En sten med en 2800 år gammal text kastar nytt ljus över dagens assyriska identitet och sambandet mellan termerna suryoyo, suroyo och asuroyo. För professor Robert Rollinger är saken avgjord. Till hujada.com säger han: ”Suroye eller suryoye betyder inget annat än assyrier”. Men Dr. Assad Sauma Assad har förbehåll.

Stenen med den viktiga texten grävdes nyligen fram i dagens sydöstra Turkiet, närmare bestämt i Cineköy i närheten av staden Adana. Arkeologerna har bestämt textens ålder till år 800 f. Kr, den är alltså svindlande 2800 år gammal. Det anmärkningsvärda med just denna sten är att texten på den är skriven med två olika gamla språk, feniciska och luviska. Feniciska talas inte idag men på den tiden talades språket av fenicierna som var ett handelsfolk runt östra Medelhavet. Luviska är ett annat utdött språk som talades av människorna i Anatolien innan den trängdes undan av arameiskan runt 500 år f.Kr.

I texten som forskarna nu har funnit och lyckats översätta berättar Urriki, en lokal kung i området kring Cineköy, om sitt förhållande till det assyriska riket. I den feniciska versionen av texten står ordet Assyrien skrivet som ”Assur” men i den luviska versionen står samma ord skrivet som ”Sur”. Dessa två olika sätt att skriva namnet ”Assyrien” har fått forskarvärlden att reagera då det kan visa sig bli nyckeln till lösningen av en sedan länge omtvistad fråga. I fjärde numret av den ansedda vetenskapliga tidsskriften Journal of Near Eastern Studies från oktober 2006, argumenterarprofessor Robert Rollinger från Leopold-Franzens-Universität i Österrikiska Innsbruck att stenen från Cineköy ger ett definitivt svar i den sedan medeltiden debatterade frågan om förhållandet mellan termerna Syrien och Assyrien. I sin text i Journal of Near Eastern Studies menar Prof. Rollinger att det nu är bevisat bortom allt tvivel att namnet Syrien endast är en kortare version av namnet Assyrien. Sedan publiceringen av texten i Journal of Near Eastern Studies har Prof. Rollinger, som anses vara en auktoritet på Främre Orientens kultur, språk och historia, har endast fått positiva reaktioner på sin text från övriga forskare. Positiva reaktioner har också kommit från många assyrier som själva grubblat på frågan sedan länge. Själv har Prof. Robert Rollinger numera lagt allt grubbel åt sidan.

– Enligt mig kommer det här att sätta punkt för alla diskussioner, det är jag hundra procent säker på. För att det står skrivet klart och tydligt i inskriptionen, vi har turen att finna samma text i två olika språk, feniciska på ena sidan och luviska på den andra, det är en klart tvåspråkig text. I den feniciska har vi ordet Assyrien skrivet i sin ursprungsform med ett A i början det vill säga Assur. I den luviska texten har vi samma ord fast utan ett A i början det vill säga Sur. Så ordet hade tappat den första vokalen i den luviska texten. Givetvis betyder bägge orden Assyrien, enda skillnaden är att den kortare formen av Assyrien används i den luviska texten, säger han till hujada.com

Prof. Rollinger menar att grekerna, som kom i kontakt med den gamla Främre Orientens kultur först runt 800 år innan vår tideräkning, måste ha anammat uttrycket Sur och stöpt om det i en grekisk form till ”Suria” som har överlevt in i vår tid som Syria. Följderna av detta fynd kan visa sig vara stora både för forskarvärlden och för oss assyrier, men själv vill Prof. Rollinger inte spekulera i hur den påverkar dagens situation.

– Låt oss säga att det är ett bidrag som klargör var namnet kom ifrån och ett avslut på den långa diskussionen om sambandet mellan termerna Assyrien och Syrien. Vad assyrierna gör med denna information, med detta nya resultat, vet jag inte. Vi får vänta och se, säger han.

