I detta land är det svårt för en människa att göra sin smärta hörd; är du bonde är det ännu svårare, är du av armeniskt eller grekiskt ursprung — och dessutom kristen — är det nästan omöjligt. Om assyrierna behöver man knappt ens tala; är du assyrier tycks ditt öde ofta vara skrivet i mörker, eftersom din tunga har skurits av för att du inte ska höja din röst.
I verket Jesus, Moses och Maria behandlar Ömer Faruk Alpdoğan med ett modigt och direkt språk den sårbarhet som minoriteter och vanliga människor utsätts för i Turkiet. Titeln kan få läsaren att förvänta sig ett religiöst innehåll; men boken fokuserar mindre på tro än på de orättvisor människor utsätts för. Författaren skildrar utan omsvep det förtryck som minoriteter upplever, särskilt inom Republiken Turkiets territorium, inklusive regioner där den kurdiska befolkningen är tät. Samtidigt blottlägger han de orättvisor som drabbar olika delar av samhället och visar de sår dessa orättvisor skapar i människans själ: så att till och med de förtryckta ibland, utan att inse det, börjar förtrycka andra.
Författaren berättar inte bara om det förflutnas tragedier utan vänder sig också till samtiden: Varför underordnar sig människor systemet i stället för att stå emot det? När det finns land för oss alla att leva på och vatten för oss alla att dricka, varför upprätthålls då en ändlös blodshämnd? Varför ger vi blommor till de döda när vi kan ge dem till de levande? Dessa frågor utgör verkets moraliska ryggrad.
I en annan uppmärksammad del av boken sammanfattas de etniska spänningarna med följande ord: ”På ena sidan kurder, på den andra turkar, mittemot dem armenier, och mitt emellan står vi assyrier.” Detta uttryck visar hur assyrier genom historien ofta har lämnats i en osynlig och sårbar position och tvingats bära konfliktens börda i tystnad. Läsaren får ibland träda in i rollen som en minoritet vars rättigheter fråntogs och som deporterades i början av 1900-talet, ibland i rollen som en oppositionell som gjorde uppror mot ordningen i slutet av 1900-talet. Man känner djupt både familjebandens upplösning och hoppet om att de ska kunna byggas upp på nytt.
Fehmi Barkarmo, som översatt verket till svenska, betonar i sitt förord författarens mod. Han uppmärksammar hur få författare och journalister det finns i denna värld som öppet kan tala om systematiska orättvisor. Han framhåller att en av verkets mest värdefulla sidor är hur det blottlägger smutskastningskampanjer riktade mot minoriteter, anklagelser om ”förräderi” och ”otrogenhet”, samt hur ett synsätt som stöds av statens makt instrumentaliserar dessa anklagelser.
Enligt Barkarmo skildrar författaren inte bara förtrycket mot minoriteter utan också maktens systematiska dominans över sitt eget folk med skarp blick. Ett av bokens viktiga teman är även kvinnans sårbarhet i samhället. När Alpdoğan beskriver det förtryck som kvinnor utsätts för visar han samtidigt hur även kvinnor ibland kan bli en del av denna cirkel. I detta avseende positionerar han sig inte bara som en försvarare av minoriteter eller kvinnor, utan i en vidare mening som en förespråkare för mänskliga rättigheter.
Jesus, Moses och Maria är därmed ett bidrag till förståelsen av de erfarenheter som minoriteter i regionen har burit genom historien. Genom sitt innehåll lyfter verket frågor om rättvisa, ansvar och historiskt minne.
Boken kan beställas genom att kontakta översättaren Fehmi Barkarmo på barkarmo@hotmail.com
