Många ställer sig frågan varför det bor så många assyrier, även benämnda syrianer och kaldéer, i Södertälje och varför andelen kristna irakiska krigsflyktingar ökar ständigt. För att få svar på dessa frågor måste man förstå den politik som förs i Mellanöstern och sätta sig in i assyriernas moderna historia, som är gjuten med blodet från offren som slaktades i 1900-talets första folkmord och uppriven av 2000-talets, i det tysta, pågående fördrivning och folkrensning av kristna i Irak.
Sedan Irakkriget utbröt 2003 rapporteras det om över en halv miljon assyrier på flykt, från det som har varit deras hemland sedan civilisationens begynnelse. På nationaldagen hölls en gudstjänst till minne av den tidigare Södertäljeverksamme kaldeiske prästen Ragid Ganni, som blev den senaste kyrklige ledaren att falla offer för irakiska fundamentalisters riktade angrepp mot Iraks kristna ursprungsbefolkning – assyrierna.
I egenskap av kristna blir assyrier betraktade som USA:s allierade och tvingas dölja sin religion för att inte bli en måltavla för islamister. Men dagens situation är inte på något sätt unikt. För 92 år sedan inleddes en etnisk rensning på två miljoner kristna i skuggan av första världskriget, under det Ottomanska rikets sönderfall, i dagens Turkiet. Folkmordets brutalitet inryms i assyriernas egen benämning av det – Seyfo, som betyder svärd på assyriska.
Som folkgrupp har assyrierna sina rötter i Assyrien, nuvarande norra Irak och sydöstra Turkiet, och var bland de första att konvertera till kristendomen. Fram till modern tid lyckades man behålla sin särprägel som kristen minoritet i en periodvis fientlig islamistisk miljö. Men på bara några få år genomförde turkar, med hjälp av kurder, ett av historiens grymmaste och effektivaste folkmord.
Idag bor det 3 000 assyrier i sydöstra Turkiet, vilket är mindre än en procent av den folkmängd assyrier som bebodde området för hundra år sedan. Det är en direkt konsekvens av Seyfo och den efterföljande massflykten – först till Syrien och Libanon, därefter till USA, Australien och Europa. Sverige var ett av de länder som tog emot flest assyriska flyktingarna på 70-talet och Södertälje kom att bli en metropol för assyrier i exil med ett utbrett nätverk av kyrkor, föreningar och företag.
Förutom att det i Södertälje bor drygt 20 000 assyrier befolkas staden även av en stor grupp finländare och antroposofer, som har sökt sig hit av olika anledningar. Att etniska eller sociala grupper koncentreras på en geografisk plats är således inget unikt för assyrier eller avvikande socialt mönster. Tvärtom har det varit en naturlig följd för ett förföljt folk utan egen stat.
Kanske skulle läsaren vilja hävda att folkmordet och förföljelsen saknar aktualitet med argumentet att det ägde rum för så länge sedan. Men faktum är att dagens eskalerande hetsjakt på kristna i Irak för per automatik tankarna tillbaka till Seyfo, som satte djupa spår i den assyriska folksjälen. En av världshistoriens äldsta folkgrupper traumatiserades och fördrevs till ett intellektuellt och politiskt vakuum. Med detta i åtanke är det föga uppseendeväckande att gruppen känner en stark sammanhållning i sin diaspora.
Efter nazisternas folkmord i Europa skanderade omvärlden med en enad röst never again, detsamma borde gälla för Seyfo och dess offer. Det omdebatterade folkmordsmonumentet, som kommer att uppföras i Södertälje, är därför inte enbart en assyrisk angelägenhet, utan ett uttryck för frihet, upprättelse och erkännande, som hedrar offren och symboliserar demokratins vitalitet.
I en tid som kännetecknas av globalisering är det ytterst angeläget att vara medveten om att det som händer i Irak kan få konsekvenser även i Sverige. Därför är det mer aktuellt än någonsin att få ett grepp om assyriernas moderna historia och Mellanösterns politik för att få ökad insikt om orsakerna som föranledde assyriernas exodus och koncentration i Södertälje, och varför det strömmar in kristna irakiska krigsflyktingar till vår stad.
[Artikeln publicerades även i Länstidningen Södertälje 21 juni 2007]
