Regionen känd som Turabdin i nordvästra Assyrien har fått sitt namn av områdets historia som det mest klostertäta området i Assyrien. Det assyriska namnet Turabdin kan översättas till tjänarnas berg. Klosterlivet som utvecklades här hör till världens äldsta och få områden har historiskt sett kunnat mäta sig med Turabdin ur den aspekten, vilket även gett området epitetet Assyriens Jerusalem.
Att bli asket och eremit, det vill säga att dra sig undan omvärlden till en enslig plats för att ägna sitt liv åt tillbedjan enligt strikta regler blev tidigt populärt bland de kristnade assyrierna. Framgångsrika eremiter fick lärjungar, bildade skola och var den tidens megastjärnor. De blev helgonförklarade efter sin död och deras kvarlevor blev eftertraktade reliker som sades ha helande krafter. Under århundranden var traditionen bland assyrierna att varje familj ska ”offra” en son eller en dotter till kyrkan och klosterväsendet.
Det är därför inte konstigt att regionen är full av ruiner av kyrkor och kloster som har långt mer än tusen år på nacken. Men många kloster har också renoverats och i de fyra kloster som beskrivs i detta reportage finns ett levande klosterliv med munkar och nunnor, vilket är imponerande med tanke på områdets blodiga och konfliktfyllda historia.
Området ligger sedan början på 1900-talet under den nuvarande turkiska republikens ockupation. Själva provinsen heter Mardin efter centralorten där vi också hittar det första av fyra assyriska kloster i reportaget.
Saffransklostret i Mardin, det gyllene klostret
Från provinshuvudstaden Mardins livfulla gator tar det bara ett fåtal minuter att ta sig till Saffransklostret tre kilometer utanför staden. Namnet syftar på klostrets gyllengula kalksten. I assyrisk tradition kallas klostret även St. Hananyo efter dess grundare. Det är byggt på ett fornassyriskt soltempel där man tror att solguden Shamash dyrkades. Längst ner i klostrets äldsta del kan man huka sig in i det urgamla källarvalvet vars tak bärs upp av massiva block utan murbruk.
Under de första århundradena användes det gamla hedniska templet som en romersk fästning. Den blev en kyrka först på 490-talet och förstördes av perserna på 600-talet. Det återuppbyggdes av helgonet Hananyo på 790-talet. Klostret växte i anseende och blev säte för assyrisk-ortodoxa patriarkatet under mer än sju sekler mellan 1166-1933. Det var patriark St. Mikhael Rabo, vars historiekrönika är ett referensverk för alla senare historiker, som flyttade patriarksätet till Saffransklostret från Malatya. 1933 tog det slut när den nye patriarken Afrem I Barsom förbjöds att komma tillbaka till den nya statsbildningen Turkiet och patriarkatet flyttade därför till Syrien där det är än idag.
Den vackra och fridfulla innergården i Saffransklostret.
Klostret utgörs av ett kompakt fyrkantigt komplex som kretsar kring en innergård omgiven av valvprydda korridorer. Det har lika många rum som årets dagar, 365.
Idag leds klostret av biskopen Saliba Özmen och munken Gabriel Akkurt. Det besöks av tiotusentals inhemska och utländska turister varje månad. En inträdesavgift motsvarande cirka femtio kronor per person tas vid ingången, dock ej från assyrier. De lämnar sina frivilliga bidrag till klostret.
Klostret tar emot gäster som vill övernatta. Under sommarsäsongen är det bäst att boka sitt rum i förväg då det finns risk för att rummen blir fulla. Som för andra kloster i området finns ingen prislista för övernattning utan gästen lämnar en gåva.
Sankt Gabriel, klostret som strider för sin mark
Från Saffransklostret och Mardin tar bilresan en och en halv timme österut innan man når nästa kloster på resan. Vägarna i området har rustats upp och håller god standard. Resan går genom staden Midyat där den gamla stadskärnan ger en vink om hur livet såg ut förr i tiden. Cirka 20 kilometer sydost om Midyat når man klostret som kallades först för Mor Shmuel efter dess grundare och som omtalas även som Deyro d ’umro som betyder bosättningsklostret på assyriska och Deyr-ul-Umur på arabiska och turkiska.
Det grundades år 397 av munken Shmuyel och hans lärjunge Shemun. Legenden säger att en ängel överlämnade byggnadens mått till Shemun. Romerska kejsare i Konstantinopel (dagens Istanbul) gav bistånd till bygget av de äldsta delarna i början av 400-talet. Från 500-talet blev klostret ett viktigt lärosäte för elever från hela trakten. På 600-talet blev biskop Gabriel från byn Boqusyone föreståndare för klostret och det kom att bära hans namn. Klostret förstördes och plundrades, liksom flertalet assyriska kyrkor och kloster, vid upprepade invasioner av perser, araber, turkar eller mongoliska härskare som Timur Lenk (1395), då 500 munkar och civila halshöggs eller kvävdes ihjäl i en grotta. Än idag finns spår av sot efter brand kvar i kyrkans tak som man tror är från Timur Lenks illdåd. En fransk arkeologisk expedition besöker klostret regelbundet sedan flera år i syfte att gräva fram äldre delar. Bland annat har teamet grävt fram och restaurerat en vacker mosaik som har över tusen år på nacken.
