Rödgula flaggor trots patriarkens nej. Spelregler som bara en part måste följa. Hån mot våra offer när assyrier inte nämns. Nu räcker det. Det här är en markering från en sida som fått nog av hyckleriet: Sluta skapa splittring i vår syrisk-ortodoxa kyrka – eller se oss göra detsamma och då är splittringen total.

I helgen besökte Ebba Busch (KD) S:t Petrus & S:t Paulus-kyrkan i Hallunda. Utanför stod Seyfo-monumentet som lyfte fram de ”arameisk-syrianska offren”. På kyrkans Instagram-konto publicerades bilder med caption ”arameisk-syrianska, armeniska och andra kristna som föll offer”.

Det här är alltså inte en förening med politisk agenda eller en fotbollsklubb som hånar sin rival. Det här är en syrisk-ortodox kyrka som medvetet väljer bort att nämna ”assyrier” vid namn. Med två ord hade man kunnat skriva ”assyrier” och ”greker”. I stället skriver man ”andra kristna”. Och sedan?

I kommentarsfältet kom konfrontationen: ”Varför omnämns inte assyrier?” Svaret kom snabbt från Antiokias Bokhandel, alltså kyrkans butik. ”De ingår i gruppen ’andra kristna’”. Motfrågan blev: ”Tillhör assyrier samma folk som er eller tillhör de ’andra kristna’”.

Här uteblev svaret. Bokhandeln valde en annan väg. ”Om du vill ha andra benämningar har du två alternativ: Skapa egna platser för ministerbesök eller besök kyrkor som använder andra benämningar”, följt av: ”Vi har benämningen syrianer/arameer på vår folkgrupp”.

Frågan kvarstod och ställdes igen: ”Anser ni att assyrier tillhör samma folk, eller tillhör de ’andra kristna’”. Svaret: ”Du är inte i position att ställa någon mot väggen. Om du vill, kom på vårt årsmöte och ställ frågan”. Ett par timmar senare togs kommentarstråden bort.

”Syrianer är inte detsamma som assyrier”

Är detta en enskild händelse, ett vredesutbrott från en försvarare som för första gången fått avvärja en digital ”attack”? Nej, det är ett mönster. Surfar man vidare till St Johannes Syrisk Ortodoxa-kyrkan i Göteborg och klickar sig in på ”Om kyrkan –> Tro & Tradition – Historia och Identitet” möts man av följande:

”Särskilt gällande är det faktum att det finns syrianer idag som kallar sig assyrier som är ett helt annat folkslag. (…) Assyrier: annan folkgrupp, besläktad m. Araméer. Finns även idag, främst från Irak. Syrianer/araméer är inte detsamma som assyrier.”

Paradoxalt nog följs dessa rader upp av denna:

”Folk & namnkonflikt: Syrianer/Assyrier som är ett modernt fenomen från 1900-talet efter såväl politiska såsom uppehållstillståndsskäl. Blivit två grupperingar av samma folk som har olika syn på ursprung, identitet och politik.”

Det hela blir därför extremt oklart. Är vi samma folk eller inte? Räknas assyrier som ”andra kristna”, vilket Antiokias Bokhandel vägrar svara på, eller är assyrier och syrianer två namn på ett och samma folk?

Varför är rödgula flaggor okej?

Vi går vidare till en annan fråga. Är det okej att vaja assyriska och syrianska flaggor i våra kyrkor? Är det acceptabelt att S:ta Maria-kyrkan i Örebro smyckar patriark Afram Karim II:s besök med ett tiotal rödgula flaggor så sent som förra året? Patriarken är överhuvud för den syrisk-ortodoxa kyrkan. I en intervju med Assyria TV 2015 var han tydlig:

”Som princip och ’lag’ har kyrkan ingen flagga, förutom korset. Kyrkan är en spirituell plats […] vi förväntar oss inga flaggor i kyrkan förutom korset.”

Ändå badade St:a Maria-kyrkan i rött och gult när patriarken kom på besök. Den syrianska sidan har målat upp sig själva som kyrkans företrädare bland vårt folk. Ändå väljer man att håna patriarkens uppmaning och köra sitt eget race. Mönstret går inte att blunda för.

Är det okej med alla Seyfo-monument som exkluderar ”assyrier”? Är det okej att heta ”syriansk-ortodoxa kyrkan”, men inte ”assyrisk-ortodoxa”? Att gå emot patriarken är en sak – dessa drag är oförlåtligt exkluderande mot de som kallar sig assyrier, eller mot de som tycker att en kyrka ska vara neutral, endast med korset som flagga.

De dubbla måttstockarna måste bort. Antingen accepteras assyriska och syrianska flaggor – eller inga alls. Antingen är vi ”assyrier/syrianer” på båda sidor – eller assyrier på ena och syrianer på andra. Antingen är vi enade åt båda håll – eller inte alls.

Den nya generationens assyrier vägrar dansa efter sina fäders pipa och acceptera att vår benämning degraderas. Har vi en falang som vägrar medge att assyrier är samma folk som syrianer är splittringen total. Om denna falang ser assyrier som ”andra kristna” och inte som sitt eget folk är splittringen total. Om denna falang får vaja sin flagga i kyrkan kan vi också vaja vår. Och då är splittringen total. Då har vi två sidor på riktigt. Glöm då enighet i frågor om Seyfo, Turabdin eller autonomi.

Därför är detta en uppmaning till våra folkvalda representanter i kyrkorna, till inflytelserika individer som behöver sätta ner foten och kräva att kyrkan agerar. Kyrkan är ingen förening eller fotbollsklubb. Kyrkan är en plats där vi tillber Gud snarare än att syssla med politiska spel – men om det spelas från ena hållet kan det lika gärna spelas från andra hållet också.

Varför ska den assyriska sidan vika sig för spelet som den syrianska sidan tillåtits att spela alldeles för länge? En konflikt kan bara lösas när samma villkor gäller för båda sidor. Därför är det dags: Välj total enighet eller total splittring – och se era barn i ögonen när ni lever med konsekvenserna.