Jag har svårt att se orsakssambandet som AUF sett. En avstängning som alltså ska resultera i att ungdomar aldrig någonsin misshandlar varandra igen. För det måste ju vara en av många långsiktiga mål som AUF vill uppnå.

Det som hände 13-14 februari, i samband med Laljo Cup i Södertälje, där assyriska ungdomar misshandlades svårt är helt förkastligt och bör förebyggas på många olika sätt. Bland annat blev Assyriska föreningen i Södertälje avstängd från all verksamhet som anordnas av Assyrysika Ungdomsförbundet, AUF, under 2009. Denna text är ett försök till förståelse för de beslut som fattades efteråt samt hur man tar ett konstruktivt beslut och i relation till vem?

Våld är aldrig rättfärdigat och man kan fråga sig hur man ska förebygga det. Personligen tror jag på långsiktiga lösningar och inte spel för galleriet. Missförstå mig inte. Jag menar inte nödvändigtvis att assyriska föreningen i Södertälje inte ska stängas av. Inte heller menar jag att AUF spelar ett spel för galleriet. Jag menar istället att det verkligen bör understrykas att något konstruktivt görs, alla föreningar emellan, så att vi kan undvika en upprepning.

Jag har svårt att se orsakssambandet som AUF sett. En avstängning som alltså ska resultera i att ungdomar aldrig någonsin misshandlar varandra igen. För det måste ju vara en av många långsiktiga mål som AUF vill uppnå.

Samtidigt bör det nämnas att AUF var medarrangörer i turneringen och bör vara lite mer självkritiska. Antingen har man stängt av Assyriska föreningen för att turneringen arrangerades med en klen organisation och säkerhet. Då bör AUF, med det resonemanget, även utesluta sig själva ur sin egen verksamhet (?). Eller så har man stängt av föreningen i Södertälje för att deras medlemmar varit med och bråkat.  I första fallet är AUF inkonsekventa och i det senare fallet är de orättvisa, mot Södertäljes resterande 99.9 % av skötsamma medlemmar. Å andra sidan förstår jag att AUF måste handla och att de minst sagt har ett dilemma.

Jag är en av de som slogs av den uppenbara känslan att Södertälje föreningen eventuellt bör ta en time-out för att försöka reda ut det här. Samtidigt är jag inte säker på om detta är det bästa beslutet i relation till hela den assyriska verksamheten i Sverige. Nu missar ju trots allt många ungdomar sommarläger och dylikt som brukar vara populärt och minnesrikt för många. Samtidigt kan man undra om denna uteslutning ytterligare kan polarisera assyriska ungdomar som redan är präglade av ”vi” och ”de” känslan, städer emellan. Hur tar man rätt beslut?

Om man ska försöka tänka principiellt: Som far i en familj skulle jag aldrig någonsin utesluta en familjemedlem, ty då splittrar jag min familj som jag vill hålla ihop i gemenskap och kärlek. Enligt mig, borde detta vara den assyriska rörelsens gemensamma mål. Vi förblir inget utan varandra.