De assyriska organisationerna får inte nonchalera assimileringsfrågan, som måste tas på högsta allvar. Vi befinner oss i en tid då alla positiva och konstruktiva krafter måste samlas för att arbeta långsiktigt i syfte att bevara och vårda det assyriska språket, kulturen och identiteten, skriver insändarskribenten.

De första assyrierna lämnade Assyrien och kom till Sverige redan på 60-talet. Ca 50 års vistelse i diasporan ger givetvis upphov till en rad konsekvenser. En stor utmaning som assyrierna skulle komma att möta, som i sig inte är särskilt överraskande, är risken för assimilering och kampen om överlevnad som etnisk folkgrupp. I samband med utvandringen till väst grundades förbund och föreningar och den assyriska rörelsen i Sverige var ett faktum, som med facit i hand bidragit med oerhört stort och värdefullt arbete bakom skapandet av en modern nationalistisk assyrisk identitet. Samtidigt som man talade om att bevara det assyriska kulturarvet var det även en självklarhet att betona vikten av integration i det svenska samhället. Vi skulle vara stolta assyrier, samtidigt som vi skulle anpassa oss i vårt nya hemland. Idag ser vi att många assyrier är väl integrerade i det svenska samhället, vilket även icke-assyrier många gånger påpekar vid olika sammanhang. Frågan är om vi har integrerats så pass mycket till den grad att det börjar uppstå orosmoln över det assyriska folket i väst? Jag skulle nog svara ja på den frågan. En del av läsarna kanske tycker att tanken om assimilering är överdriven och kanske t.o.m. tagen ur luften.  Jag anser att det finns anledning att diskutera frågan. När jag idag ser mig omkring kan jag peka på flera faktorer som signalerar om att assimileringsprocessen börjar trappas upp. 

När jag åker utanför Sveriges gränser för att besöka släktingar får jag ofta höra från dem om hur ”duktiga de assyriska ungdomarna i Sverige är på att tala assyriska”. Jag skulle vilja kalla det en myt. Var jag än befinner mig bland assyriska ungdomar i Sverige hör jag hur ytterst bristfälligt deras modersmål är. Att kasta ur sig svordomar är ju i och för sig en del bra på. Men inte mer än så, tyvärr. Jag ska givetvis inte generalisera och dra alla över en kam, det finns en del unga assyrier som faktiskt är bättre på att skriva och tala på sitt modersmål än sina föräldrar och mor-/farföräldrar. Men tyvärr är dessa få till antal. De flesta jag stött på har svårt att under en konversation använda sig av endast assyriska ord, utan använder vart och vartannat ord från svenskan och andra språk för att kunna göra sig förstådda. Om dagens unga assyrier har svårt att föra en konversation på assyriska, hur kommer det då se ut för deras barn och barnbarn? Språkfrågan spelar en viktig roll i arbetet med att bevara assyrisk identitet. Föräldrarna har givetvis ett stort ansvar, men de assyriska institutionerna har också en viktig spelande roll i frågan. Det bör göras något snabbt men också långsiktigt för att stärka ungas modersmål, inte allra minst är olika insatser från hemspråkslärare och andra kunniga i ämnet välkomna.

Ett annat problem sett ur assyrisk synvinkel är den svaga nationella medvetenheten hos många såväl unga som äldre assyrier. Jag möter ofta ungdomar som inte har någon nationell medvetenhet överhuvudtaget. Det handlar t.ex. om assyrier från Irak som tillhör den syrisk-ortodoxa kyrkan. Nationalism är något helt främmande för flera av dessa jag mött, istället har de en identitet som är baserad på kyrkan. ”Ashuri?, Nej, nej, serjän-ortodox!” fick jag som svar när jag en gång undrade om personen ifråga var assyrier. Här kommer namnfrågan in i bilden. Eftersom många assyrier fortfarande identifierar sig utifrån sin kyrkotillhörighet i första hand, och inte sin assyriska etnicitet, uppstår ofta diskussioner om olika benämningar. När assyriska namnet förknippas med en viss kyrka och med en viss dialekt blir det problematiskt.  Hör och häpna: enligt bland andra dessa syrisk-ortodoxa trosbekännare från Irak, så är man assyrier endast om man tillhör österns kyrka. Eftersom de inte vuxit upp med en etnisk och nationell identitet saknar de kunskaper om assyriska namnets egentliga innebörd. Assyriska namnet ska inte förknippas med något specifikt trossamfund, dialekt eller politisk ideologi. Du är etnisk assyrier oavsett om du tillhör kaldeiska, syrisk-ortodoxa eller österns kyrka. Du är assyrier oavsett om du talar öst- eller västassyriska. Du är assyrier oavsett om du är kristen, buddhist eller ateist. Du är assyrier oavsett om du sympatiserar med det rödgröna blocket eller högern. En identitet baserad på endast trosåskådning är ännu en assimileringsfaktor, enligt mig. Glömmer vi bort vår etnicitet, kultur och språk så är vi en förintad folkgrupp. Därför är det viktigt att assyriska rörelsen lyckas nå den breda massan, och inte bara dem som redan är aktiva i föreningslivet, för att på så sätt medvetandegöra människor om deras etniska rötter. Inte minst är det viktigt att nå de nyanlända assyrierna som kommer från arabländerna, vars mångas identitet blivit starkt präglad av arabisk nationalism.  

