Igår debatterade Robert Hannah med biståndsministern om stöd till Iraks minoriteter. Idag behandlade riksdagen utrikesutskottets betänkande, där det största intresset gällde frågan om Sverige ska erkänna det pågående folkmordet i Irak och Syrien.
Riksdagen sade nej till att erkänna Islamiska Statens behandling av olika minoriteter, däribland assyrierna, som folkmord trots att Europaparlamentet har gjort det. Rösterna föll 230-79 och precis som i utskottet var det Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som stödde förslaget medan övriga partier var emot.
Detta innebär inte att dessa partier skulle förneka att det som sker är folkmord. Karin Enström (M) sade klart att hennes parti betraktar det som händer som folkmord och Kerstin Lundgren (C) kallade Islamiska Staten för en ”folkmordsmaskin”. De menade dock att det är rättsliga instanser som Internationella brottsmålsdomstolen eller en särskild tribunal, inte Sveriges riksdag, som ska pröva och döma i denna fråga. ”Vi vill inte se politiska domstolar”, förklarade Lundgren.
Hans Linde (V) förklarade att Vänsterpartiet anser att det pågår ett folkmord, men ville inte stöda den motion som nu behandlades eftersom den inte har någon politik för vad man ska göra för att stoppa folkmordet. Vänsterpartiets Europaparlamentariker Malin Björk röstade för folkmordsresolution i Europaparlamentet, vilket hennes partigrupp i övrigt inte gjorde, något Linde beklagade.
Anders Österberg (S) menade att det utan tvekan begås allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och att Islamiska Staten åtminstone gjort sig skyldig till försök till folkmord. Han tillade dock att det enligt folkrätten är mycket svårt att fastslå att folkmord pågår. ”Vi väntar inte på ett juridiskt utlåtande i denna fråga innan vi handlar, vi agerar redan nu oberoende av rättsliga formuleringar”, tillade Österberg. ”Det folkrättsliga vill vi hänvisa till Internationella brottsmålsdomstolen, som är det organ som ska avgöra detta. Det ska inte Sveriges riksdag göra.”
Dagen innan, på tisdag, debatterades Robert Hannahs (L) interpellation om situationen för Iraks minoriteter, däribland assyrierna. Interpellationen utgick från en rapport av FN:s särskilda rapportör om minoriteters rättigheter, Rita Izsák Ndiaye, som Hujådå också skrivit om. Rapporten visade på den stora utsattheten för Iraks minoriteter. Hannahs interpellation utmynnade i följande frågor till biståndsminister Isabella Lövin (mp):
Kan regeringen mot bakgrund av FN:s rapportörs rapport tänka sig riktat bistånd till Iraks minoriteter?
På vilket sätt stöttar regeringen specifikt och särskilt Iraks utsatta minoriteter?
Kan regeringen, mot bakgrund av att minoriteterna har lågt förtroende för myndigheter, tänka sig att slussa stöd direkt till de utsatta minoriteterna?
Isabella Lövin medgav i sitt svar att minoriteterna är särskilt utsatta, men underströk att Sverige måste hjälpa alla utan urskillning.
Svenskt humanitärt bistånd vägleds av internationell humanitär rätt och humanitära principer. Det innebär att det humanitära biståndet måste riktas till alla behövande, oavsett deras politiska, religiösa eller etniska tillhörighet eller deras geografiska bosättningsområde. Även om de många minoriteterna är särskilt utsatta, drabbar våldet alla folkgrupper i Irak, inklusive sunni, shia och kurder.
Hannah sade sig vara stolt över det bistånd Sverige ger, men intygade samtidigt att det inte når fram till dem som behöver det mest, Iraks minoriteter. Han berättade att makthavare han träffat i Irak själva sagt att de stoppar 80 % i egen ficka. Också svenska ambassaden i Bagdad har förklarat att det svenska biståndet inte når landets minoriteter.
– Om det svenska biståndet skulle nå minoriteterna behövde vi inte denna debatt, sade Hannah. Men jag står här idag just för att så inte är fallet.
Biståndsministern intygade att detta är en oerhört allvarlig fråga och att Sverige gör mycket för att hjälpa Irak och Iraks minoriteter. Att rikta bistånd till vissa grupper skulle dock politisera biståndet och kunde ha som resultat att konflikterna ytterligare ökar.