en assyrisk bankdirektör till Sverige som agerade som en engagerad assyrier och ganska snart orsakade han en splittring bland rörelsen i form av vänster- och högerideologi. Många av våra medlemmar som var inspirerade av studentrörelsen-68 började gå sina egna vägar och kallade sig Shushotoye, som betyder progressiva. Denna splittring försvagade den assyriska rörelsen och den energi som vi skulle lägga på vår nationella kamp, gick åt att försvara sig mot aggressioner från olika håll. Nu hade assyriska rörelsen att försvara sig både mot kyrkan och de så kallade progressiva ungdomarna.

Denna oönskade utveckling kulminerade sedan i det stora bråket i Botkyrka där en avhoppad medlem i den lokala assyriska föreningen blev misshandlad till döds. Detta ledde till att rörelsen försvagades till den grad att ledningen inom ADO började svikta och skylla olika saker på varandra. Där uppstod en mycket farlig splittring inom ADO:s ledning och den assyriska nationella kampen började stagnera på grund av interna konflikter i dess ledning, som snart spillde över på de lägre skikten inom rörelsen. Ingen sida av dåvarande ADO:s ledning lyckades åstadkomma någon nämnvärd harmonisering i rörelsen, varför folket började sakta men säkert fjärma sig från de stridande ledarna. Denna negativa period har kostat rörelsen en hel generation som har växt upp dåligt organiserad och utan politisk skolning.

För ca 15 år sedan började alla parter förstå att ingen kunde gå segrande ur sådana splittringar och försökte återigen hitta till varandra. Men så händer det en sak som kommer att påverka assyriska rörelsen på nytt; en ny rörelse vid namnet Dawronoye (en felaktig översättning av ordet revolutionära) gör entré i det assyriska politiska landskapet och börjar använda sig av dubbelbeteckningen assyrier/syrianer. De etablerar en så kallad gerilla i bergen i norra Irak, vilket inger ett stort hopp, speciellt till missnöjesgruppen inom den assyriska rörelsen.

Ganska snart hoppar väldigt många etablerade assyrier på detta tåg med förhoppningen att det kan vara botemedlet för vår nations maktlöshet. Men den nya rörelsen visar sig snart inte alls leva som den lär. 

Innan vi går in på fler detaljer om Dawronoye vill jag göra läsaren uppmärksam på att den ömsint återsamlade assyriska rörelsen på senare tid har hamnat i diskussioner angående avslöjandet av Dawronoyes rätta ansikte. Vissa medlemmar i den assyriska rörelsen har ännu inte förstått varför de egna medierna som Hujådå och Assyria TV har börjat uppmärksamma sektens fula spel och intriger som fortsätter att skada assyriska rörelsen. Därför vill jag ställa några frågor till goda krafter inom den assyriska rörelsen:

Ska vi låta oss splittras så lätt av några opportunister?

Är vi ärliga mot oss själva och våra barn, när vi tillåter vem som helst att knuffa vår rörelse tillbaka till ruta ett?

När ska vi sätta de assyriska idealen högre än våra egna intressen – såsom vissa personers publicitetssjuka att synas på Suroyo tv?

Hur billiga ska vi vara och har vi glömt våra ideal helt och hållet?

När skall vi växa så att vi kan skilja fåren från vargarna?

En skadlig företeelse just nu är hur en del av oss försöker demoralisera den lilla skara av eldsjälar som har blåst nytt liv i Assyria TV och Hujådå. Vi är redan försenade med att ha en röst i det mediala fältet, så låt dem sköta sitt jobb. Som Naum Faiq sa: Om du inte kan vara en blomma, var inte heller en tistel! Jag säger likadant: kan du inte vara en eldsjäl, släck inte de få vi har. De kan ha fel och brister men bara den som är helt statisk och inte gör något kan vara felfri.

När det gäller sekten Dawronoye, vill jag göra en kort tillbakablick på gruppens tillkomst.

Dessa dök upp bland assyrierna i en tid när assyriska rörelsen upplevde en djup svacka och ett sorts vakuum.  De sågs som ett gott alternativ för att bryta det rådande dödläget och många började därför visa dem sympati. På den tiden satt jag själv som sekreterare i St. Petrus kyrkan i Hallonbergen i Stockholm. Jag och mina kollegor visade Dawronoye vårt stöd vid olika aktioner, till exempel i deras tält på torget i Södertälje med hungerstrejk för erkännande av Seyfo. Vi kom med blommor till dem. När de kom till vår kyrka, gav vi dem stora summor pengar som uppskattning av deras insatser för vårt folk. Deras paroll var alltid ”det assyrisk/syrianska folket” och hävdade att de var ute efter att förena vårt splittrade folk.

