Litet godsaker och en handfull lekar, det var enkelt, anspråkslöst och alldeles…underbart. Lyckan var gränslös. Tänk om jag kunde få tillbaka den känslan. Johannes Khawsho minns påskfirandet från sin barndom.
I en liten assyrisk by i norra Assyrien var påsken en av årets stora höjdpunkter. Fälten och bergen runtomkring var praktfullt grönklädda och byn reste sig som ur en vinterdvala för att möta våren, livet och hylla Kristi återuppståndelse.
För oss barn innebar dagarna innan påsk en lång tid av väntan och samlade förhoppningar. I synnerhet var påskaftonen en egendomlig upplevelse. Dagen var otroligt lång och jag hade svårt att somna på natten. En känsla av rastlöshet, som kan liknas vid resfeber, spred sig i kroppen. Inte bara för att fastan äntligen skulle brytas utan även förväntningarna gjorde sitt.
Och så var det påskdag! Den stora dagen hade äntligen kommit. Jag brukade gå upp tidigt, det var en av årets få dagar då jag vaknade självmant och utan någon större ansträngning. En känsla av välbehag spred sig i kroppen redan vid de första tuggorna av ägg, ost och fil som åter fanns på menyn efter fastan.
Jag hade bråttom att ansluta mig till de andra barnen. Trots upprepade försök fick jag och mina syskon inte gå ut för tidigt; vi var tvungna att först bada, klä oss fint och ibland följa med till kyrkan. Det som uppehöll tankarna mest var den värdefulla samlingen av godsaker, mynt och kulor som snart skulle bli verklighet och de spännande lekarna som väntade på att bli avverkade.
Så fort morgonbestyren var avklarade rusade vi ut för att gå runt i byn, önska glad påsk och samla olika sötsaker som omsorgsfullt hade tagits fram av byborna. Tillsammans med de andra barnen försökte jag hinna med så mycket som möjligt, vi ville förstås inte missa en minut av denna dyrbara tid. Om dagen före var för lång så var påskdagen alldeles för kort.
När mörkret hade lagt sig över byn skingrades sällskapen och barnen gick till sina hem. Under natten låg jag på en madrass på det stampade jordgolvet och betraktade min samling som skimrade i skenet av fotogenlampan. Jag kände mig upprymd och tillfreds.
Litet godsaker och en handfull lekar, det var enkelt, anspråkslöst och alldeles…underbart. Lyckan var gränslös. Tänk om jag kunde få tillbaka den känslan.
[…] Påskminnen från Assyrien […]