I en match med nästan två helt olika ansikten var det hemmalaget som drog det längsta strået. Ängelholm visade enormt självförtroende efter sitt tidiga slumpmål i andra halvleken, men klarade inte riktigt rubba sina motståndare. Assyriska vann ändå välförtjänt med 2-1.

Efter tre ganska klara förluster kändes det som om Assyriska stod vid ett vägskäl. Ännu en förlust hade inneburit stormvindar kring laget. En vinst, vunnen på ”rätt” sätt, skulle innebära vind i seglen. Spelar Assyriska som man gjorde i första halvleken är jag inte alls orolig för framtiden.

Hemmalaget hade läst på sin läxa från matchen mot Sundsvall. Ängelholm hade tydligen också sett matchen på teve och försökte stressa högt upp i banan. Men den här gången föll inte Assysriskaspelarna i fällan. Istället tog man det lugnt och spelade metodiskt sig ur varje pressad situation.

Framåt skapades det många chanser där halvtidsresultatet var närmare 3-0 än en reducering för Ängelholm. När sedan hela laget jobbade ihop i det defensiva arbetet blev det också relativt enkelt att stoppa Ängelholms försök till anfall. Ett revanschsuget Assyriska visade helt enkelt vart skåpet skall stå i första halvleken.

Innan publiken knappt hunnit sätta sig till rätta efter pausen, hade Ängelholm fått en ganska turlig reducering. Eftersom det är sådant som händer var och varannan dag i fotbollen, ska man väl kunna begära att ett lag som Assyriska inte ska falla ihop mentalt efter ett baklängesmål. Men 2-10 på tre matcher hade satt sina spår.

Det var lika imponerande att se Ängelholm spela nu som när laget förstörde Assyriskas chanser att nå Allsvenskan i höstas. Trots att laget har tappat flera tongivande spelare från förra säsongen, fortsätter man med samma framgångsrika spelidé där alla spelarna vet precis var de ska vara och precis vad de ska göra. I rätt läge dessutom.

Ängelholms uppryckning berodde inte enbart på nervösa Assyriskaspelare. Det var tydligt vilket lag som inte hade förlorat på sexton matcher. Men även om Ängelholm ryckte upp sig kunde, och borde, Assyriska ha avgjort matchen långt innan det nervösa slutet. Man får bara inte missa chanser från knappa två meter.

Aziz Corr-Nyang missade hårresande från nära håll efter en fin skarv av nya brassen Tiago Pereira. Corr-Nyang, som är en personlig favorit i normala fall, visade för övrigt en nästan skamligt loj inställning. Han kanske inte är nöjd med speltiden eller att han får spela forward. Vad det än beror på stärkte inte det agerandet hans aktier tyvärr.

Glädjande är att egna produkter som Stefan Batan, Eddie Moussa och Nahir Besara gör det enorma jobb som behövs, när det behövs som mest. Batan tog som vänsterback ett stort kliv framåt i sitt spel. Moussa går från klarhet till klarhet denna säsong och fick dessutom kröna sin insats med ett fint mål.

Att använda Besara på vänsterkanten är inte i min smak egentligen. Jag tycker att han ska spela på sin rätta position i mitten, vilket han också gjorde under större delen av matchen. Besara klev ofta in som tredje innermittfältare och var ständigt ett passningsalternativ för sina medspelare.

Om jag ska vara ärlig såg spelet ut som det gjorde förra säsongen. Utan vänsterytter men med en vänsterback som tar hand om offensiven på vänstersidan. Om det var en slump eller om det är en medveten strategi återstår att se. Det som är klart  är att Assyriska tog ett kliv i rätt riktning. Nu gäller det att behålla samma inställning, som laget hade i första halvleken, under en hel match.

Mot Qviding borta blir det några ändringar i laget. Aziz Corr-Nyang följer inte med till Göteborg. Istället åker Göran Marklund som eventuell inhoppare. Mohammed Mbye följer med som 17:e man.

Preliminär startuppställning: Oscar Berglund – Martin Lorentzon, Filip Bergman, Fredrik Samuelsson, Stefan Batan – Eddie Moussa, Andi Toompuu Dennis Östlundh, Nahir Besara – Xhevdet Llumnica, Dinho Avbytare: Jon Rytterbro, Pierre Bengtsson, Daniel Dos Santos, Tiago Pereira, Göran Marklund Reserv: Mohammed Mbye