Inför derbyt hette det att Assyriska skulle spela sitt eget spel. Men redan när startuppställningen presenterades var det tydligt att rädslan att förlora var större än viljan att vinna. Ett respektlöst Syrianska tog för sig och vann rättvist med 1-0.

Roberth Johansson valde alltså att starta med Mohammed Mbye istället för Aziz Corr-Nyang, som gjorde mål senast mot Trollhättan. Även talangen Nahir Besara fick stiga åt sidan då tränaren ville ”stärka fysiken”. Assyriska valde att ändra en uppställning som har tagit sexton poäng av arton. Misstag nummer ett.

Varför skall det alltid ändras när det nalkas ett derby? I det sista derbyt säsongen 2007, då Robert Massi avgjorde första gången, valde Michael Borgqvist att plötsligt spela 4-5-1. Den matchen fick Charles Sampson starta trots att han inte var fulltränad eller spelat från start på ett sekel.

Om jag inte minns fel satt Corr-Nyang på bänken även då, trots att han hade haft lekstuga i första derbyt det året. Ännu ett genidrag i den matchen var att spela in Andi Toompuu som vänsterback, trots att det fanns ytterbackar i truppen, för att stoppa Syrianskas snabba anfallare.

Att välja Mbye visade sig vara helt okej ändå. Han var stenhård i duellerna och släppte väldigt lite förbi sig. Mbye gjorde helt enkelt det han var bra på. Ändå byttes han ut när det var tydligt att det fanns mindre lyckosamma spelare än honom på planen. Det bytet och chansningen med sjuka spelare (läs: Andi Toompuu, utbytt i halvtid), och skadade spelare (läs: Xhevdet Llumnica, utbytt efter tretton minuter), var misstag nummer två och tre.

Assyriska tvingades till tidiga byten och hade inte riktigt något motdrag när Syrianska tog ledningen. Özcan Melkemichel lyckades att låsa Dennis Östlundh i ett Assyriska som han själv tyckte var ganska lättläst. 

Syrianska var i överlag inte mycket bättre sett till spelet, men de var klart hetare. De ville mer och verkade förstå vad den här matchen betyder för klubben. Syrianskas farligaste chanser kom lustigt nog på fasta situationer och med Joakim Hagernäs som regissör. Hagernäs har tidigare erfarenheter av att sänka Assyriska, och verkade göra allt för att sänka klubben igen.

Nej det är dags att hylla ”lillebror” för vad klubben har åstadkommit. Syrianska har värvat klokt och dessutom blandat med egna talanger som alla vill någonstans. Ingen av deras spelare verkar nöja sig med att spela i Superettan. Jag skulle dessutom inte bli förvånad om det tillkommer fler förstärkningar i sommaruppehållet.

Frågan är hur länge ”lillebror” förblir just lillebror. Visserligen kan Syrianska inte bli äldre än Assyriska, men det finns inget som talar emot att de kan bli större. Klart är att de har vunnit tre raka derbyn i modern tid. Det är bara att gratulera.

Jag kan förstås inte undgå att skriva om Robert Massis sjuka avslut i fart som avgjorde matchen. Ja, någon borde ha stoppat honom i hans framfart, men den killen är snabb och uppenbarligen svårstoppad. Och han kan skjuta. Hans bössa har gett lokalkonkurrenterna sex poäng på två matcher i jakten på en allsvensk plats. Går inte Syrianska upp kan nog Massi vara lugn ändå, då han förmodligen blir uppköpt innan han vet ordet av.

Det första derbyt är förlorat, men när jag tittar på tabellen finns Assyriska kvar i toppen. Det betyder alltså att Assyriska inte är i helvetet för att man har förlorat en match, lika litet som laget var i himmelen efter några vinster. Det enda som betyder något nu, är att få Väsby att betala för besvikelsen som spelarna känner efter gårdagens förlust.

  Oscar Berglund
  Stefan Batan
  Nahir Besara