Vårt moderna samhälle idag genomsyras av en intensiv globalisering. Världen krymper och knyts samman alltmer. Globaliseringen innebär bland mycket annat en större rörlighet där såväl människor som varor och tjänster på ett lättare sätt kan förflyttas i stort sett över hela jordklotet. Vårt mångkulturella samhälle kan ses som en miniatyr av den större globaliseringen, där människor från alla möjliga håll och kanter i världen samexisterar i Sverige, sida vid sida på arbetet, i bostadsområdet, på bussen, på nattklubben etcetera. Detta leder till att människor från olika grupper möts, finner tycke för varandra, gifter sig och bildar familj – något som gäller även oss assyrier i allra högsta grad, vilket ska ses som normalt och naturligt. Vi kan dock inte blunda för att utmaningarna ett blandäktenskap får stå inför är större när det gäller t.ex. att hålla språket och kulturen vid liv, även om en del faktiskt lyckas med det med en stark vilja och ett starkt engagemang.  Att leva i västerländska länder gör också att vi som folkgrupp påverkas på många sätt av bl.a. dess värderingar och livsstilar. Detta bidrar till att en del assyrier inspireras av västerländska namn och ger således sina nyfödda barn icke-assyriska namn. Föräldrar kanske tycker att det är fint och ovanligt att välja ett namn som inte klingar assyriskt. Men vi kan inte frångå det faktum att ett namn på en person säger mycket om hans/hennes ursprung. Vi har många assyriska namn som är både finare och mer unika än de västerländska.

Med andra ord finns flera faktorer som tyder på att assyriska folket står inför stora utmaningar, varav de punkter som tagits upp är några exempel. Det är faktorer som för en del kan låta oväsentliga eller överdrivna, men jag är av den övertygelsen att de på sikt mycket väl kan leda till en fullständig assimilering av den etniska assyriska folkgruppen. Vilka strategier som bör användas i arbetet att motverka assimilering har förmodligen olika föreningar och individer olika åsikter om. Det viktiga är att vi alla blir medvetna om problemet och att det blir ett aktuellt tema för diskussion och debatt i föreningar, kyrkor och vardagsrum. Medan vi t.ex. diskuterar hur formuleringen av en text ska se ut på ett Seyfomonument håller assimileringsprocessen på att intensifieras. Vi måste vara vakna och ha detta i åtanke. 

Avslutningsvis vill jag markera att syftet med insändaren inte är att uppmuntra assyrier till någon ultranationalism där man lever i en assyrisk bubbla och förkastar allt som är svenskt. Tvärtom är det oerhört viktigt att understryka vikten av att unga utbildar sig, skaffar sig ett bra jobb och engagerar sig i samhällsfrågor för att vara med och utveckla ett svenskt välfärdssamhälle baserat på tolerans, acceptans, mångfald och andra demokratiska principer. Samtidigt anser jag att det är vår plikt som assyrier att så mycket som möjligt försöka minimera riskerna av assimilering i diasporan. Integrationen ska inte ske på bekostnad av assyriernas fortsatta existens på jorden. Vi måste göra stark åtskillnad mellan att integreras i ett samhälle, och att glömma ens etniska och kulturella rötter för att helt smälta in i ett samhälle. Assimilering går dock inte att bromsa eller stoppa om inte förbund, föreningar och enskilda individer arbetar tillsammans i syfte att bevara och vårda det assyriska språket, kulturen och identiteten. Det är nu den assyriska föreningsverksamheten är viktigare än någonsin. Tillsammans med föräldrarnas uppfostran utgör föreningarna en viktig grogrund när det gäller skapandet av intresse och kärlek för sitt folk hos barn. Samtidigt som vi saknar en stat eller någon form av självbestämmanderätt i fädernesland blir orosmolnen större för varje dag som går då många assyrier flyr Syrien idag, samma scenario som tidigare skett i Irak och Turkiet. Assyrien töms på sin ursprungsbefolkning, samtidigt som många unga assyrier i väst knappt kan behärska sitt språk och har svaga kunskaper om sin egen kultur och historia. Assyriska folket har levt på denna jord i tusentals år, och nu är det upp till oss att inte svika våra förfäder och börja ta assimileringsfrågan på allvar i kampen om en fortsatt starkt närvarande och blomstrande assyrisk nation. 

Michael Danho