När lagfartsmyndigheten i Turkiet började registrera egendomar i Turabdin, sydöstra Turkiet, togs detta emot med öppna armar av assyrier. Men med tiden kom det fram att lagfartsregistreringen var ett verktyg för att staten ska kunna plundra assyrierna på deras egendomar.
I början av 2000-talet började lagfartsmyndigheten, Kadastro på Turkiska, i Turkiet registrera egendomar på sina ägare i Turabdin. By efter by som fick besök av lagfartsmyndigheten blev av med stora landområden. Marken som under tusentals år brukats av assyrierna registrerades över på statens skogsmyndighet, Ormanlik, med förevändningen att marken inte brukades.
Under 80-talet hade Turkiska staten, på grund av kriget mot PKK-gerillan, förklarat stora landområden som ägdes av assyrier som en förbjuden zon. I vissa områden tömdes assyriska byar helt och hållet av turkiska staten. Mord och förföljelser tvingade assyrierna att överge sina byar, hus och mark.
När, på senare år, assyrierna börjat återvända till sina byar upptäckte de att de hade blivit berövade på sina markegendomar. Först tvingade turkiska staten assyrierna att flytta och sedan för att lägga beslag på dessa egendomar med hänvisning till djurbrukslagen som säger att obrukad mark förklaras som skogsmark och tillfaller därmed staten.
Enligt vissa källor har nästan 70 % av assyriernas egendomar registrerats över på statens skogsmyndighet. Turkiska staten har genom påhittade förevändningar även försökt komma över S:t Gabrielklostrets egendomar.
Turkistes försök att konfiskera S:t Gabrielklostret har stött på hårt motstånd av assyrierna i diaspora. Stora demonstrationer har ägt rum i Sverige och Tyskland. Den 25 januari samlades mer än 19000 assyrier i Berlin. Budskapet från assyriernas största demonstration någonsin i Europa var tydligt: ”Rör inte S:t Gabriel”.
Turkiets aggression och trakasserier mot S:t Gabrielklostret bemöttes resolut av assyrierna i diaspora, som lyft frågan till högsta möjliga instanser i Europa. Detta har ställt Turkiet mot väggen. Turkiet som inte brukar ta assyrierna på allvar var taget på sängen och nu försöker man slingra sig för att inte skämma ut sig inför Europa och resten av världen. För att rädda ansiktet tar nu turkiska staten till nya tricks.
Den 24 april 2009 arrangerar Mardins guvernör en ceremoni där man delar ut lagfartsbevis till fem assyriska byar som ligger i Izlo-bergen. Turkiska staten som aldrig brytt sig om assyrierna skickar nu sin inrikesminister till detta arrangemang. Man vill på detta sätt göra det hela till en politisk cirkus för att rentvå Turkiets sargade anseende.
Men även detta evenemang är diaboliskt planerat. Man väljer den 24 april medvetet mot bakgrund av att denna dag symboliserar starskottet för folkmordet 1915 och är en sorgens dag för assyrierna världen över.
Att assyrierna i Izlo-bergen får lagfartsbevis på en bråkdel av sina egendomar är knappast något de kommer att hurra över. Men frågan är om någon kan eller vågar ifrågasätta denna cirkus.
Det hela arrangeras i syfte att rentvå Turkiet och försöka så splittring mellan assyrierna i Turabdin och diasporan. Därför är det viktigt att assyrierna synar Turkiets dubbla ansikte och undvika dessa populistiska fällor som Turkiet skickligt gillrar gång på gång.