Under president- och parlamentsvalet i den kurdiska provinsen i norra Irak utspelades ett drama bakom kulisserna. Johannes Khawsho anser att KDP har spelat ett odemokratiskt spel när det gäller minoritetsplatserna i parlamentet. ”Det var ett mycket lågt spel, under all mänsklig värdighet”, skriver Khawsho.
Det senaste president- och parlamentsvalet i den kurdiska provinsen i norra Irak som hölls 25 juli 2009 visade en del intressanta aspekter. Valet är ett tecken på att den kurdiska provinsen, som har existerat i mindre än 20 år, har kommit längre vad gäller demokrati och yttrandefrihet än många andra länder i Mellanöstern och arabvärlden.
Samtidigt som det kurdiska ledarskapet, framförallt inom det styrande Barzani-partiet, KDP – Kurdistans Demokratiska Parti, blottade sin största svaghet; nämligen att denna form av demokrati lider av trångsynthet och selektivitet. Detta innebär att KDP tillämpar en viss grad av demokrati men försöker samtidigt använda alla medel för att behålla makten och frysa ut personer och organisationer som motsätter sig dess politik.
Parlamentet hade bestämt att fem platser, av totalt 111, ska tillfalla folkgruppen assyrier/kaldéer/syrianer som ett led i förstärkandet av minoriteters rättigheter. Kandidater från vårt folk skulle konkurrera om dessa platser i parlamentet. Problemet är att KDP använde hela sin maktapparat för att stötta det kurdallierade Folkrådet – Assyrian Chaldean Syriac Council. Det är värt att nämna att flera av Folkrådets kandidater, bland andra första namnet Amir Goga, är medlemmar i KDP.
Detta ”folkråd” skapades för drygt två år sedan under kurdisk omsorg och med assyriern Sargis Aghajan, dåvarande finansminister i den kurdiska regeringen och ledande inom KDP, som andlig fader. Huvudsyftet med rådet är att lägga beslag på den nationella assyriska rörelsen i Irak och urholka assyriska partiers roll, framförallt Zawaas – Assyriska Demokratiska Rörelsen.
Förklaringen till denna strategi ligger i ett antal problemområden i Irak. Vissa orsaker berör assyrier som folkgrupp, till exempel finns det assyriska byar som är bebodda av kurder, landområden som inte är återlämnade till sina rättmätiga assyriska ägare, historiska fakta som talar för assyriernas fördel, en stor assyrisk grupp finns på Nineve-slätten som kurderna vill annektera till Kurdistan-provinsen etcetera.
För att uppnå lösningar på dessa områden som är fördelaktiga för kurderna krävs – enligt kurdiskt perspektiv – en ”samarbetsvillig” assyrisk part. Det finns kurdiska intressen på nationell nivå också. Kirkuk-frågan, Kurdistan-provinsens befogenheter, olja och andra resurser som tillfaller denna provins. Även här är det av vikt att assyriska representanter i Iraks regering och parlament är prokurdiska och stödjer kurdernas strategi i dessa frågor.
För att återkomma till senaste valet kan man konstatera att den här gången var det extra viktigt för KDP och det andra styrande partiet PUK – Kurdistans Patriotiska Union – att skaffa sig allierade. En stark kurdisk opposition på frammarsch, bland annat beroende på splittring inom PUK, hotade att fälla majoritetsstyret som KDP och PUK har haft sedan 1992, det vill säga om man bortser från mitten av 90-talet då stridigheter utkämpades mellan dessa två grupper och det fanns två parallella regeringar, i Arbil respektive Sulaimaniya.
Det visade sig att ledarna inom KDP och PUK hade rätt. Oppositionen fick mer än 1/3-del av rösterna och representanter för minoriteterna assyrier, turkmener och armenier och några andra små partier skulle kunna ha en vågmästarroll i parlamentet. Detta skulle kunna sätta stopp för de två största kurdiska partiernas långvariga monopol på makten i norra Irak.
Mot denna bakgrund är det kanske inte så konstigt att KDP frikostigt stöttade Folkrådet med ekonomiska medel, via Ishtar TV och uppmanade till och med sina egna medlemmar på vissa ställen att rösta för rådet. Allt detta skulle man kunna förvänta sig, åtminstone som en del av en snedvriden valkampanj. Men att utnyttja assyriernas utsatta situation i Irak och hota med att dra in ekonomisk hjälp, avskeda folk från sina jobb och bojkotta hela byar i fall de inte röstar på Folkrådet är ett mycket lågt spel, under all mänsklig värdighet.
Det förekom också andra oegentligheter under valet och som KDP måste hållas ansvariga för. Några exempel är oberättigad röstning via ombud, registrering av avlidna i olika valkretsar, fördröjning av rösträkning och försvårande av insyn. Det råder ingen tvekan om att allt detta påverkade valutgången. Slutresultatet för de 5 minoritetsplatserna i parlamentet som var avsedda för assyrier blev 3 till Folkrådet och 2 till Zawaa. Med andra ord kommer 3 assyriska parlamentsledamöter att agera enligt KDP:s riktlinjer.
Framöver hoppas jag att de kurdiska ledarna, i synnerhet inom KDP, kommer till insikt om att deras metoder och sätt att lägga sig i assyriernas angelägenheter gynnar varken kurdernas eller assyriernas sak. Kurderna om någon borde vara väl medvetna om konsekvenserna av sådana metoder. Saddam Hussein agerade nämligen på samma sätt mot kurderna genom att skapa olika kurdiska ”lydorganisationer” för att splittra och försvaga den kurdiska rörelsen.
Att låta riktiga assyriska organisationer och partier agera och arbeta utan påtryckningar för assyriernas sak är den enda framkomliga vägen och bästa sättet att öka förståelsen mellan kurder och assyrier i framtiden.