Utsikt från en av många terrasser på St Gabrielklostret.
St Gabriel leds idag av biskop Samuel Aktas och tre munkar och ett 10-tal nunnor. De delar klostret med ett 30-tal assyriska studenter. St Gabriel är förmodligen det mest välbesökta av assyrier från diasporan, som har lämnat generösa bidrag för restaurering och tillbyggnad under de senaste 40 åren. Klostret betraktas som en viktig pilgrimsort. Även turkiska turister har börjat upptäcka St. Gabriel och ökar i antal. Även här har inträdesavgift börjat tas sedan några år tillbaka, dock ej från assyriska besökare.
Klostret har uppmärksammats internationellt sedan dess omgivande mark konfiskerades av staten och statliga skogsmyndigheten 2008. Frågan rönte stor uppmärksamhet i omvärlden. Dåvarande premiärminister Recep Tayyip Erdogan lovade att återlämna marken. 12 tomter återlämnades 2013 men 18 är fortfarande föremål för rättsprocesser mellan klostrets stiftelse och de turkiska myndigheterna.
Klostret är självförsörjande på grönsaker och frukter genom dess ekologiska trädgård. Den som vill uppleva klosterlivet kan delta i allt från morgonbön till skörd av grönsaker, kryddor och frukter i klostrets lundar. Assyriska besökare som övernattar blir väckta till morgonbönen men deltagande är inte obligatoriskt.
Sankt Jakob d’Qarno – gasellklostret
Från St Gabriel tar det lite mindre än en timme att nå nästa kloster på resan. Vägen är dramatisk och vacker. Den slingrar sig genom dalar, kullar och bergsväggar. Här i den bergiga delen av regionen, inte långt från gränsen till Syrien ligger klostret Sankt Jakob d’Qarno utanför den assyriska byn Badebbe (Dibek på turkiska). Bland assyrier är klostret även känt som Deyr Gazalke (Gasellklostret). Qarno betyder horn på assyriska och klostret är byggt på en klippa med var sin spets som sticker ut så att det ser ut som två horn. Tyvärr har byggarbetarna slagit sönder ena ”hornet” när klostret restaurerades för några år sedan. Officiellt är klostret uppkallat efter helgonet Yakob av Srugh (451-521). Flera kyrkor i Turabdin bär hans namn.
Klostret byggdes på 500-talet. Legenden säger att munkarna och helgonet Yakob hade brist på vatten för murbruket och bad till gud om hjälp. Då kom flera tusen gaseller och erbjöd sin mjölk. På så sätt kunde bygget uppföras. Vid upprepade tillfällen har klostret plundrats, förstörts eller övergivits. Under 1990-talet flydde assyrierna i Turabdin undan striderna mellan PKK och turkisk militär. Det vackra Izloberget, där klostret ligger, tömdes på sin assyriska befolkning. Klostret övergavs också och blev ett näste för gaseller och andra vilda djur.
Gudstjänst i St Jakob d’Qarnoklostret på det glest befolkade Izloberget.
Idag är klostret bebott av munken Aho Bilecen, som är en driftig och gästvänlig eldsjäl. Den bergiga miljön gör klostret till en av de lugnaste platserna där man kan finna ro och frid. Det omges av två bergstoppar som sista utpost mot slätten i söder. En klättring upp på den ena bergstoppen ger en magnifik utsikt. Strax bakom berget återfinns en anrik fästning som heter Qal’o Hdatho (Nya fästningen), i folkmun kallad Qal’o d Badebbe. Klostrets kyrktorn träffades av blixten våren 2018 men är återuppbyggt.
Sankt Augin, klostret med en oslagbar utsikt
Från St Jakob d’Qarno går bilresan genom ett fortsatt vackert och dramatiskt landskap i hjärtat av Izloberget. Efter 25 minuters bilresa är man framme vid det fjärde och sista klostret på pilgrimsvandringen. Sankt Augin är uppkallat efter den egyptiske munken Eugeni från ön Qluzma i Röda havet, som i början av 300-talet fick uppdraget att bege sig till norra Assyrien för att sprida kristendomen.
Klostret är byggt några hundra meter upp utmed det branta berget som är Turabdins sista utpost mot den assyriska slätten som breder ut sig ända till Sinjarberget i Irak. Om man har turen att besöka klostret en dag med klart väder och god sikt kan man se miltal över slättlandskapet och skymta Sinjarberget nära Nineveh i Irak. Oavsett väder är utsikten vidunderligt vacker och storslagen.