Vad har då Prof. Rollingers slutsatser för följder när det gäller dagens assyrier? Vi har ju, så länge vi kan minnas, kallat oss på vår västdialekt för Suroye eller versionen med ett extra ”y”, Suryoye, och på vår östdialekt har vi kallat oss Suraye eller Suryaye. Bägge versionerna låter väldigt lika namnet ”Sur” i den luviska texten från Cineköy som i sin tur betyder Assyrien. Kan termerna Suroye, Suryoye, Suraye och Suryaye betyda assyrier? Har den assyriska rörelsen haft rätt när man sedan början påpekat detta samband? För Prof. Robert Rollinger råder det ingen tvekan om saken.

– Jag håller helt med om att dessa namn betyder assyrier. Från en etymologisk synpunkt, det vill säga varifrån ordet kommer ifrån, så är jag väldigt säker. Det är en förvridning av ordet assyrier, säger han och tillägger:

– Men man ska komma ihåg att just i detta område, Cilicien och norra Syrien under denna tid – 800 år före Kristus – så levde där, förutom assyrier, även många luvier, araméer och greker och naturligtvis använde även araméerna namnet Sur när dom talade om Assyrien, säger Rollinger. Han påpekar att:

– Man måste skilja mellan å ena sidan namnets ursprung och betydelse och å andra sidan frågan om identitet, kultur, härstamning, blodslinje och allt sådant som är mycket svårare att reda ut, men i fråga om namnet så är det nu helt bevisat, förklarar den ansedda forskaren.

Riktigt lika säker är inte Dr. Assad Sauma Assad, doktor i Syrologi från Stockholmsuniversitet. Syrologi är ett samlingsnamn för läran om de syriska kyrkorna, språket och kulturen. Dr. Assad har sedan länge förespråkat en syriansk-arameisk identitet för vårt folk och menar att vi inte har något samband med den assyriska identiteten. Men samtidigt är Dr. Assad, som har läst Prof. Rollingers bidrag i Journal of Near Eastern Studies, idag beredd att acceptera sambandet mellan termerna suroye, suryoye och asuroye  – assyrier.

– Det kan vara hundra procent sant att suroyo och suryoyo kommer från ordet asuroyo – assyrier – men det kan även komma fram nya bevis i framtiden, säger han och förklarar vidare att teorin som länge framhävts av olika personer kring namnet suroye eller suryoye saknar täckning i historien:

– Alla syriska skribenter har genom alla tider enhetligt förklarat att ordet suroye kommer från en person som hette Sures eller Syrus, denna Sures eller Syrus har vi inte hittat i historien, så det är inget vetenskapligt, man kan kalla det för en legend eller en myt. Det finns många sådana legender som folk har kommit med för att förklara saker och ting, resonerar Dr. Assad.

Men han poängterar samtidigt att man måste skilja på namnet på ett folk och var folket kommer ifrån egentligen. Enligt honom har alla syriska kyrkofäder, från 300-talet och framåt, i sina texter förknippat sig själva med araméerna. Som till exempel kyrkofadern Mor Afrem från 300 talet efter Kristus som skrev om tänkaren Bardaysan ”Failasofo d’Oromoye” – Araméernas filosof. Dr. Assad understryker att detta inte endast var en företeelse inom den syrisk ortodoxa kyrkan utan även inom den kaldeiska och den nestorianska kyrkan. Denna företeelse har förklarats tidigare av bland annat assyriska författaren Johanon Qashisho som skrev att de djupt troende kyrkofäderna påverkades starkt av bibelns negativa bild av assyrierna. Eftersom gamla testamentet skrevs av judar som upplevde assyrierna som fiender framställde de även assyrierna på ett ensidigt och ofördelaktigt sätt. Därför kom många av våra kyrkofäder, starkt influerade av bibeln, att förneka sitt assyriska ursprung genom att försöka bortförklara sitt assyriska namn och istället förknippa sig själva med araméerna som framställs betydligt positivare i bibeln. Men Dr. Assad, som erkänner att ordet suroye betyder assyrier, rent språkligt, håller fast vid att vi måste titta bortom den rena språkliga förståelsen och förstå att namn kan betyda olika saker under olika tider i historien.

