Arabhistorikern Yusuf Gawriye upprepar arabnationalismens mantra om historien och tappar i förtroende. Hans inlägg i Suroyo-TV är beklagliga av flera anledningar, menar insändarskribenten Hammurabi Barasmar.

Under en längre tid har jag varit missnöjd med programserien ”Telolo du sahro”i Suroyo TV av arabhistorikern Yusuf Gawriye från Tyskland, vilken behandlar relationerna mellan araber och vårt folk efter islams ankomst. Jag har flera gånger muntligt kritiserat att denna programserie gör mer skada än nytta för vårt folk, eftersom programmets innehåll är pro arabiskt och dessvärre sänds den i en media tillhörande oss. Mitt argument är att arabnationalism har sedan islams ankomst använt sig av metoden ”söndra och härska” och har hela tiden försökt att ”arabifiera” det mesopotamiska folket genom islamisering och genom att utrota det mesopotamiska kulturarvet, men denna programserie säger motsatsen och stödjer arabernas teorier om vårt folks ursprung.  

Arabnationalism har påverkat det mesopotamiska folket negativt mer än något annat härskarfolk i området på grund av att araberna var närmare den inhemska befolkningen än alla andra främmande makthavare både språkligt och kulturellt, men inte alls humanare. Det assyriska/syriska språket som har gett skrivsätt till alla språk världen över och som har varit ett stort språk i Mellanöstern försvagades kraftigt under arabernas inflytande i området. Jag kan till och med säga att arabnationalism har begått det värsta folkmordet i Mesopotamien, men ett annat sorts folkmord. Alltså, ett folkmord är inte bara massdödande av ett folk, utan även dödande av ett folks kulturarv är ett folkmord och enligt min mening det grymmaste, eftersom det leder till rotlöshet, vilken är det värsta som kan hända ett folk både individuellt och kollektivt. Orsakerna till konflikter, splittringen, komplexen och dålig nationalkänsla hos det mesopotamiska folket i dagens läge är rotlösheten, vilken har skapats av arabnationalism och senare makthavare i området. Dessvärre fortsätter denna hjärntvättning i våra dagar som försvårar detta folks enighet och dess framgångar på den politiska arenan. 

Orsaken till att jag nu även skriftlig vill yttra mig om det ovannämnda programmet är att dess skapare Yusuf Gawriye från Berlin var personligen gäst i Danho Özmans diskussionsprogram i Suroyo TV den 4 april 2013. Programledaren försökte att vrida och vända på diskussionen för att få ur sin gäst det som skulle förstärka vårt folks dåliga nationalkänsla, men han lyckades inte med det, utan vår historiker var bestämd att vara pro arabisk och försvarade även de individer inom vårt prästerskap, vilka antingen har varit tvungna, eller var köpta av arabiska härskare att skriva pro arabiskt och som Yusuf Gawriye och andra likasinnade historiker hämtar sina kunskaper ifrån dem. Även Fahmi Kiche var med som gäst i Danho Özmans diskussionsprogram, men han bara följde strömmen, eftersom han inte har de kunskaperna, eller var rädd för Yusuf Gawriyes akademiska titel för att motargumentera hans påståenden om vårt folks arabiska ursprung. För att det ska vara rättvist och trovärdig diskussion bör programledarna och Suroyo TV i sin helhet tänka på jämvikten i sådana känsliga ämnen som diskuteras i de aktuella tv-programmen, annars gör även denna media mer skada än nytta för vårt folk.    

Jag har viss förståelse för individer bland vårt folk, vilka på grund av brist på kunskap inte kan särskilja etniciteten och religionen, men däremot har jag ingen förståelse för våra akademiker som inte kan, eller inte vill se dessa skillnader. Jag har märkt att Yusuf Gawriye är en av dem som inte särskiljer etniciteten och religionen. Alltså, Yusuf särskiljer inte Suroye och kristendomen, utan han har hela tiden under sin programserie kallat de araber som hade blivit kristna före islams ankomst för Suroye (arabiska suroye). I Danho Özmans diskussionsprogram liksom våra gamlingar kallade Yusuf Gawriye även de kristna européer för Suroye, vilket jag har inte alls förståelse för, eftersom benämningen Suroye och Suryoye inte har någonting med kristendomen att göra, utan det är ett nationsnamn och är en förkortning av Assyrien/assyrier.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag inte längre är orolig för arabers, kurders eller turkars chauvinistiska förnekelseattityd gentemot vårt folk och försök att försvåra för oss på den politiska arenan, eftersom det är inte så lätt numera för de att implementera sin agenda. Däremot är jag orolig för individer bland oss, vilka har fått en akademisk titel, men inte använder den för sitt folks bästa, utan snarare tvärtom. Dessvärre är det så enkelt för dessa individer att kunna använda sina akademiska titlar för att antingen splittra assyrierna, eller försämra vår dåliga nationalkänsla ännu mer. 

Hammurabi BarAsmar