Grottor och klipphålor i berget finns det gott om. När St. Augin och hans 70 lärjungar kom till staden Nsibin som ligger synlig bara två mil bort, bosatte de sig i dessa klipphålor som eremiter. Nsibin var gränsstad mellan Östromerska, bysantinska riket och persiska riket. Det bytte därför ständigt härskare. Den persiska hären som ockuperade Nsibin vid tiden för St. Augin sägs ha försökt plundra klostret i jakt på mat. 500 soldater tog sig upp till klostret. Legenden säger att helgonet lyfte upp sitt kors och bad till gud. Då kom en storm och ett svart moln sänkte sig över de persiska soldaterna som trampade ihjäl varandra i stor skala. St. Augins 70 lärjungar omvände Turabdins assyrier till kristendomen, men Nsibin var redan kristet innan helgonet anlände. I hans biografi sägs att när Nsibins gamle biskop hade dött sade St. Augin till St. Yakob av Nsibin att åta sig uppdraget som ny biskop och närvarade också på biskopsvigningen. St: Jakob deltog själv i det berömda kyrkomötet i Konstantinopel år 325 som representant för vad som senare blev känt som assyrisk-Ortodoxa kyrkan.
Munken Unval vid St Auginklostret med den assyriska slätten i bakgrunden.
Klostret Mor Augin har varit skådeplatsen för bittra strider mellan öst- och västassyrier och bytte ägare vid olika tillfällen. Assyrier av den så kallade nestorianska läran och den jakobitiska (assyrisk-ortodoxa) inte bara bannlyste varandra, de dödade varandra i tiotusentals i religiösa fejder på liknande sätt som katoliker och protestanter förföljde och krigade mot varandra i Europa några århundraden senare. Klostret St Augin övertogs slutligen av de assyrisk-ortodoxa på 1800-talet. När den assyrisk-katolske prästen Isak Armalto besökte klostret 1913 fanns där 12 munkar och en biskop (som senare befann sig i byn Iwardo under folkmordet Seyfo), men inga gamla handskrifter. Hans teori var att när klostret hade övertagits av jakobitiska assyrier, hade de nestorianska assyrierna tagit med sig alla värdefulla skrifter. Två år senare kom folkmordet Seyfo och klostrets invånare massakrerades. När omgivande assyriska byar tömdes på 1990-talet till följd av kurdisk terrorism övergavs St Augin också. År 2008 återöppnades den efter restaurering och efter att en slingrig väg upp till klostret hade anlagts.
Idag bebos klostret av munken Yoqen Unval Beth Yakob och en ny ung munk som återvänt från Tyskland. Omfattande ombyggnation och förstärkning av murarna ovanför och nedanför klostret har gjorts. Även ett mindre kyrktorn har byggts. Antalet assyriska besökare från diasporan ökar ständigt. Liksom för St Gabrielklostret pågår sedan några år en juridisk kamp för att återfå St Auginklostrets omfattande markegendomar från omkringliggande kurdiska byar.
Bästa restid: under våren april – maj är området sprakande grönt och det går nästan att se gräset växa. Temperaturen är behaglig under våren men sommarmånaderna är torra och heta med temperaturer över 40 grader.
Flyg: Flyg från Stockholm och mellanlandning i Istanbul eller Ankara till Mardin.
Prisläge: Mat och dryck är billigt, hotell likaså om man undviker turistsäsongen från juli-augusti.
Övernattning: Flera assyriska kloster erbjuder enkla rum för övernattning i form av bed & breakfast. Det finns ingen prislista utan man ger en gåva till klostret. St Gabriel och Saffransklostret tar emot övernattande besökare året runt och man behöver inte boka i förväg om man inte besöker under högsäsongen under juli-augusti. Hotell av god standard finns i Mardin och Mydiat.
Språk: Få talar engelska, ladda ner app för språköversättning. Du kommer dock med största sannolikhet att stöta på folk som bor här och som kan svenska efter att ha levt i Sverige eller andra besökare från Sverige.
Resa runt: hyr bil i flygplatsen i Mardin eller boka personlig transport med chaufför i en bekväm minibuss om ni är flera. Kolla upp med hyrbilsuthyrningen kring försäkring och självrisker om något skulle hända. Använd en gps för navigering då nätet inte alltid är pålitligt.
Säkerhet: området betraktas som säkert och invånarna är gästvänliga. Det är dock klokt att undvika att ge sig ut på vägarna kvälls och nattetid och att iakttaga normal försiktighet.
—————
Research: Augin Kurt Haninke
Omslagsfoto: vy över Saffransklostret. Fotograf: Izla Bethdavid Boltena