– Det är fel att idag översätta ordet suroye och suryoye till assyrier. För tiden är sedan länge förbi då namnet Suroyo kom från Asuroyo. Vi måste titta på vilken betydelse namnen har under olika perioder. Vi kan inte använda ett namn som användes för 2600 år sedan på ett visst sätt och använda det på samma sätt idag, menar han. Men vid en närmare utfrågning visar det sig att Dr. Assad själv anser att vi visst har assyriskt blod, fastän han är noggrann med att framhålla att det endast är i en liten omfattning.

– Dom assyrier-kaldéer-syrianer som lever i Irak, speciellt i norra Irak har en del assyriska rötter. De gamla assyrierna finns inte kvar, de dödades och de som överlevde assimilerades bland araméerna. Det finns inget assyriskt folk idag, varken språkligt, kulturellt eller etniskt. De började kalla sig Oromoye – Araméer – och glömde med tiden bort att de hade assyriska rötter, säger Dr. Assad Sauma Assad som själv väljer att kalla sig ”Suryoyo” på modersmålet.

En som inte håller med Dr. Assad Sauma Assad är assyriern Zack Cherry, doktorand och lärare i Assyriologi från Uppsala universitet. Assyriologi är ett samlingsnamn för studier om hela Främre Orientens antika kulturer. Till skillnad mot Dr. Assad instämmer Cherry helt med Prof. Rollinger i de båda slutsatserna att Syrien är en kortare version av Assyrien och att suroye och suryoye betyder inget annat än assyrier.

– Det som jag vill betona starkt här är att våra assyriska förfäder definitivt inte tog emot begreppet Suraye eller Suroye från ett främmande folk eller språk, för att nämna till exempel det luviska språket, och började plötsligt kalla sig Suraye eller Suroye i stället för ashuraye (assyrier). Ursprunget till denna uttalsförändring, att ashuraye blev till suraye och suroye, är bevisat i det arameiska språket som assyriska kungar, självmant och för strategiska ändamål, tog emot och upphöjde till ett officiellt språk i det assyriska imperiet sedan 900 talet f. Kr, sida vid sida med deras egna och mycket äldre språk som de själva kallade ashuritu eller akadattu det vill säga det assyriska eller akkadiska språket, säger han.

Zack Cherry, som nu är gästdoktorand under ett år vid Altorientalisches Institut universitetet i Leipzig, Tyskland, säger att han under sin forskning samlat många bevis på en assyrisk identitet för vårt folk och att han inom en snar framtid har för avsikt att publicera dessa.Cherry framhåller även att det idag inte finns någon seriös forskning som förnekar vår assyriska härkomst, däremot finns det bra bevismaterial som bekräftar vår assyriska identitet och ursprung, menar han.

Det står alltså klart att Prof. Robert Rollinger och doktorand Zack Cherry håller med om att den korrekta översättningen av namnet suroye, suryoye eller suraye och suryaye är assyrier. Dr. Assad håller med endast när det gäller den språkliga betydelsen och han har en del förbehåll mot en alltför vid tolkning av sambandet mellan termerna suroye och asuroye. Det är i sig berömvärt att Dr. Assad Sauma Assad, trots sin tidigare hållning i frågan, välkomnar och respekterar nya bevis i frågan om vårt folks identitet. För att nå konsensus i denna svåra och breda fråga krävs att man, precis som Dr. Assad, är beredd att acceptera nya rön och bevis istället för att förkasta allting som inte passar in i den egna assyriska eller syrianska agendan. Nationalfadern Naum Faik hade inga problem med att bejaka vare sig sina arameiska eller assyriska rötter, man kan undra varför det ska vara så svårt för oss idag att omfamna och vara stolta över att representera det arameiska och det assyriska, två av världens äldsta civilisationer.

Till dess vi lär oss vara stolta över hela vår historia får vi nöja oss med alla människor som utsmyckar sig i de rödgula färgerna med en variant av den assyriska gudens solskiva och ropar under Syrianska fotbollslagets matcher; ”Suryoyena! Suryoyena! Suryoyena!”, och veta att de i själva verket skriker; ”Vi är assyrier! Vi är assyrier! Vi är assyrier!”.