Kemal Yalçin har skrivit många böcker om vår historia och särskilt om folkmordet. Som populärhistoriker skriver han böcker som är lättlästa, även för dem som inte har någon förkunskap om folkmordet. Han ägnar sig åt detta ämne genom att ofta resa till Turabdin och de byar där folkmordet ägde rum och han träffar personligen folkmordsättlingar och andra som är insatta i den assyriska historien. Något som gör honom trovärdig i sitt historieskildrande och hans böcker.

Nu är författaren aktuell med ytterligare en bok om assyrier och hans senaste bok handlar om byn Enhil och dess ledare Bisso Danho. Boken dokumenterar den roll som den assyriska ledaren Bisso Danho d’be Kahya spelade för att rädda byn, dess invånare och flyktingar från turkarnas och kurdernas svärd. Boken beskriver hur Enhil genom detta blev den enda assyriska byn i Turabdin som inte attackerades, och där inga massakrer ägde rum under Seyfo.

I byn var det många som fann en fristad, bland annat hade överlevande tagit sig dit från andra omkringliggande byar och även armenier som flydde folkmordet från Amid (Diyarbakir) fann en fristad i Enhil.

Enhil blev en säker tillflyktsort för alla som fruktade för sina liv. Författaren Kemal Yalçın, som själv är turk, skildrar de barbariska scener som utspelade sig under Seyfo 1915, men boken sträcker sig även bortom folkmordets år. Den fungerar som en tidslinje över de senaste hundra åren och belyser även de övergrepp som följde i spåren av Sayfo.

Hur lyckades då byns ledare Bisso Danho och hans vänner med denna till synes omöjliga uppgift? En avgörande orsak var den exceptionella inkluderingen; i Enhil gjorde man ingen åtskillnad mellan människor. Oavsett om de var ortodoxa, katoliker, protestanter eller armenier, möttes alla med samma skydd och medmänsklighet.

Till skillnad från hur det var i Midyat avundades de inte andras rikedomar. De trodde inte på Hanne Safar, en av Midyats ledare, när han sa att de ortodoxa inte hade något att frukta. Dessutom hade Bisso Danho lyckats få hela byn på sin sida. Bisso Danho fick också hjälp av Midyats guvernör Azizke Aga. Att manövrera bland så många fientliga och listiga fiender är en konst i sig. Enhils befolkning skickade dessutom stora mängder proviant till byn Aynwardo medan de under två månader försvarade sig mot 13 000 kurdiska och turkiska soldater.

Genom att dokumentera Enhils unika öde ger Yalçin oss ännu en pusselbit till vår kollektiva historia. Bisso Danhos arv visar att enighet och medmänsklighet var de starkaste vapnen mot de barbariska scenerna under Seyfo. En djupt imponerande skildring av hjältemod som vi bär med oss med stolthet.”