När de startade Suroyo TV ville de ha finansiärer som de kallade grundare(mshatsone) som skulle bidra med minst 100 000 kronor för att få bära den titeln. Eftersom St. Petrus’ styrelse alltid gick i bräschen för nationella aktiviteter, bidrog vi med 110.000 kronor.

Men till slut försökte Dawronoye splittra den aktiva assyriska gruppen i St. Petrus genom att flörta med en viss styrelsemedlem. Därför ville denne hela tiden skänka stora summor till sekten, vilket jag med två andra förhindrade. Vår vän lierade sig då med uttalade anti-assyrier i kyrkan som i flera år försökte hindra oss i vårt arbete men gång på gång fick de bita i det sura äpplet. Till slut lyckades Dawronoyes söndra-och-härskapolitik splittra vår grupp i kyrkostyrelsen och vi hade nu att slåss mot våra egna, vilket vi undvek och jag lämnade kyrkan för gott. De assyrier som stod på Dawronoyes sida har senare insett vad sekten går för och har avbrutit allt samarbete, men kontentan blev att den assyriska rörelsen har förlorat sin tyngd i St. Petrus till den grad att den nya styrelsen en gång körde bort Ishtar tv från kyrkan med motiveringen att de har en assyrisk flagga på sina mikrofoner. De fick inte filma om de inte plockade bort dessa symboler.

När Suroyo TV etablerade sig som enda aktör på det mediala fältet bland assyrierna, började Dawronoye bli allt för arroganta och storhetsvansinniga till den grad att de suspenderade medlemmar vid minsta avvikelse från ledaren Naim Demircioglus linje. De sattes till och med i ett häkte på sektens högkvarter utanför Västerås.

Som bekant härstammade de flesta av deras funktionärer från den assyriska sidan, men vi har sett att Dawronoye använder den assyriska rörelsen för sina syften och parallellt med det bekämpar de olika assyriska symboler. Här är några exempel:

Doktor Abrohom Lahdo, en av deras största bidragsgivare ombads att ta av sin slips med assyriska flaggan för att få komma in till deras studio och han gick med på det.

De bad programledaren Josef Cacan att ta av sig sin assyriska flagga runt halsen samt sitt skärp med en assyrisk bevingad tjur, men Josef vägrade. För att fjärma sig från en tidigare assyrisk profilering och i syfte att liera sig med anti-assyriska grupper, bytte Dawronoye namnet på ACSU (Assyrian Chaldean Syriac Union) till ESU (European Syriac Union). 

Dessa händelser passerade obemärkt inom den assyriska rörelsen, eftersom vissa har sålt sina ”assyriska själar” mot studio-sjukan och kändisskapet. Sedan betalar Sarkis Aghajan pengar till sekten Dawronoye och därmed är dubbelbeteckningen assyriska/syrianska ett minne blott. I stället gäller trippelbenämningen kaldeiska/syrianska/assyriska. Ibland lägger de också till araméer när de tror att de kan knyta även denna sida till sig ekonomiskt, men snart öppnar araméerna en egen kanal och då försvinner ordet araméer ur sektens meny.

I takt med att Suroyo TV vann större terräng, började Dawronoye lägga ner ”gerilla” gänget och övergick mer och mer till enbart att skinna folket på pengar i sin TV:s skugga. Alla tidigare aktioner kring Seyfo och krav på Turkiet om ett erkännande försvann ur dagordningen, för nu hade Dawronoye bytt sida. Deras ledning lät sig värvas av turkiska säkerhetstjänsten MIT. Vad de fick i ersättning är svårt för mig som utomstående att kontrollera, men resultatet blev att tidigare eftersökta medlemmar har börjat röra sig fritt i Turkiet. Idag har en del av dessa flyttat till Turkiet, återtagit sina turkiska efternamn och till och med kan sitta och dricka öl med höga turkiska ämbetsmän.

Starten på den banan blev den så kallade vårfestivalen (Bahar bayrami) i Midyat som Suroyo tv direktsände i april 2005. Dawronoye hävdade att de firade det assyriska nyåret Ha-Nison men turkarna hade gett tillstånd åt Bahar bayrami och inget annat.

