Den amerikanska tidningspressen gav under Seyfo klart besked om vilka grymheter som drabbade assyrier och armenier i det osmanska riket. Svante Lundgren har läst en bok som dokumenterar denna nyhetsbevakning och har träffat bokens författare i Jerevan.

Ara Ketibian har ägnat de senaste 19 åren åt ett massivt uppdrag: att dokumentera vad tidningspressen i USA skev om de kristna i det osmanska riket under perioden 1890–1930. Huvudfokus är på tiden från 1894, då de så kallade hamidiska massakrerna inleddes, till 1923, avslutningen på folkmordsperioden. Men för vissa ämnen har tidsspannet breddats. Hittills har det blivit 14 volymer, men några till är under arbete.

Den uppgift Ketibian tagit på sig är att samla detta material och göra det tillgängligt för forskare och andra intresserade.

− Den överväldigande majoriteten av det som skrevs handlar om armenier, förklarar Ketibian, en distingerad gentleman med varm och mild blick. Men det finns också en del som berör assyrierna och grekerna.

Det armeniska materialet har delats upp på flera olika volymer. Det finns till exempel två volymer som bara innehåller det som stod i New York Times, likaså två volymer för vardera Washington Post och Christian Science Monitor. Det assyriska materialet har samlats i en volym, nummer tolv, och omspänner perioden 1894–1923.

− Materialet finns numera digitalt, berättar Ketibian. Men det finns i olika databaser, av vilka en del är kostnadsfritt tillgängligt medan man måste betala för andra. Sedan är det ett stort arbete att hitta allt och sammanställa det och inte minst att göra ett index.

Ketibian är född i Libanon och har gått i skola och utbildat sig i Italien. Han har levt och arbetat i Libanon, Cypern och Australien och bor nu sedan sju år tillbaka i Jerevan i Armenien. Arbetet med det amerikanska mediamaterialet gör han utan stöd av stora institutioner men med finansiering från privatpersoner.

Vad stod det då i de amerikanska tidningarna om förtrycket och senare folkmordet på assyrier? Bilden av en omfattande rättslöshet är tydlig. Kurder kunde behandla assyrier och andra kristna hur som helst utan att de osmanska myndigheterna gjorde någonting redan långt innan 1915. Redan 1894 hette det flera gånger att assyrier i vissa fall behandlades som slavar.

Vad kunde tidningar långt borta på andra sidan Atlanten veta om vad som pågick i det osmanska riket? Även om nyhetsförmedlingen för mer än hundra år sedan naturligtvis inte var vad den är idag så byggde rapporteringen på korrespondenter utsända av nyhetsbyråer samt på brev från missionärer och diplomater på plats. Det handlar därför om ögonvittnesskildringar. Och korrespondenterna agerade med kritisk hållning; ibland kunde de skriva att det gått rykten om massakrer men då de själva tog sig till platsen kunde de konstatera att detta inte stämde.

Summa summarum: vi har att göra med både värdefulla och trovärdiga rapporter om situationen för assyrier och andra kristna under det osmanska rikets sista decennier.

En sak är i varje fall säker: de amerikanska tidningsläsare visste mycket väl vad som pågick under Seyfo. Många av nyheterna innehöll detaljerade beskrivningar av grymheter som armenier och assyrier utsattes för. Så här skrev den protestantiske pastorn Isaac G. Yohannon i april 1915:

Det fanns omkring 40 000 nestorianska kristna i distriktet Urmia, i levande byar, stora och rika. Alla deras byar, till antalet omkring 150, har förstörts, alla hus och kyrkor har bränts ner, allt har plundrats, ingenting finns kvar att leva av, alla fördrevs från sina hem i djup snö och hård kyla, de lämnades utan skydd. Mer än 2 000 av dem har dödats, vissa skjutna, andra korsfästa eller levande brända, vissa har blivit hudflängda eller hängda, andra har fått sina tungor, läppar, öron, fingrar eller händer avskurna, vissa har lemlästats eller fått sina huvuden krossade och andra har slängts i brunnar och gropar medan vissa har blivit halshuggna.

Vid den här tiden fanns inte ordet genocide men rapporterna är väldigt tydliga med att det handlar om folkmord. Flera gånger betonas att syftet med det besinningslösa våldet är att förinta (exterminate) eller utplåna (annihilate) den kristna befolkningen.

Vissa år under den aktuella perioden skrevs inget om assyrierna i det osmanska riket. Det år med mest nyheter är föga överraskande 1915. Från och med 1916 handlar en betydande del av medierapporteringen om de amerikanska insamlingarna till förmån för armeniska och assyriska flyktingar genom organisationen American Committee for Armenian and Syrian Relief (senare Near East Relief).

Den amerikanska nyhetsrapporteringen kompletterar det vi vet från arkivkällor och ögonvittnesskildringar: folkmordet på armenier och assyrier var systematiskt, planerat och organiserat. Ara Ketibian ska ha en stor eloge för att han gjort detta material tillgängligt för alla intresserade.

 

Ara Ketibian: The Assyrian Genocide. Reports from the U.S. Press (1894-1923). 387 s. Areg Publishing House. Yerevan 2023.

 

Text & bild: Svante Lundgren