När assyrisk historia skrivs går det inte att utelämna malfono Abrohom Nuro och hans insatser för folket och språket. Tomas Avdalla, som bodde hos malfono Abrohom i tre veckor, minns honom i denna krönika.

Det är många assyrier världen över som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med malfono Abrohom Nuro. Antingen genom att ha gått på en av hans otaliga föreläsningar, deltagit i en av hans många språkkurser som han höll vart än han åkte eller genom någon av hans böcker. Jag själv fick chansen att bekanta mig med honom genom samtliga tre sätt, men även genom ett personligt besök i hans privata hem i Aleppo, Syrien.

Disciplinerad. Kunnig. Målmedveten. Nyfiken. En sann patriot som älskade den assyriska nationen och det assyriska språket mer än något annat här i världen. Han vigde sitt liv i språkets tjänst. Ja, det är många adjektiv som vi kan beskriva malfono Abrohom Nuro med. Det är i alla fall så som jag kom att känna honom och säkert många andra med mig.

Jag har ett vagt minne om att han föreläste vid något sommarläger som de assyriska föreningarna i Göteborg brukade anordna i början av 80-talet, men jag minns inte så väl för jag var för ung.

Det är egentligen först sommaren 1997,  då jag studerade assyriska vid S:t Gabriel klostret i Turabdin, som jag fick tillfälle att lära känna honom närmare. Malfono Abrohom Nuro var på besök i klostret i syfte att diskutera nya neologismer med klostrets övriga lärare. Under den dryga månaden han tillbringade i klostret undervisade han oss varje dag. Det som jag minns mest från de lektionerna var hans disciplin och oerhörda noggrannhet.

Nästa gång som våra vägar korsades var sommaren 2005. Denna gång var det i Zafaran klostret i Turabdin. Under det året arbetade jag med klostrets tidskrift och malfono Abrohom Nuro kom till klostret för att undervisa i sommarkursen för klostrets elever och ditresta. Här hjälpte jag honom mycket med att renskriva artiklar och brev som han hade författat. Han berättade för mig att han köpt en dator och försökt lära sig att använda den, men inte lyckats. Därför var det ett bra tillfälle för honom att få arbetet gjort.

Samma sommar fick jag i uppdrag av Assyriska riksförbundet att besöka malfono Abrohom i hans hem i Aleppo. Mitt uppdrag var att kopiera handskrifter och sällsynta böcker. Malfono Abrohom är känd för sitt gedigna assyriska bibliotek. Mitt besök blev inte av förrän i december månad samma år och jag blev kvar hemma hos honom i tjugo dagar. Jag minns familjen Nuros goda gästvänlighet och känslan av att känna sig hemma gjorde sig gällande.

Det var en mycket lärorik tid för mig. Genom malfono Abrohom fick jag lära mig om storheter som khouri Ishoq Armalto, biskop Dolabani, malfono Hanna Salman, malfono Fawlos Gabriel, malfono Johanon Qashisho och inte minst malfono Qarabash. Han kände dem alla personligen och berättade om dem och om deras insatser för den assyriska nationen och språket med glädje.

Från morgon till kväll var han upptagen med att skapa nya ord som inte finns i det assyriska språket. Lexikon på alla möjliga olika språk fyllde hans hem och de åkte hela tiden upp och ner från bokhyllan. Han var fast besluten om att återuppliva det klassiska assyriska språket och malfono Gabriel Aframs svensk-assyriska ordbok var han särskilt glad över. 

Den assyriska nationen har sannerligen mist en stor personlighet och en källa till kunskap. Efter mitt besök hos honom kom tyvärr aldrig våra vägar att korsas igen. Tack malfono för den tid vi kom att tillbringa med varandra. Jag uppskattar det stort och mitt liv är berikat. 

Vila i frid malfono!

• 

• 

• 

•