I slutet av 2010 hoppade drygt 50 av deras funktionärer, så kallade kadrer, av när de inte lyckades förmå sektledningen att införa demokrati och större öppenhet kring ekonomin. En initierad källa har berättat att Dawronoyerörelsen hade haft omkring 22 miljoner kronor i intäkter under 2009, men att endast 800 000 euro (ca 8 miljoner kr) kunde redovisas som kostnader för TV-verksamheten. Resten, ca 14 miljoner kr, kunde inte redovisas. Ett halvår tidigare, i maj 2010, avled ordföranden för ESU, Iskender Alptekin i en hjärtattack. Samma dag hade han manipulerats bort från ordförandeskapet och ersatts av Fikri Aygur som också hoppade av senare. Iskender som hade lagt ner sin själ i Dawronoyes arbete under 15 år  kunde inte svälja förnedringen. Han fick en hjärtattack och dog endast 42 år gammal. Vad gjorde sekten då?

De tog tillfället i akt och utnyttjade hans begravning för att marknadsföra sig ännu mer. Detta var nära att vålla ett stort bråk mellan hans släktingar i byn Kafro och Dawronoye, men det avvärjdes i sista stund.

Dawronoyes CV-lista fortsätter:

I början av 2012 upprättade de (genom resterna av ESU) en promemoria till det turkiska parlamentet inför sitt besök hos den grupp som förberedde en ny konstitution. De använde Assyriska riksförbundets (ARS) namn utan förbundets medgivande. ARS gick ut med en skrivelse och tog avstånd från deras olovliga användning av förbundets namn. En liknande grupp från Turabdin hade gjort besök hos grundlagskommittén bara en vecka tidigare, men Dawronoye ville ge sken av att de är assyriernas enda legitima representanter och gjorde ett eget besök. En del godtrogna medlemmar inom Assyriska riksförbundet kritiserar nu förbundet för dess avståndstagande från Dawronoyes agerande.

Sammanfattningsvis vill jag säga följande:

Dawronoye har under åren bytt sida som man byter skjorta. De började som en gren av kurdiska PKK i början av 1990-talet, satte sig i den turkiska säkerhetstjänstens knä i början av 2000-talet, gjorde detsamma i Syrien och fick därmed ett officiellt erkännande av Baathregim, men hoppade över till oppositionen i början av inbördeskriget under förevändningen att ADO representerar endast den assyriska falangen. Dawronoye använder sig av beteckningen Syriac eller Suryani istället för Assyrian som de hävdar tillhör endast nestorianer (Detta gäller i fallet Syrien, när dawronoye ville få in en fot i oppositionen). I slutet av 2013 anslöt de sig till PKK igen genom dess gren i Syrien som kallas PYD. Nu har de ”ministrar” i de regioner i norra Syrien som PYD har deklarerat som autonoma. De bär också kurdiska vapen i en påstådd egen polisstyrka, efter att de bröt sig ur en gemensam vaktstyrka för assyrierna i Gozarto under namnet Sootoro. Dawronoye har använt samma namn men med en annan stavning, Sutoro. Både Assyria TV och Hujådå har uppmärksammat detta.

Dawronoye har inget att hämta hos den arameiska falangen, för där är alla dörrar redan stängda för dem. De agerar därför inom den assyriska rörelsen och vill fortsätta tjäna pengar på dess medlemmar. Oavsett hur de våldför sig på assyriska symboler, har de lyckats rusta sig med en del etablerade assyrier som försvarar dem reservationslöst. Dessa assyrier tror att Dawronoye är en del av den assyriska rörelsen och vill inte tro något ont om dem. Så gjorde också många av sektens egna medlemmar en gång, men nu har de flesta lämnat den.

Dawronoye har alltid använt sig av metoden söndra och härska. För att lyckas måste alla etablerade grupper och organisationer bland assyrierna splittras sönder. Alla goda aktiviteter som andra bedriver skall av Suroyo tv framställas som Dawronoyes insatser. Det färskaste exemplet är deras sätt att kapa varumärket SUTORO och lura folket på pengar i dess namn. Kort sagt; de vänder kappan efter vinden utan några moraliska betänkligheter.

Hur kan man lita på en sådan organisation som bara har pengar som högsta mål och säljer sin själ till Assyriens fiender?

När 50 personer inom deras egen kader lämnar sekten, hur kan då etablerade assyrier försvara dem?

Gabriel Kurt Haninke