
När hans helighet Afrem Karim II valdes till patriark väckte det hopp bland den syrisk-ortodoxa trons anhängare världen över. Många såg honom som en ledare som kunde ena, särskilt i Sverige där namnkonflikten länge orsakat splittring och sår. Redan från början var hans budskap tydligt: kyrkan ska vara en plats för alla, oavsett ”partitillhörighet” eller identitet. Men i en sak var han särskilt klar – i kyrkan finns endast en symbol. Endast korset är tillåtet, inga andra flaggor eller nationalistiska symboler.
Mot den bakgrunden väcks i dag frågor och oro. Har principen förändrats? Gäller den fortfarande – och i så fall för alla?
Målet med patriarkens besök är främst att besöka kyrkans kloster, som för närvarande är under renovering. Patriark Afrem Karim II passar samtidigt på att besöka många av de syrisk-ortodoxa kyrkorna i landet. Under ett av dessa besök, till S:ta Maria kyrkan i Örebro, kunde man se hur patriarken och de två biskoparna mottogs av en parad av människor och flaggor. Till föga förvåning var det ett tiotal syrianska flaggor som viftades – detta trots att kyrkans överhuvud tydligt har uttalat att det enligt kyrkans stadgar inte finns utrymme för andra symboler än korset, och särskilt inte för ”nationalistiska” sådana.
I en intervju 2015 med Assyria TV uttalade sig Patriark Afrem Karim II just om detta – hur han ser på att flaggor hängs upp i kyrkor och kyrkliga sammanhang. Hans svar var tydligt:
”Som princip och ’lag’ har kyrkan ingen flagga, förutom korset. Kyrkan är en spirituell plats […] vi förväntar oss inga flaggor i kyrkan förutom korset.”
Frågan som det assyriska folket och medlemmar av den syrisk-ortodoxa kyrkan nu ställer sig är varför patriarken verkar ha ändrat ståndpunkt i frågan. Står han fortfarande fast vid sin tidigare hållning, eller gäller kyrkans regler endast vid vissa tillfällen – eller för vissa ”grupper”? Det finns flera kyrkor i Sverige där den syrianska flaggan vajar på stång dygnet runt, året om. Något som står i direkt strid med den princip patriarken uttryckte i intervjun. Hade dessutom S:ta Maria kyrkan i Örebro respekterat dessa värderingar, borde de inte ha organiserat en parad med flaggor. Dessa handlingar är provocerande och bidrar ytterligare till namnkonflikten och splittringen.
Patriarken har varit betydligt bättre än många av sina företrädare, som öppet motarbetade den assyriska rörelsen och den assyriska identiteten. Vi kan inte förneka att han har tagit initiativ för att föra de båda sidorna närmare varandra. Dock är det av största vikt att samma principer och förhållningssätt gäller för båda sidor. Man kan ställa sig frågan vad som hade skett om det i stället var assyriska flaggor som vajade på kyrkans område, eller om en parad med assyriska flaggor passerat framför patriarken.
Om Patriark Afrem Karim II verkligen är den förenande länk till folket som han utger sig för att vara – och som många av oss upplever att han är – bör han tydligt markera att kyrkans principer gäller alla, oavsett grupptillhörighet. Att ta avstånd från handlingar som riskerar att underminera enheten inom kyrkan är inte ett avståndstagande från något folk, utan ett försvar av kyrkans andliga grund.
Vi har stort förtroende för vår patriark och hans ledarskap för den syrisk-ortodoxa kyrkan. Han har visat att han vill föra människor samman, och vi tror att han har kapacitet att vara den brobyggare som vår tid så desperat behöver. Men en verklig enhet förutsätter att alla grupper respekterar samma regler, samma värderingar, och samma symboler.
Om kyrkan ska förbli en spirituell plats där korset är den enda symbolen, då måste detta efterlevas – inte bara i ord, utan också i handling. Endast då hedrar vi patriarkens vision. Endast då visar vi vår kyrka den respekt den förtjänar. Enhet föds inte av kompromisser med principer, utan av gemensam respekt för dem.